Konstnär, Designer, Fotograf och Globetrotter.

64-årig ”kärring” som vet vad hon vill. Har levt ett innehållsrikt och spännande liv, trots avsaknaden av barn och påföljande barnbarn. Eller är det kanske just därför det är och har varit spännande?

Vem vet eller rättare sagt, vem är man/kvinna att bedöma eller fördöma?

Är född och uppvuxen i Kalix, ett vackert litet samhälle vid älvens utlopp och jag hade dessutom förmånen att växa upp just där…vid älvkanten.

För att göra en lång historia kort…eller i alla fall försöka…så hoppade jag av gymnasiets språklinje (HUM) efter 2 år, när jag kom in på Nyckelvikens konstskola i Lidingö. Lyckan och chocken var i paritet…jag ville och samtidigt var det en chock för en 17-åring att lämna allt…men vingarna växte och blomman slog ut.

Nyckelviken följdes av Beckmans Designhögskola som då hette Anders Beckmans skola, efter grundaren AB. Han var saligen insomnad då jag kom dit, men skolan vidareutvecklades av hans hustru Nunnie och alla duktiga gästlärare som kom och gick.

Efter Beckmans var jag tämligen utled på både Stockholm och kändiskulturen…jag ville hem, eller i alla fall till något annat…jag ville känna frihet och längtade till naturen…till Norrbotten och till världen. Jag tog tag i mitt liv, än en gång och det förde mig till många spännande och exotiska platser…och tillbaka till Kalix.

Där startade jag min firma Gertie Design och Foto 1979 (då Gertie Design) och drev den parallellt vid sidan om min tjänst som Bild och Textillärare på Gymnasiet där jag varit elev för några år sedan. 1984 hade jag min första utställning/mässa, då med egentillverkade och designade kläder i ull och skinn…unika plagg, vilket rönte en enorm uppskattning. Jag fortsatte på den linjen, aldrig två likadana plagg. Unikt, personligt och framförallt petimetertillverkat, det var mitt signum och ledord.

1990 kom så en virvelvind in i mitt liv och jag flyttade åter tillbaka till Huvudstaden, vilket jag hade bedyrat att jag ALDRIG skulle göra. Men, kärleken har sitt pris, den är ljuv, omtumlande och oförutsägbar…och i mitt fall hållbar. 26 år igen i Huvudstaden, visserligen ute i skärgården…först Nacka och sen Värmdö blev det, innan vi tog vårt pick och pack, hjärtat pensionerade sig och vi flyttade upp till mitt barndomshem vid randen av Kalixälven. Här bor vi nu, mellan alla våra resor…utan barn, syskon eller…jodå, svärmor lever (Falköping) och även dit blir det många resor mellan de andra.

Vi reser, vi lever, vi har våra krämpor som alla andra…men vi mår som Kung och Drottning och vi fortsätter resan…to bee continued…