Jodå, men var börjar man? Femton år sen sist och inte lika lättrörliga som då. Att vandra är halva, eller kanske hela nöjet och Berlin är gåvänligt till och med för oss. Nu hade maken, trots mina protester skickat efter Berlin Welcome Card, en kombinerad biljett för S och U-bahn samt vissa inträden. Första dagen fick dock småbenen jobba, när vi strosade runt i Mitte och Alexanderplatz.

TVtornet låg ett stenkast från vårt hotell, så även Brandenburger Tor och Förintelsemonumentet. Att strosa sakta och försöka ta in historien, det är svårt och hjärtat får sig en törn, dock mycket intressant och lärorikt.

Reichstag med sin spektakulära glaskupol fick inget besök denna gång, däremot Museumsinsel och Unter den Linden. 

Dag två stod East Side Gallery på programmet och vi åkte till Ostbahnhof för att sen strosa längs muren vid Spree, där 160 målningar av konstnärer från hela världen, berättar om stadens mörka förflutna.

Baksidan av muren, ner mot floden är avsatt för Graffitti och förhoppningen vore ju att den kunde hålla sig där…men, men alltid någon måste ju passa på att sätta sitt avtryck på någon annans verk…så tråkigt både för konstnären och publiken.

Dagen var varm och lite sol gjorde tillvaron behaglig. Vi tog en vätskepaus nere vid Spree och betraktade tre polisbåtar som draggade efter något…vad, kan man bara gissa.

Strosade tillbaka längs Holzmarktstrasse och här hittade vi Holzmarkt. Kände inte till området, men nu har jag läst på och intressant är det.

Det startade med Bar25, en alternativ klubb som växte till ett multimiljonbolag. Området bebos av entreprenörer, konstnärer och är en del av Berlins urbana Subkultur. Läste om det på www.holtzmarkt.com där det beskrivs som how ”businesshippies” reinvented Berlin at Holzmarkt.

Intressant stad som aldrig slutar överraska och så speciell med sin coola atmosfär. En stor stad med småstadskänsla och ett mörkt förflutet. Vi kommer tillbaka igen och igen.