Tankar kring skönhet, närvaro, återseende och så lite funderingar runt vad och hur man skall klassificera ”världens vackraste länder”.

Går det överhuvudtaget att jämföra, att ta så stora ord i sin mun och i sina tankar? Går det att säga vad som är skönhet? Nja, jag tänker och jag vet vad jag tycker…alla tycker olika och alla tycker något, alla tror och vet bäst själva, eller hur? Jag vet inte bäst, men jag vet vilka länder som jag tycker placerar sig i topp. Vi tog en liten tripp upp till Tromsö i veckan, 65 mil enkel väg. En väg som till största delen går genom finländsk ödemark, genom tundra, fjällskog och kalfjäll…och vägarna liknar mest en gigantisk bergochdalbana. Vi ser tillbaka och vi minns 2007, då de gula markeringarna visade vägen, de var borta idag som synes, men vägen…ja, vad tycks? Intressant eller hur?

Nåja, nu kom vi så åter upp till Tromsö, en av mina favoritstäder på gränsen till Arktis. Jag har varit här många gånger, liksom i övriga Norge…har utan att överdriva sett hela landet, både kusten och inlandet från Kirkenes i nordost till Kristiansand i söder…från det jag var en liten ”kotta” på 50-talet till idag.

Tromsö har allt vad man kan önska sig, både vinter och sommar och ja, jag gör reklam…men den är inte betald, jag är inte köpt, jag talar till 100% från hjärtat. Nu visar jag sommarbilder, men vintern är nästan än mer fantastisk och om den kan du läsa lite bla här: https://www.facebook.com/gertiebgranvik/posts/186159951946804

Det är återseendets glädje varje gång och så inser man snabbt hur mycket man glömmer. Vi gjorde bilturer varje dag, ut bland öarna…på humpeskumpvägar där 35kmh var medelfart och vi kom bland annat ut till ”Sommaröya”. Vacker ö, plats och speciell klippa, både sa och tänkte vi…påminner om någon annan här i landet och även om Cape Horn. Åter hemma så blev det koll i arkivet…och visst, vi hade varit här förut, 2007.

1 och 2, 2019, 3 och 4, 2007…same, same och polletten trillade ner sent…först idag vid hårddisken och efter mycket letande. Jadå, men vi hittade även nya platser, vi åkte så långt vi kom på fastlandssidan och vi besökte bla Håköya där Tirpitz blev sänkt under andra världskriget. Gudabenådat vackert och tankeväckande förstås…övergivna gårdar varvades med gigantiska nybyggnationer…vilka jag fastnade för är väl inte så svårt att gissa och naturens närvaro var/är ibland nästan övermäktig.

Så vackert att det nästan gör ont och de snälla, vackra Islandshästarna fanns med hela tiden. Om man inte får nog av det vackra nere vid havsnivån, kan man ta en linbanetur på sisådär 4 minuter för att beskåda stan, flygplatsen och de omgivande snöklädda bergen. Ishavskatedralen ligger lite nedanför och även den är väl värd ett besök, vi lämnade den dock därhän, då vi hade gjort den förut och ingen parkering fanns.

Det var Tromsö och så kommer vi då till mina funderingar om och vilka som är världens vackraste länder. Det som har slagit mig under vår senaste Norgeresa är att tre länder i världen är väldigt lika. De ligger nära Arktis och Antarktis, de är långa och smala, två ligger på sin kontinents västsida och ett är en önation. Norge är ett förstås, det nordliga och där blir det kallare och kargare ju längre norrut du kommer. De andra två ligger söder om ekvatorn, med omvänd klimatzon…och de två är:

Nya Zeeland, med sin exceptionella natur, Nordön som har både dramatiska kustlinjer med gigantiska sanddyner och ett bubblande inre…och så Sydön som man kan ta för Norge om man inte vet var bilderna är tagna…djupa fjordar, svårgänglighet och glaciärer som går ända ner till havet…och en skönhet som gör en vimmelkantig.

Jahaja, och vad är då mitt tredje val tro? Jo, självklart Chile. Det land som är mest likt Norge med djupa fjordar och branta fjällväggar, med Patagoniens karghet och otillgänglighet, med havets frustande oberäknelighet och glest befolkat överallt, utom i Santiago och dess närhet. Det är Norges uppochnervända kusin, det är en syster, en bror, en mor och en far…ett alter ego.

Punta Arenas är världens sydligaste stad…(i strid med Argentinas Ushuaia), i kontrast till Longyearbyen som är den nordligaste. Ja, jag vet, L ligger på Svalbard, men tillhör Norge. Även klimatet är detsamma, häftiga svängningar mellan varmt och kallt, mellan sol och snö, hagel och inte minst stormar. Sommar i norr, vinter i syd och vise versa. Likheterna är påtagliga, skönheten likaså och de är mina favoriter…vilka är dina? Måste påpeka att jag grundar min åsikt på att hela landet är vackert, inte bara en ort, en region eller en viss stad. Alla länder har något som är vackert, men bara några få har en total skönhet.

Subjektiva åsikter som jag gärna tar en dialog om…inget här i världen är svart eller vitt, tack och lov.