Igenkännandets glädje…och ändå inte…


Tankar kring skönhet, närvaro, återseende och så lite funderingar runt vad och hur man skall klassificera ”världens vackraste länder”.

Går det överhuvudtaget att jämföra, att ta så stora ord i sin mun och i sina tankar? Går det att säga vad som är skönhet? Nja, jag tänker och jag vet vad jag tycker…alla tycker olika och alla tycker något, alla tror och vet bäst själva, eller hur? Jag vet inte bäst, men jag vet vilka länder som jag tycker placerar sig i topp. Vi tog en liten tripp upp till Tromsö i veckan, 65 mil enkel väg. En väg som till största delen går genom finländsk ödemark, genom tundra, fjällskog och kalfjäll…och vägarna liknar mest en gigantisk bergochdalbana. Vi ser tillbaka och vi minns 2007, då de gula markeringarna visade vägen, de var borta idag som synes, men vägen…ja, vad tycks? Intressant eller hur?

Nåja, nu kom vi så åter upp till Tromsö, en av mina favoritstäder på gränsen till Arktis. Jag har varit här många gånger, liksom i övriga Norge…har utan att överdriva sett hela landet, både kusten och inlandet från Kirkenes i nordost till Kristiansand i söder…från det jag var en liten ”kotta” på 50-talet till idag.

Tromsö har allt vad man kan önska sig, både vinter och sommar och ja, jag gör reklam…men den är inte betald, jag är inte köpt, jag talar till 100% från hjärtat. Nu visar jag sommarbilder, men vintern är nästan än mer fantastisk och om den kan du läsa lite bla här: https://www.facebook.com/gertiebgranvik/posts/186159951946804

Det är återseendets glädje varje gång och så inser man snabbt hur mycket man glömmer. Vi gjorde bilturer varje dag, ut bland öarna…på humpeskumpvägar där 35kmh var medelfart och vi kom bland annat ut till ”Sommaröya”. Vacker ö, plats och speciell klippa, både sa och tänkte vi…påminner om någon annan här i landet och även om Cape Horn. Åter hemma så blev det koll i arkivet…och visst, vi hade varit här förut, 2007.

1 och 2, 2019, 3 och 4, 2007…same, same och polletten trillade ner sent…först idag vid hårddisken och efter mycket letande. Jadå, men vi hittade även nya platser, vi åkte så långt vi kom på fastlandssidan och vi besökte bla Håköya där Tirpitz blev sänkt under andra världskriget. Gudabenådat vackert och tankeväckande förstås…övergivna gårdar varvades med gigantiska nybyggnationer…vilka jag fastnade för är väl inte så svårt att gissa och naturens närvaro var/är ibland nästan övermäktig.

Så vackert att det nästan gör ont och de snälla, vackra Islandshästarna fanns med hela tiden. Om man inte får nog av det vackra nere vid havsnivån, kan man ta en linbanetur på sisådär 4 minuter för att beskåda stan, flygplatsen och de omgivande snöklädda bergen. Ishavskatedralen ligger lite nedanför och även den är väl värd ett besök, vi lämnade den dock därhän, då vi hade gjort den förut och ingen parkering fanns.

Det var Tromsö och så kommer vi då till mina funderingar om och vilka som är världens vackraste länder. Det som har slagit mig under vår senaste Norgeresa är att tre länder i världen är väldigt lika. De ligger nära Arktis och Antarktis, de är långa och smala, två ligger på sin kontinents västsida och ett är en önation. Norge är ett förstås, det nordliga och där blir det kallare och kargare ju längre norrut du kommer. De andra två ligger söder om ekvatorn, med omvänd klimatzon…och de två är:

Nya Zeeland, med sin exceptionella natur, Nordön som har både dramatiska kustlinjer med gigantiska sanddyner och ett bubblande inre…och så Sydön som man kan ta för Norge om man inte vet var bilderna är tagna…djupa fjordar, svårgänglighet och glaciärer som går ända ner till havet…och en skönhet som gör en vimmelkantig.

Jahaja, och vad är då mitt tredje val tro? Jo, självklart Chile. Det land som är mest likt Norge med djupa fjordar och branta fjällväggar, med Patagoniens karghet och otillgänglighet, med havets frustande oberäknelighet och glest befolkat överallt, utom i Santiago och dess närhet. Det är Norges uppochnervända kusin, det är en syster, en bror, en mor och en far…ett alter ego.

Punta Arenas är världens sydligaste stad…(i strid med Argentinas Ushuaia), i kontrast till Longyearbyen som är den nordligaste. Ja, jag vet, L ligger på Svalbard, men tillhör Norge. Även klimatet är detsamma, häftiga svängningar mellan varmt och kallt, mellan sol och snö, hagel och inte minst stormar. Sommar i norr, vinter i syd och vise versa. Likheterna är påtagliga, skönheten likaså och de är mina favoriter…vilka är dina? Måste påpeka att jag grundar min åsikt på att hela landet är vackert, inte bara en ort, en region eller en viss stad. Alla länder har något som är vackert, men bara några få har en total skönhet.

Subjektiva åsikter som jag gärna tar en dialog om…inget här i världen är svart eller vitt, tack och lov.

Kategorier:Okategoriserade

8 kommentarer

  1. Vi är så lika du och jag Gertie! Förmodligen därför att vi inte (åtminstone inte jag) vill ligga på playan och bränna sönder oss utan vill upptäcka, lära sig om historia, få något som inspirerar och något som är njutbart för själen. Hade jag inte varit till Chile än innan ditt inlägg så hade jag förmodligen haft vårt eget land som nummer tre (åtminstone Norrbotten, Västerbotten och Lappland). Nu har jag inte varit i det chilenska Patagonien, men väl det Argentinska och det lämnar en önskan att en gång till resa ner till Chiles Patagonien. Bara det inte var så himla lång flygresa!!! Så vill jag gärna slå ett slag för Sydgeorgien! För den som har lust med långa båtresor så är det ett oerhört intressant alternativ till Karibien, Medelhavet eller liknande. Äsch, nu får det vara nog!

    Gilla

    • Haha…vem vill ligga på playan när det finns så mycket att upptäcka runt omkring på vår lilla planet. Vi upptäcker du och jag, vi sitter inte fast i någon norm, vi är oss själva och det är en styrka. Håller inte riktigt med dig vad beträffar Sverige, Norr och Västerbotten…jodå, det finns mycket vackert här, mycket exotiskt också…men, min clou var att ett land skall vara vackert i sin helhet och jag vet inte om jag tycker att skog, skog, skog…och mer skog är så himla upphetsande? Ja just det, Sydgeorgien vill jag gärna se, det blir väl när maken är övertalad ang Antarktis skulle jag tro. Vi besökte ju Falklandsöarna och jag skulle tro att de är snarlika, men ändå olika…och ett väldigt gott alternativ till dina nämnda önationer…
      Ha det gott i sommarnatten…jag pustar just ut efter en lång husrenoverardag…med ett eller två små röda glas…

      Gilla

  2. Jag läser, tittar och njuter – Som jag så ofta gör när jag tittar in hos dig. Tyvärr var jag nu sen med tittandet. En del resejobb har tagit en del tid. Men nu har jag njutit av fantastiska bilder och din fina text. Jag kan även i detta inlägg konstatera att jag instämmer så väl i dina tankar om det vackra. Jag är ju halvnorsk och har bott i Norge och rest där en hel del. Tromsö har jag besökt några gånger, men 2011 var senaste gången. Inser att det är dags igen. (Då var vi här bara en dag för vi var på en kryssning upp till Nordkap och såg de norska fjordarna. Strart i Amsterdam). Men nu, när jag läste ditt inlägg fick jag en idé om att flyga upp och hyra bil och vidga vyerna som gammal. Håköya besökte jag för sådär en 50 år sedan med min pappa som var väldigt aktiv i norra Norge under andra världskriget. (Googlar du på Allan Mann hittar du en del)

    Norge är ju en favorit hos mig och Nya Zeeland delar vi också. Ja, även Chile och Patagonien. Tyvärr kom vi inte in till Puerto Arenas, det blåste för mycket. Men Ushuaia fick vi. Håller helt med dig om att det gäller hela landet. Och Svalbard har vi på listan.

    Men nu i veckan tar jag mig an Höga kusten här hemma. Och vacker är ju den också.
    Stort tack för ditt inlägg.

    Gilla

    • Ja du Ditte, nu har jag läst och detta var mycket intressant. Har läst på wiki och ytterligare en länk och jag kommer att ta mig an fler. Även maken blev intresserad, vilken historia och vilken MAN din far var, beundransvärd…du måste vara stolt och ärad. Att vi hamnade på Håköya var förstås makens förtjänst, historieintresserad som han är och jag är glad att han insisterade. Jag förstår att du måste ha många minnen och mycket att berätta vidare från din fars viktiga och spännande yrkesliv, men jag förstår även att det kan kännas svårt och att allt inte var så roligt för dig och din mor när han var borta långa tider.

      Oj, kom ni inte in till Punta Arenas? Jag har kanske läst det förut, men glömt. Det stormade mycket dan innan vi kom och även dan efter, men in kom vi och även upp på ”fjället” med en synnerligen åldersdigen sittlift.

      Ha det så gott vid Höga kusten, ett av Sveriges vackrare områden och ett ”köraförbiställe” för mig. Var dock många gånger på Ulvön som barn, tror att jag har berättat det förut…och det är en underbar liten ö som jag antar att ni skall ut till? Hälsa från mig!

      Gilla

  3. Tänker inte ge mig in någon debatt om vilka länder som är de vackraste, men Norge ligger på topp även för mig. Vackert eller ej, vet jag inte men ett av de intressantaste jag rest i var nog Mongoliet. Vackert på många ställen, men resan där var så mycket mer. Nya Zeeland har jag kvar, där har jag även en stor övertalningskampanj för att övertyga maken om att det även är värt ett besök trots att vi nu har Norge så nära. Men där är det även en del pinvinarter som lockar mig.
    Fina bilder bjuder du på, vackra landskap från dessa länder och trevliga gamla hus.

    Gilla

    • Tack Margareta! Hoppas att du lyckas övertala maken om NZ, det är likt Norge förstås, men även så mycket mer, inte minst ursprungsbefolkningen och deras kultur. Vad beträffar pingvinerna så var de väldigt svårupptäckta, i alla fall i vilt tillstånd. Vi lyckades få se en liten blå och två gulögda på väldigt långt håll, men det var lycka i alla fall. Förstår dina tankar om Mongoliet och förstår även att det var mycket intressant…har kvar den upplevelsen, men den kommer så småningom.

      Gilla

  4. Hej Gertie!
    Jag kommer hit till din del av världen via Ditte där jag läst några av dina kommentarer, Ditte är övertygad om att jag kommer trivas här berättar hon då hon var hos mig i juni – hon har rätt – och via inläggen från Transylvanien och fram tills Igenkännandets glädje och ändå inte …

    Under tiden jag tar in alla dina bilder – som jag måste återkomma till då intrycken blir så många – samt läser dina texter så ser jag för mig en livsglad upptäckare. Ett klart och tydligt fotoöga som springer ut från hjärtat – och hjärnan genom händerna, i bilder, i måleri och texter. I ull och skinn fick jag också till mig. Du får in inte bara till det svart vita utan den plats där nyanser och mellanrum bildar just skönheten i fulskapet!!

    Vem är hon? Människan bakom, jämsides och framför?
    Så när inläggen är klarlästa så stillade jag min nyfikenhet med att klicka mig runt här på din sida och se vad fann jag om inte om just en bit personlig hälsning om vem du är under fliken Gertie!
    Då fann jag delar av en helhet, tror att summan av delarna blir mer än helheten … åtminstone åt det hållet 🙂
    Är barn och barnbarn livets absoluta? Så icke i min tanke och känsla.
    Så har jag förmånen att ha det så, den där efterrätten …. vi som har brukar vara bra på att dela med oss … ta för er ni som inte har … som människa ligger inte värdet enbart i att reproducera sig.
    Världens mått mättar och de delar vi inte är biologisk delaktiga i har sin väg att gå tänker jag.

    Vilken/vilket är vackrast av städer? För den delen också livet själv med alla händelser, vid älvskant eller stora havet, på fjället ….
    Svar: Där jag just är tills jag kan få ihop allt vackert och därur välja? Svar: Vet ej.
    Nuet har sin tjusning.
    Drottningen gratuleras till den hållbara relation till Kungen och de resor som gemensamt görs, ni gör stigar7stor väg åt andra 🙂

    Jag ska ta för mig din gamla blogg vid tillfälle också kan du tro 🙂
    Må gott!

    Gilla

    • Hej Klara Ovida!

      Så trevligt med en ny bekantskap som med nyfikenhet och inlevelse både har sett, läst och kommenterat mina små inlägg.

      Intressanta tankar och reflektioner har du också, samt inlevelseförmåga och helt uppenbart egna livserfarenheter…det gläder mig att du har hittat hit och jag ser fram emot nya möten. Skall snarast, vid tillfälle, gå på besök hos dig, ha det gott så länge…och välkommen åter!

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: