Globben har blivit en hemmamupp.


I alla fall nästan och tanken på Katt igen växer sig allt starkare. Hur kunde det bli så här tro? JO, det började med covid, sen blev det hjärnblödning…och sen kom Putin. Tre gånger gillt för att tappa reslusten.2016 b

Men, som vanligt är det inte svart eller vitt, det finns nyanser och möjligheter överallt…och hux flux så åkte vi upp till Kirkenes. Sista utposten innan Ryssland och det första vi mötte var ett helt gäng med unga ryssar, som precis hade flytt. Glädjen var påtaglig och gruppfoto togs.
Hotellet ligger helt bedårande på kajen, med fjorden och norrskenet i focus. Tja, självklart så blev det inget norrsken trots att prognosen var en 6:a, men skönheten fanns där ändå. Förra gången vi var här var det midnattssol. Den gick inte ens ner till horisonten, lite skillnad mot nu, med kolsvart natt, utan grönljus.

Vägen upp gick via Finland, Inari och Kultahovi, där vi bodde och åt för ett par månader sedan. Speciellt ställe med gourmetmat, mitt ute i ingenstans. Jag fotar ju aldrig mat, men godare middag var länge sen vi åt. De är specialiserade på lokala smaker, örter, fisk från jokken och förstås renkött. Vad sägs om fjällröding och björkglass? Mycket delikat med tillbehör som lingon och lite annat.
En liten tur upp till Jakobselv och ryska gränsen stod förstås på listan. Här talar vi kringelikrok, smalt, smalare, smalast och en upplevelse utöver det vanliga. Varningsskyltar och vägarbeten avlöste varandra och hastigheten var liten, 12 mil tog hela dagen!?!

Känslan av att vara nära var påtaglig…och visst, nära var vi. Gränskyrkan är i en klass för sig, både söt, vacker och speciell. När vi vände tillbaka träffade vi på familjen ren, mest stolta härkar med pondushorn.

Vi hade läst och hört om stängda gränser, både i Finland och Norge, vilket vi förstås måste kolla upp. Inga köer här inte, men, kanske tidigare?

En liten resa i repris, i närmiljön för oss, men väldigt exotisk för många. Skrev lite om vår tidigare tripp hit för några år sedan, då var det focus på fågelön utanför Vardö och tur i väglöst land längst ut på Varangerhalvön. Tredje gången gillt blir det säkert och reslusten kittlar lite återigen.

Kategorier:Okategoriserade

10 kommentarer

  1. Det var en kul resa! Vi har pratat mycket om just den änden av Finland/Norge, men vi ska koncentrera oss på Senja, när det nu blir? 😃😃 Fina bilder. Hälsningar Cricco och Ulf

    Skickat från min iPad

    Gilla

  2. Kikade in här för nån da sedan, men inget nytt från gertiefronten. Men nu så finns det 🙂
    Det där mellan svart och vitt är fint och möjligt trots allt. Jättefin att få följa med med resan. För 20 år sedan var det i min eventuella planering att följa med en norsk kollega (jag bodde och jobbade i Norge, en bit utanför Oslo 2001 till juni 2002) upp dit för att jobba inom vården. Men så blev det Skellefteå :-)Så roligt du skriver och visar foton – de är alltid fina!! och att reslusten kittlar fast eländet tär! Närmiljön har vissa exotiska drag!
    Kram o må gott

    Gilla

    • Tack och tusen Tack för att du har kommit in i min värld igen! Jag har saknat dig och dina träffsäkra och underfundiga kommentarer. Har googlat lite, men har inte hittat dig, shit happends…och nu är du här…underbara tillfälligheter.
      Skriv gärna en rad om var du finns nuförtiden…kramen och hoppet om en god och vacker höst skickar jag nu.

      Gilla

  3. Kil att se ett inlägg igen.
    Trevlig resa ni gjort och det är stället med gourmetmat och fjällröding och björkglass låter som ett ställe att besöka för maten enbart.
    Reste i norr i augusti och hade hoppats på fjällröding, men när att restauranger värt namnet var stängda så fick vi vänt ända till Huddik för att få det.
    Fina bilder och ståtliga renar.
    Det där med katt är väl inte så dumt, vi har lånehund då vi är hemma.

    Gilla

  4. Det var ju tur att ni fick Röding till slut, där gäller verkligen att man inte kan vänta för länge på något gott, mmm!
    Näe, tanken på katt finns alltid, men vi har bestämt att så länge vi kan resa får vi avstå. Har ju nästan alltid haft kisse och det vart alltid ett kruxande så fort vi skulle resa…vilket vi ju dessutom gjorde rätt ofta förr i tiden. Inte rätt mot katten, trots att det är betydligt glesare mellan resorna idag. Allt får ha sin tid och drömma om en liten gosing kan man alltid göra.
    Ha det gott!

    Gilla

  5. Det är mycket som har hänt sedan före covid! Just nu skrämmer en viss Herre, österut, slag på oss allihop!
    Så mysigt då att se dina bilder från norr! Man blir lite stolt över att det är mitt land och att det är fritt!
    Vi kan bara hoppas att det snart är fritt fram för resa vart man vill!
    Så härligt att du är tillbaka!
    Sköt om dig!

    Gilla

    • Så sant som det är sagt!
      Det värsta i hela kråksången är att jag har tappat lusten att resa, att planera, vilket var det bästa jag visste.
      Just nu sitter jag och maken framför datorerna och kommer med olika förslag…näe, nja, kanske…inget känns riktigt bra!
      Härlig resa runt i den Grekiska övärlden ni har gjort, jag drömde mig tillbaka.
      Ha det gott i den vackra hösten!

      Gilla

  6. Så fint att läsa ditt inlägg och och att genom det få förmånen att följa med er här.
    Din beskrivning av resan och de vackra bilderna är och känns så levande.
    Kirkenes har vi besökt men då via fartyg. Nu lockar den resa ni gjorde. Minns er tidigare resa hit. Fantastisk den också.
    Hoppas och önskar att reselusten ska komma tillbaka.
    Är ofta med dig i tankarna.
    Varm kram

    Gilla

    • Tack för dina fina ord, de värmer alltid! Minns att ni besökte Kirkenes via havet, härlig resa det också, men annorlunda.
      Många från US på hotellet för en eller ett par nätter innan de skulle vidare med ”Ruta”, antar att det var så även när ni åkte?
      Skickar tillbaka en varm kram…eller kall, då vi hade årets första frost i natt…

      Gilla

Lämna en kommentar