Jodå, visst kan det vara skönt med lite hemmavistelse ibland?


Tid för eftertanke och kontemplation och ett rejält gräv i arkivet. Så spännande när man hittar bilder som knappt är sedda, ej heller redigerade och yes, här minns jag både det ena och framförallt det andra. Har botaniserat bland mina Islandsbilder några kvällar och här fanns det mycket smått och gott. Mycket karg skönhet, is, bubbel och ånga.

Började fundera på ett gammalt inlägg, där jag skrev om världens vackraste länder, Igenkännandets glädje…och ändå inte… och nog placerar Island sig högt upp på listan. Då lyfte jag fram Norge, Nya Zeeland och Chile som de tre vackraste och det håller jag fast vid än idag…men, Island kommer nog som klar fyra. Svårt överhuvudtaget att rangordna, då alla länder har något som är extraordinärt…men de nämnda är vackra helt igenom, de har en spektakulär natur som aldrig gör en besviken, det är 100% från norr till söder. Island åkte vi runt på åtta dagar, medsols, i sol, men mestadels i regn. Tanken på att åka tillbaka denna sommar har varit stark…men, ja ni vet…tankar kan man alltid ha, men så kommer verkligheten ikapp.

Vi åkte från Reykjavik, förbi bedårande landskap med Islandshästar (Skuggfaxe), små till synes övergivna gårdar och beslöjade vattenfall för att ta oss an en av öns största Glaciärer, Langjökull. Hade bokat utflykt i förväg, fått vägvisning och tur var det, för här var det ”no mans land”. Fyrhjulsdriven hyrbil, tacktack för tipset och uppåt gick det…och skumpigt var det…puh! Det var inte högsäsong, så monsterjeepen som tog oss upp på glaciären var bara halvfull med storögda och fascinerade asiater. Jodå, har skrivit det förr…de är/var överallt och vi kände igen oss även här.

Våra vänner ikläddes överlevnadsdräkter och alla fick på sig spikskokedjor inför vandringen i glaciären. Det var häftigt, visst, men inget unikt. Guiden talade sig varm om det unika och undrade om någon varit inne i en glaciär förut? Jodå, sa jag, jag var inne i Aiguille Du Midi i Chamonix i början av 70-talet. ??? Har jag aldrig hört talas om, sa den drygt 30-årige guiden??? Man tar sig för pannan och undrar vart historien/an tog vägen. Nåja, lite häftigt var det allt och det var makens första glaciärtur.

Det var ovanligt varmt den sommaren och isen var porös och instabil, vått som sjutton var det också, men vackert. De blå tonerna och den ödesmättade känslan när vi vandrade runt i gångar och prång, ja se själv, det var en riktig highlightupplevelse.

Det knakade och brakade i isen och helt komfortabelt var det inte. Till sist såg vi ljuset i tunneln och utanför väntade monsterjeepen och gudabenådade vyer i ett falnande solljus. En häftig dag som inte var slut förrän vi hade skumpat oss tillbaka den väg vi kom och somnat ovaggade på Reykholts enda ”hotell”.

Morgonen därpå styrde vi iväg mot Husavik i norr. Längsta dagsetappen och kanske tråkigaste vad vyer och foto beträffar, förutom då, de alltid närvarande hästarna. Husavik är en liten by i norr, som lever av fiske och av Val-och Puffinsafaris. Nu var det en bit in i september och turisterna var inte många, puffinsarna ännu färre och någon valsafari blev det inte för oss…”seen it before”. En mysig och nästan osannolikt vacker kväll fick vi i alla fall…och en värmande sol.

Nu blev det dags för Mordor och hans vänner. Ett märkligare landskap än kring Myvatn och Dimmuborgir får man leta efter. Och vägarna, ja de var en historia för sig.

Var gårdagen lite enahanda, så bjöd denna dag på vyer som fick den mest härdade att gapa, både en och två gånger. Efter Myvatn skumpade vi vidare mot Namafjäll med bubbel i massor och tillhörande odör, men skönheten uppvägde med råge och visst, är man gammal dykare, så är man van att andas genom munnen. Väldigt lite turister även här, men säsongen är kort på Island, i slutet av september redan börjar vägar stängas av pga oframkomlighet.

Landskapet ändrar karaktär hela tiden och nästa stopp blev vid ett av alla otaliga vattenfall, Dentifoss. En 2 km lång knagglig (vad annars) promenad ledde fram till fallet , vi insöp ljudet och blev lite nerstänkta, sen åkte vi vidare genom månlandskap, tundra och här och där böljande odlingar.

Dagen avslutades i Eastfjords, där landskapet återigen ändrade karaktär. Ett bedårande litet hotell med utsikt över fjorden och precis som i de andra små byarna vi hade bott på, så var hotellet det enda stället som serverade mat. Jag brukar aldrig prata om pengar och vad saker kostar…men, att semestra på Island kräver en stor plånbok, om man inte vill ta en fastevecka förstås, eller leva på bensinstationsmat. Enda nackdelen jag kan komma på i detta undersköna land där man säger ah och oh hela tiden…inte minst när man ser priserna på menyn. Smolk i glädjebägaren, men det var snart glömt. Kvällen bjöd på flera skådespel, till och med norrsken. Av det blev det inga bilder, då jag inte släpar runt på stativ och dessutom har det hemma över taket. Men, solnedgången över fjorden med bergen som speglade sig, den fastnade. _79A2673

Vi åker vidare och det är vackert, var vackert och blir ännu vackrare…det börjar nästan bli lite tjatigt, eller? Glaciärsjön Jökulsarlon var häftig förstås, så också de gigantiska lavafälten som sträckte sig hela vägen ner till vattnet…och nu är vi på sydkusten.

Vi passade på att äta vid glaciären innan vi åkte till nästa hotell i Nupar. Nupar är inte vad jag skulle kalla en ort, nej, det är snarare ett hotell utslängt in the middle of nowhere. Men, ett häftigt hotell, där man som extra service kunde bli väckt när som helst under natten om det kom norrsken. Tack och nej tack, inte riktigt för oss, men vi höll god min…det var en väldigt uppskattad tjänst, speciellt hos asiaterna…

Känner att jag måste runda av snart, Island har hur mycket som helst och så snart världen blir sig lik igen…om den nu blir det…då återvänder vi och inventerar det vi missade första gången. Nåja, jag måste förstås nämna VIK, Islands regnigaste plats! Dit kom vi när regnet hade tagit extra fart och stormen också. Vi kämpade oss ner och till stranden med lavastalaktiterna, de som fick mig att minnas Giant´s Causeway på Antrimkusten i Nordirland. En riktig highlightupplevelse igen och dessutom fick vi träffa några av de få kvarvarande puffinsarna…yes, yes…och yes!

Ja, och så glömde jag bland allt annat de kända och spektakulära klipporna som lockade till sig alla sorters besökare, inte minst brudpar som huttrade och förfrös sig i jakten på den perfekta bilden. Hua säger jag bara, men intressant fenomen.

Och nu är det definitivt slut! Vi upplevde mycket mer, vi besökte bla Blå lagunen, vilken bara lämnade efter sig ett stort frågetecken, vi försökte komma till Tingvellir två gånger, vi hittade den största Geysirn, Strokkur och vi inser att vi bara har sett en bråkdel av detta fantastiska lilla land…och så Gullfoss förstås, det största vattenfallet…

Reykjavik är en speciell liten stad, den är inklämd mellan olika kulturer, den är både stolt och försiktig…men den har lämnat ett avtryck och hästentrecoten som vi avnjöt innan vi började vårt äventyr…ja, den var superduper, eller om ni så vill, gudomlig.

Byebye for today, men vi ses igen så snart det går, du kantstötta, livsbejakande och i allra högsta grad vildavästernstad. Men, med en touch av design, framtidstro och nydanande arkitektur!

Och så för er som inte har FB, här kommer en liten länk till min Intervju

Kategorier:Okategoriserade

12 kommentarer

  1. Åh! nu vaknade mina drömmar igen. Har trängt ner alla resedrömmar så långt ner det går. sedan vi först bokade och sedan bokade av Grönland har jag inte haft ordet resa i tankarna. Men Island vill jag få återvända till någon gång. Var där en septembervecka och jag måste säga att vi hade väldigt stabilt väder. Regn, regn och så lite mera regn, dimma och nästan storm. Jag var nog en allra blötaste i vår buss efter att ha försökt få bubblan, innan gejsern blåser upp, på bild. Mina kläder gick att vrida ur, våra medresenärer skakade bra på huvudet då de satt torr i bussen. Sa något konstigt om fotografer 😉
    Stranden vid de speciella klipporna känner jag igen, då hade vi lite , säger litet uppehåll i ösregnet.
    Häftigt med glaciärturen, dit vill jag. Ställen som inte en buss kommer till.
    Måste bara få komma dit, vill så klart åk på egen hand då, men senast vi kollade så får man tydligen inte hyra bil där då man passerat 70-strecket.
    Dagarna här är sig lika, men har haft lite roligt med att skapa en fotobok. Ska ha den i 60-årspresent till vår resevän. Blev en till oss själva oss samtidigt och nu tänker jag hugga in på en annan resa och skapa bok. Blir kanske Hurtigruten som vi åkte med våra barn och barnbarn. kan bli bra julklapp.
    Håller mig sysselsatt i alla fall.

    Gilla

    • Så roligt att jag lyckades väcka dina resedrömmar till liv. Jag känner igen mig i dina tankar, för jag har inte heller orkat tänka på resor senaste tiden, har mest blivit deprimerad när jag insett hur det ser ut i världen. Läste just idag om en ny väg längs norra kusten, öppen sedan 2019 och 90 mil lång! Den måste vi köra, hoppas bara att vi kommer dit innan vi fyller 70, så vi får hyra bil. Hoppas att även ni får komma dit igen och att det kan lösa sig med transporten, hyrbil med chaufför kanske, som ni gjorde i Mongoliet?
      Kan inte annat än le när jag läser om ert ”stabila” väder, så var det för oss också, med undantag för ett par dagar med SOL, vilket tydligen är ovanligt på Island.
      Roligt att du har ägnat dig åt bokskapande! Både jag och maken har gjort några böcker, för några år sedan och vi pratar om att göra fler, men än så länge är det bara prat.
      Ha det så gott det går Margareta och du, vi måste få fortsätta att drömma om resor, eller hur?

      Gilla

  2. Helt fantastiskt. Och jag vet inte ens var jag ska börja. Jag har helt fascinerat lyssnat på podden tillsammans med maken. Så bra! Och jätteroligt att höra dig berätta. Tog in allt. Precis allt.
    Och Island. Ett land jag hitintills inte besök, Tack för allt du förmedlar i fantastiska bilder som jag inte kan se mig mätt på och i stimulerande text. Nya Zeeland har jag besökt, Norge många gånger (är halvnorska) och ytterst lite av Chile har jag sett. Men inte Island. Har aldrig blivit av och jag vet inte varför. Men nu när jag läst och sett dina bilder så skulle jag gärna vilja göra en res hit och i era fotspår. Jag inser att det för vår del inte kommer att bli någon resa till Antarktis för oss men Island borde vara nåbart liksom Svalbard.
    Ja, även delar av norra Norge skulle jag vilja återvända till.
    Jag funderar och drömmer om att kunna resa igen . Och hoppas det snart ska bli möjligt.
    Och stort tack Gertie detta inspirerande inlägg. . Det inger hopp.
    Kram

    Gilla

    • Tack min kära glob-blogg- och resevän! Jag väntar alltid på dina ord och jag vet numer att jag kan få vänta lite…men den som väntar på nåt gott…osv…
      Jag vet ju att du är halvnorska och Norge är ett av de länder som ligger närmast hjärtat och att jag inte får komma dit nu, det smärtar oerhört!
      Jadu, vi drömmer båda två, vi drömmer trots att det känns både mörkt, svart och just i stunden ouppnåeligt, men den dan drömmarna tar slut, då är det verkligen slut…så vi måste fortsätta!
      Men du, inte Antarktis? varför då? Jajovisst känner även jag så, men precis som vi har sagt och som du skriver under på…vi får inte sluta hoppas! Absolut INTE!
      Tack igen för dina ord, de värmer och jag tar dem med mig in i nattens drömmar…de positiva och livsbejakande!
      Hopp om livet kanske och en stor kram till dig, i midnattssolens sista kämpande ljus.

      Gilla

      • Många tankar till dig. Vad gäller Antarktis så vet jag inte vad som alltid lockat mig. Och dit kommer det inte att bli en resa. Men det finns så mycket annat och du har gjort mig nyfiken på så mycket. 😍

        Gilla

      • Ja Antarktis lockar en del, mig till exempel, men maken vill inte, så det blir nog inte av för mig heller. Mycket annat finns att upptäcka när världen öppnar…någon gång…

        Gilla

  3. Bästa härliga Gertie; nu har jag islandsvandrat med dig – och lyssnat till din medverkan i o podden från Kalix, tack så mycket!
    Bara den som rest mycket rankar listan – jag plussar på 🙂

    Gilla

    • Yes Tove! Det är alltid intressant att ta del av dina ord, vare sig de är som kommentarer hos mig eller ord skrivna för och hos dig själv. Förr på din blogg och nu på FB…jag föredrog bloggen!

      Gilla

  4. Kära Gertie! Tack för Islandsresan med dig! Jag har alltid varit nyfiken på Island men faktiskt inte vetat att den har så mycket variation i landskapet utan mest tänkt på brunt, tundra och vulkaner och varma källor. Efter ha läst din som vanligt spirituella och underhållande text och njutit av dina bilder hoppas jag komma dit så småningom! Bamsekramar!

    Gilla

    • Ja du, det är verkligen ett land att upptäcka…och efter att jag skrev detta inlägg upptäckte jag att de har öppnat en ny väg, längs norra kusten. Ett måste när världen öppnas! See You Soon, hälsning från Ödemarksvägen!

      Gilla

  5. Å, herlige Island. Nå er det lenge siden jeg har vært der, men landskapet ser jo selvsagt likedan ut. Et helt utenom det vanlige landskap. Jeg vet ikke hvilke land som er de vakreste i verden. Alle land har sine vakre sider og uimotståelige plasser (og det omvendt også, for den saks skyld). Men Island er virkelig så annerledes enn noe annet land. Kanskje fasinasjonen ligger litt der? Uansett var det herlig å bli tatt med tilbake til Island.

    Gilla

    • Javisst, du har sett och du förstår…och även du längtar tillbaka till detta speciella lilla land. Och du, vackert, vackrare eller vackrast…det var/är bara en rolig idé som kom ut, utifrån alla listfantasters bloggar!? Alla har sina favoriter, jag har mina och de står jag fast vid.

      Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: