Aurora Borealis…


Eller Norrskenet som vi alla älskar. Ett ytterst svårfångat fenomen, som dessutom är inne i en väldigt låg fas nu och sämre lär det bli, de närmast kommande åren. 2015 och 2016 var det väldigt intensivt och kunde ses till och med nere i Skåne…ja, ses och ses, men det gick i alla fall att ana, som en strimma vid horisonten. 2015 bodde vi fortfarande kvar i Värmdö, men vi var upp en vecka i oktober och då fick jag se ett av de starkare norrsken jag någonsin sett…och makens första. a

Samtliga bilder jag visar här och nu, är de som även lyfter fram Karlavagnen, en inte alltför vanlig kombination, men gudabenådad då den visar sig. Att stå där ute, under norrsken och stjärnhimmel, att frysa och att fumla med, det för mig förhatliga stativet…det slår allt annat.

Norrskensturismen har bara ökat och ökat, men när alla Asiater nu har uteblivit på grund av Coronaeländet, ja, då är det tungt för våra specialiserade destinationer, inte minst Abisko och Tromsö. Ännu tyngre är det förstås att vädret, klimatet har ändrats. I stället för kalla, klara, krispiga och stjärnklara nätter, har vi här uppe fått ett västkustklimat. Inget ont om västkusten som jag älskar, men dess klimat hör inte hemma här.

Spaltmeter skrivs om norrskensfenomenet, men fortfarande finns nog ingen riktigt bra förklaring, på hur och varför det uppstår. Tänker inte ge mig in i diskussionen, det finns hur mycket som helst att läsa, både på Wiki och alla andra nätkanaler. Det jag kan konstatera, som har sett norrsken sen jag var liten och som dessutom hört det ”prata”, är att det har försvagats. Det återkommer i cykler, vare sig vi vill eller inte. 2015 och 2016 var det väldigt frekvent, starkt och kom dessutom tidigt på kvällen. När vi var på väg att flytta upp, i oktober, välkomnades vi av detta, rakt ovanför huset…ett omen och ett formidabelt välkomnande.

Håll tillgodo alla ni som hoppas på att få se det själva. Det är INTE lätt, det går inte att förutse. De tre senaste kvällarna har prognosen varit en 6:a, jag har riggat stativet (det förhatliga), gått ut var tionde minut…men, nej…dimma, dimma och åter sörländsk dimma!

Kategorier:Okategoriserade

12 kommentarer

  1. Jag gillar inlägget som helhet men särskilt de två sista orden!!!!! 🙂 🙂 🙂

    Gillad av 1 person

  2. Fantastiskt Gertie! Jag har aldrig sett norrsken annat än på bild och nu när jag ser dina enastående vackra bilder önskar jag så att jag fått göra det. Maken berättar att han upplevt norrsken ute i den åländska skärgården där han växte upp och att de ibland då var ute och åkte skridskor. Men visst är det märkligt att västkustklimatet ska dra sig norröver och ha så stor påverkan.
    Stort tack och njutningen var stor.

    Gilla

    • Tack Ditte! Ja, norrskenet är förunderligt och svårfångat, inte minst när dimman lägger sig som en våt filt över landskapet. Idag har vi haft sol för första gången på en dryg vecka, men nu är norrskensprognosen bara en tvåa. Det har hänt att det visar sig trots lågt index, men det ger jag inte mycket för. Nu, när jag skrev inlägget och vi hade dimma vid kusten, fick inlandsborna uppleva ett ovanligt starkt sken, roligt för dem😉.

      Gilla

  3. Detta inlägg är det bästa på länge! Jag har aldrig sett norrsken, men har stora planer nu, eftersom vi troligen kommer att vara hemma hela vintern. Frågan är bara när vi ska åka! Kanske tåg genom Sverige.
    Jag brukar inte känna avundsjuka, men nu anar jag att det har tagit sig in i mig när jag ser dina fantastiska bilder! Ett stort tack för detta inlägg!

    Gilla

  4. Jo norrsken är häftigt. På tiden då jag bodde i Kiruna hade jag ingen kamera som kunde göra norrskenet rättvisa, så jag försökte inte ens fota det.
    Men att stå ute och skåda det och även luras att vissla för att se om det ”svarade” genom att röra sig mer. 😉
    Men fick tillfälle att fota och hade även stativ med mig den gången fick jag i Jukkas en vinter, upptäckte att det kräver övning för att få bra bilder på norrsken.
    Det var inte lätt, du har verkligen fått till det.
    En bok som jag kan rekommendera är ”Norrsken” den handlar om norrskensforskaren Kristian Birkeland som på 1800-talet övervintrade i liten stuga på en fjälltopp, nära Kåfjord, för att studera norrskenet. Låter inte så spännande men den var klart läsvärd och intressant.

    Gilla

    • Näe, det är inte lätt och framförallt kräver det ett enormt tålamod, vilket jag inte har. Har dock lyckats fånga det några gånger, med varierande resultat, har missat det ännu fler gånger, både på grund av dålig koll och då det varit tjocka moln eller dimma.
      Ärligt talat så har jag tröttnat, ja inte helt, men entusiasmen är inte längre så stor. Råkar jag vara hemma och dessutom titta ut, då det behagar visa sig…YES…då tackar jag och riggar stativet.
      Vi har lite liknande upplevelser från barndomen. Jag minns när jag var ute med min sparkstötting, på väg hem från bästisen. Himlen sprakade, flammade och jag blev nästan rädd…i alla fall första gången.
      Tack för boktipset!

      Gilla

  5. Fantastiskt!! Så vackra bilder på något så oerhört vackert och fascinerande. Maken och jag gav oss ut, om jag kommer ihåg rätt… typ 2015 eller 2016… för som du skriver så syntes det långt ner i vårt avlånga land. Såg det som hastigast ett par kvällar och då mestadels som en strimma längst ned vid skogskanten och absolut försökte jag fånga det på bild… Och NEJ, det är inte enkelt!! Blir oerhört imponerad av alla er som lyckas ta så fantastiska bilder. Det är en önskan om att någon gång få se det ordentligt. Hörde av ett annat par på vandrarhemmet förra veckan när vi var i Saxnäs att det såg bra ut på norrskensappen. Dock såg det mindre bra ut på väderappen… Precis som hos dig var det dimma, dimma och väldigt mycket dimma… Vi planerar för en ny tur nästa höst och håller tummarna att det då liksom blir 2 eller helst flera flugor i en smäll 🙂 Tills dess får jag kika in här och njuta av dina oerhört vackra bilder!! Tack för att du visar oss som inte fått uppleva detta så fantastiska!!

    Gilla

    • Men så häftigt att ni har varit i Saxnäs, måste in och kolla vad du har skrivit. Nu lite off i bloggvärlden…i Falköping på ”besök” hos svärmor och första gången på ett halvår som vi får komma in. I morgon åker vi vidare mot Polen och Slovakien…Let´s Go for It…hoppas att vi hinner innan de stänger…
      Som du helt klart har förstått så är det här med norrskenet inget som man kan planera och säga att man ska göra…det handlar om tur och åter tur.
      Ha det hur gott som helst och jag håller tummarna för att ni får se ”det” någon gång i framtiden😊😉.

      Gillad av 1 person

  6. ÅÅÅ jag ljuvlas stort och grönt som svajar fritt, som i en dröm! Tack vare dig Gertie:-)
    Reflektionslös men fylld!
    Ha en fin helg! Hoppas allt är bra med dig och han 🙂

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: