Min gamla reseblogg visar vägen…www.gertiebgranvik.com  Resor och att resa…vad betyder det för mig, vad betyder det för dig? Jag är idag en 64-årig ”kärring” som vet vad som är viktigt för mig. Eftersom jag inte har haft den äran och lyckan att få barn, att få bli mor, som för de flesta är allena saliggörande, har jag ägnat mitt liv åt att resa, att ta in världen och att förhoppningsvis växa lite som människa.

Jag har rest sen jag var en liten knodd på 50-talet. Första resan, nej inte första…men den första som uppmärksammades, var när vi bodde i Apelvikens stugby sommaren 1959. Jag, mina föräldrar och så min ”barnflicka” som var oerhört viktig för att min mor skulle ha en chans att njuta av sitt sommarlov. Jag hade nämligen lite svårt att sitta still…

och så är det fortfarande…

Vi fick ett reportage i Hallandsposten…de långväga gästerna som var mer exotiska än tyskar och andra mellaneuropeer. Vi hade kört 163 mil…tänka sig?

Resorna fortsatte…så snart lovet närmade sig (för min mor läraren) så började planeringen och packningen. Till fjällen på vintern och till västkusten på sommaren. Så småningom sträcktes det ut, kontinenten hägrade och husvagn införskaffades. Då, på 60-talet var vi inte många som släpade runt på sommarstugan. Alla var trevliga, öppna och välkomnande och när vi blev stoppade för fortkörning på Autobahn…ja, då log även de k-pistförsedda poliserna. Ah so…Schweden…sehr Schön…

Så fortsatte det, jag växte upp och började resa på egen hand. Den första, lite längre var en språkresa till Annecy, då jag var 16 och ”kunde allt” som alla andra okunniga tonåringar.

Nu hoppar vi några år…jag flyttade till Sthlm, fick min konstnärliga utbildning, flyttade tillbaka till Kalix, startade min firma…och reste…vad annars…?

1990 drabbades jag så av kärleken på riktigt, för första gången i mitt då 35-åriga liv. C-J presenterades för mig den 13 oktober av mina (numer våra) bästa vänner. Dagen började med dykning i ett iskallt östersjövatten, ett dyk som kom att diktera mitt och vårt liv de kommande åren. Kvällen avlöpte som den brukar första gången man ses…prat, prat, prat…och i vårt fall självklart om resor.

VA??? har du inte varit i Hong Kong? är (nuvarande) makens kommentar en bit in på kvällen. Ja, se inte så förnärmad ut!?…du verkar ju ha varit överallt, så då borde du ha varit i HK. Men, så roligt, det hade jag faktiskt inte…då.

Vi träffades som sagt i oktober, i november åkte jag till Mexico för att dyka…med en annan kille. Kom hem vid Lucia och vem ringer då, om inte CJ. Hur var dykningen i Mexico?…tja, sådär säger jag. Hm, har du lust att komma med mig till Maldiverna efter nyår? Haha, han insåg inte vad han gav sig in på…fråga inte mig om resor…då finns det bara ett svar och det är JA!

Så började vår gemensamma resa, den vi fortfarande reser. Käre maken hade rest lite även innan vi träffades, lite Asien, lite dykresor, lite Europa och så Transsibiriska förstås…men nu börjar vi tala om resor…om att RESA.

Resa är mitt liv som ni säkert redan har förstått. Jag har alltid rest, med eller utan pengar. Jag har bott på båtar, i hyddor med stampat jordgolv, på tåg, på flygplan, flygplatser och allt annat som man kan tänka sig. Inget har kunnat hindra mig från att ge mig av, att söka utmaningar och spänning…definitivt inte bristen på pengar. Idag är inte det något problem, men så var det under många år. År som tog tag, som berikade och framförallt lärde mig många läxor, som lärde mig att bli ödmjuk och att ta ansvar för mig själv.

Vi, min kära man och jag själv fortsätter att upptäcka världen, vi ser, tar in och hittar nya länder och intressanta utmaningar. Jag slutade räkna länder för många år sedan, vill faktiskt inte åka till alla länder, medan vissa länder får besök om och om igen. Har idag prickat av 90+ och det blir nya hela tiden…men, det viktiga är inte listorna, det viktiga är upplevelserna. Människor, djur, natur…och nutid.

Och om inte om hade varit, om lika med c, då hade hundrastrecket passerats med råge…

Fler reseupplevelser finner du på min gamla blogg,             http://www.gertiebgranvik.com/