Ibland blir det en lång och ibland blir det en liten kortis i närmiljön. Tja, nära och nära, allt är som vanligt relativt. Vi började så smått klättra på de berömda väggarna, maken sa…nu hittar vi på nåt…och vi körde mot Finland och Uleåborg (Oulu). Enkel väg är drygt 18 mil och maken har aldrig varit där förut, däremot undertecknad, många gånger, då jag växte upp 5 mil från gränsen…där vi nu återigen bor.

Vägstandarden i Finland är något som vi svenskar bara kan drömma om, men, men, hastigheten bör inte överskridas, då blir det dyrt! Två nätter på hotell mitt i centrum bestämde vi oss för och vi vandrade så mycket småbenen orkade…närhet till allt och ett stenkast från Salutorget. Mitt på torget, framför saluhallen träffade vi Toripolliisi, som stått där sen 1987, en gemytlig polis som sades ha patrullerat torget i många år. Runt torget finns många ställen där man kan fylla på vätska och fast föda. Vädergudarna var på vår sida och vi njöt ute i solen.

Uleåborg är den största staden i norra Skandinavien, här ligger Finlands näst största universitet och näst största flygplats. U är en gammal garnisonsstad och vänort med Boden. U ligger vid utloppet av älven Oulu och har länge varit en viktig industri och hamnstad. Sjöfarten, både i stort och smått är livlig och förr gick en regatta runt övre Bottenviken, både i Finland och Sverige.

Utmärkande är stans alla fina gamla trähus och hantverksbodarna nere vid hamnen…och de iögonfallande skulpturerna.

Jodå, fantasin är det inget fel på, den lever sitt eget liv och visst njuter man. Hantverksbodarna var tyvärr inte öppna, men man kan ändå njuta av den fina gamla arkitekturen…tack för det!

Våren är på väg, sångsvanarna har kommit upp och flyger fram och tillbaka för att hitta öppet vatten. Sången värmer hjärtat och jag hoppas att de hittar sin häckningsplats även detta år.