från första parkett.

Tankar och drömmar om vad som varit och kanske, kanske om vad som komma skall. Har idag varit hemma i tre månader, ett personligt rekord och visst måste man fundera. Från att ha varit globb till att nu vara hemmamupp…ja, det har flutit mycket vatten däremellan…och mer kommer att flyta. Men, nu har jag/vi i alla fall börjat samla mappar. Vaddå mappar?…jo, förr, då när mitt största intresse var att leta flygresor, hotell, hyrbilar mm, då låg det en hög med 7-9 mappar invid datorn.

Nu har den sakta börjat växa och snart drar vi till Hamburg. Sen får vi se, vi jobbar i alla fall på det och även en US tour är inplanerad. Hursomhelst så snurrar tankarna och i natt kom inlägget till mig…våra ”Himmelska resor”. Jag kastade mig in i redigeringen och stötte genast på problem, då jag inte hittade bilderna som fanns i minnet (mitt).

De fanns där, förstås och till slut blev vi sams, jag och datorn…

Vi bor på första parkett och himlarna är egentligen alltid fantastiska, men denna vinter, speciellt december har varit helt outstanding. Oj, oj, oj fint idag igen och kameran kommer fram.

Som en och annan har sagt: varför måste du åka bort hela tiden när du bor så vackert??? Ja, säg det? Handlar det kanske om att ”omväxling förnöjer” och att man lätt blir ”hemmablind”. En annan sak är nog att det är lätt att skriva om exotiska resmål, att förundras och exalteras över skönheten, den svårnådda, men hemma…ja, det är ju ”bara hemma”.

Kontraster är häftigt, i naturen och egentligen överallt. Ljusets förtjänst och livgivande egenskaper…och skönhet. Förundran är ordet.

 

Mörker söker ljus och tvärt om och de är i en ständig symbios.

Ni har väl hört den gamla sanningen…” Red light in the morning…Fischermans varning…Red light in the night…Fischermans delight…tja, någon sanning finns det säkert?

När man inte är fiskare och direkt beroende av väderprognosen, då måste man njuta. Ta ett djupt andetag, sätta sig ner, öppna ögonen…njuuuta!

Här har vi två bilder från början av september, med en dryg timmes mellanrum. Ett skådespel av guds nåde, en nästan salig känsla…

eller nästan…salig är ordet! Här uppe i norr finns kontrasterna, antingen ljust hela dygnet eller ett par timmar dagsljus i december. Ännu längre norrut råder polarnatten i två månader. Mörkt, men ett visst ljus finns alltid, ett magiskt och svårfångat. Min sörländske make har börjat ta till sig klimatet och ljusets vara eller inte vara, men lätt är det inte.

En annan typ av Halo kan man se då och då, som en ljuspelare, rätt häftig även den, men ja, den runda är nog stråt vassare. Började med norrsken och slutar likadant, det är ju trots allt det alla förknippar med ”norr”.