Eller Norrskenet som vi alla älskar. Ett ytterst svårfångat fenomen, som dessutom är inne i en väldigt låg fas nu och sämre lär det bli, de närmast kommande åren. 2015 och 2016 var det väldigt intensivt och kunde ses till och med nere i Skåne…ja, ses och ses, men det gick i alla fall att ana, som en strimma vid horisonten. 2015 bodde vi fortfarande kvar i Värmdö, men vi var upp en vecka i oktober och då fick jag se ett av de starkare norrsken jag någonsin sett…och makens första.

Samtliga bilder jag visar här och nu, är de som även lyfter fram Karlavagnen, en inte alltför vanlig kombination, men gudabenådad då den visar sig. Att stå där ute, under norrsken och stjärnhimmel, att frysa och att fumla med, det för mig förhatliga stativet…det slår allt annat.

Norrskensturismen har bara ökat och ökat, men när alla Asiater nu har uteblivit på grund av Coronaeländet, ja, då är det tungt för våra specialiserade destinationer, inte minst Abisko och Tromsö. Ännu tyngre är det förstås att vädret, klimatet har ändrats. I stället för kalla, klara, krispiga och stjärnklara nätter, har vi här uppe fått ett västkustklimat. Inget ont om västkusten som jag älskar, men dess klimat hör inte hemma här.

Spaltmeter skrivs om norrskensfenomenet, men fortfarande finns nog ingen riktigt bra förklaring, på hur och varför det uppstår. Tänker inte ge mig in i diskussionen, det finns hur mycket som helst att läsa, både på Wiki och alla andra nätkanaler. Det jag kan konstatera, som har sett norrsken sen jag var liten och som dessutom hört det ”prata”, är att det har försvagats. Det återkommer i cykler, vare sig vi vill eller inte. 2015 och 2016 var det väldigt frekvent, starkt och kom dessutom tidigt på kvällen. När vi var på väg att flytta upp, i oktober, välkomnades vi av detta, rakt ovanför huset…ett omen och ett formidabelt välkomnande.

Håll tillgodo alla ni som hoppas på att få se det själva. Det är INTE lätt, det går inte att förutse. De tre senaste kvällarna har prognosen varit en 6:a, jag har riggat stativet (det förhatliga), gått ut var tionde minut…men, nej…dimma, dimma och åter sörländsk dimma!