En lite konstig titel nu i coronans tid, kanske? Eller något helt naturligt som det alltid är för oss. Inget är som det varit och det kommer nog att dröja länge, innan vi ens kommer i närheten av den frihet som vi har tagit för given. Men, om man nu vill ut och inte orkar vänta, ja då gör man det bästa möjliga av situationen. Dags att agera och nu är vi på väg genom Polen, i egen bil, med munskydd, handsprit, livrem och hängslen. Tog färjan över från Karlskrona till Gdynia. Här var det lugnt, bortsett från alla sedvanliga tradare förstås…och kanske ett tjugotal personbilar.

Tanken bara kom…hur många tradare kan man klämma in i en färja? Ingen aning, men jag räknade till mellan trettio och fyrtio som åkte av i Karlskrona…hur många åkte då på?

Tidig morgon anlände vi Gdynia och styrde norrut mot Wladyslawowo. Smaka på namnet, visst är det helt underbart? Därifrån sträcker sig en 34 km lång landtunga ut till Hel, vart vi hade planerat att åka. Men, det var bara den ena halvt nedlagda campingen efter den andra, så vi vände. Lite deprimerande att se, de inte ens halvfärdiga strandvillorna som nästan var uppätna av naturen. Fantasin fick näring och frågorna som inte har fått något svar är många. Finanskrasch, överetablering, felsatsning?

Vårt mål för dagen var Malbork. Vi hade tid att fördriva och en skitig bil, så sagt och gjort, in med honom i tvätten, glass för oss och sen åkte vi söderut. Förbi Gdynia och Gdansk, där olyckorna och vägarbetena avlöste varandra, vilket innebar att 12 mil tog över tre timmar. Malbork är en pärla! En mysig liten stad med Europas största medeltidsborg. Måste erkänna att jag inte hade hört talas om den förut! Hade bokat rum på Edmar, ett litet Hotell/ B&B med formidabel utsikt över borgen och floden. En liten personlig krog med bedårande hemlagad mat, där lokalbefolkningen trivdes…och även vi.

Vi promenerade till borgen, beundrade och funderade över historien, blev inte så lite besvikna, då det visade att den stängde precis när vi kom dit. Men, men, utsidan räckte gott, imponerande är bara förnamnet. Än mer fascinerade blev vi, av en karta vi hittade, över alla gamla Polska borgar, en del finns kvar, andra har gått förlorade och mycket finns att efterforska för den med historiskt intresse.

Staden i sig var kanske inte något man lägger på minnet, men några katter och rivningshus lyckades jag i alla fall hitta, bland de annars så välmående villorna.

En eftermiddag, en kväll med utsikt och igår morse styrde vi vidare mot Poznan. Vi har självklart hållit oss uppdaterade om c-läget, både i Polen och Slovakien, dit vi hoppas komma om några dagar…men, nu kom larmet att smittan ökar i Polen…som överallt annars…och speciellt i Poznan. Igår när vi kom hit sågs bara enstaka munskydd ute på stan, men from idag är det ett måste att ha munskydd på offentliga platser…och ja, nästan alla, 98% lyder! Vad beträffar Hotell, restauranger och affärer är det lite varierande, precis som det vi upplevt sedan i mars, både i Sverige och Norge. Det känns bra och det känns som att de allra flesta tar sitt ansvar.

Poznan var huvudstad för länge sedan och har en fantastisk gammal stadskärna, Stare Miasto. Där fastnade vi, både dag och kväll. Ett modernare centrum finns förstås, med shopping och annat, för oss totalt ointressant. Har ätit gott två kvällar, vid torget, trots att det är lite ”turistfällevarning” men nu när det är glest med gästerna, får även de som tar kunderna för givna anstränga sig lite extra. Ikväll öste regnet ner, men vaddå?…värmare och parasolltak fixade allt, nästan…

Udda affärer, väggmålningar, brudpar och massor med studenter, men som sagt, väldigt få turister som skall dra in pengar till stan. Roligt att vara ute på tur igen, men vart skall detta sluta…och när?

Jag säger hej då, nattinatti och i morgon åker vi vidare mot Wroclaw.