När världen var på väg att stängas,


fick vi äran, att som några av de sista turisterna, besöka Angkor i Kambodja. Den gigantiska ruinstaden i norra Kambodja, som är mest känd för templen Ankor Wat, Ankor Thom och inte minst Ta Prohm med sina Kapoketräd. Tempelstaden ligger vid Tonlé Sap-sjön, utanför nutidens stad Siem Reap.

Vi startade vid Ankor Wat som tillsammans med Ankor Thom byggdes mellan 1112 och 1150 av Suryavarman II. Ett fascinerande och svårtillgängligt tempel, i alla fall i den hetta som rådde för dagen, men vi kämpade på och bedårades samtidigt som vattnet i flaskorna sinade. Vi fick mycket berättat för oss av vår lilla Kambodjanska Khmerguide, bla att Ankor tjänade som huvudstad i sagda rike från 860 e.kr.

Alla träbyggnader var sedan länge borta, men de i sten är förvånansvärt intakta. Ja, visst är de bleknade, vittrade och smutsade, men ändå…hur många år har de inte stått pall? Titta bara på alla små och stora skulpturer, reliefer och inte minst byggnaderna själva.

De tros vara utmejsalade i sandsten och det är väl ett smärre under att de ser ut som de gör än i dag. Allt blev bortglömt och överväxt av djungeln fram till slutet av 1800-talet, då franska arkeologer inledde restaureringsprocessen som pågår än idag. Den avbröts pga inbördeskriget i Kambodja, men återupptogs 1993, av Frankrike, Japan och Unesco gemensamt. Gamla branta och livsfarliga trappor var idag ersatta av trä och stålkonstruktioner…och som sagt, renoveringsarbetet fortskred.

Glest mellan besökarna som synes och vi fortsatte till Ankor Thom med sina elefantskulpturer och Bayon med ansikten spejande i alla vädersträck. Det största templet som vi ägnade minst tid åt, mest beroende på vätskebrist och våtvärmande omslag, men visst, det är väl värt ett längre besök.

Utan tvekan är Ta Prohm det mest intressanta! Det lilla templet med de gigantiska Kapokträden som näst intill har begravt och ätit upp bebyggelsen, fantastiskt är ordet! Det har naturligtvis filmindustrin redan upptäckt och här har visst både en och annan actionfilm spelats in, för mig totalt ointressant. Desto intressantare var synintrycken, upplevelsen med giganterna och inte minst den lille mannen som bodde under en av ruinerna, hans värld. En dröm från 1100-talet, ett ikoniskt buddhisttempel i djungeln.

Det var fantastiskt, inte minst att gå omkring nästan själva, där det normalt sett är armbågarna som gäller…det glömmer jag aldrig! Som avrundning tog vi en tur för att beskåda solnedgången…och som vanligt blev det en stor gäsp…seen it before, samma sol worldwide, men svedbränningen i djungeln var ett riktigt lyft.

Vi bodde inne i Siem Reap, en lite lagom stor stad efter Hanoi och Saigon. Vi vandrade förstås, trots hettan och förundrades återigen…eller kanske extra mycket just då, av mat och djurhanteringen. Torkad fisk, rått kött blandat med dagens mat…i nästan 40-gradig värme. Har sett det många gånger förut, men först nu reflekterade vi på riktigt och tanken på vad som pågår nu, runt omkring i världen gör det inte lättare.

Och så var det dagens mat…á lá minute!

Läcker liten asiastad var det i alla fall, vi tog det lugnt, vi tog en kall, vi beskådade folklivet och insåg att vi lever och har det så olika…men, återigen, vi är så lika innerst inne, trots olika livsbetingelser, ekonomi och förutsättningar utifrån födsel och uppväxt.

Wherever I lay my hat, thats my home, så har jag alltid känt och så tror jag säkert att jag kommer att känna igen…när världen återigen öppnas och om jag lever då. Vi lämnade Kambodja, vi åkte hemåt via Bangkok och Istanbul, där vi kom med sista planet hem till Sverige. Vi drog en lättnadens suck, då, nu undrar vi bara när vi kommer iväg igen?

Vad beträffar historia och fakta om Ankortemplen, går det utmärkt att läsa mer på Wiki.

Kategorier:Okategoriserade

6 kommentarer

  1. Stort tack! Så roligt och spännande! För mig blev detta en resa i minnenas allé. Vi var här 2011 och bodde också i Siem Rieap. Vi var i Thailand en längre tid och passade då på att göra en bussresa hit. Ler när jag tänker på det äventyret. Ja, vi ordnade det hela på egen hand och vi reste med i en Volkswagenbuss som plockade upp ”vanliga” resenärer efter vägen. Tyvärr är mina egna bilder av dålig kvalité så att nu göra resan på nytt med hjälp av dina fantastiska bilder är en ynnest.
    Jag känner så väl igen mig och allt mer när jag läser ditt fina inlägg.
    1979, när Vietnam efter Pol Pot gått in i Kambodja jobbade jag i flyktingläger i Thailand, helt nära gränsen och kunde då vid ett par tillfällen sätta fötterna på den kambodjanska sidan. Men jag hörde då så mycket om Angkor Wat att jag bestämde mig för att jag ville se både det och mer av Kambodja. Så blev det också.
    Ja, vi får se när vi kan ge oss av igen. Men hoppas snart.
    kram

    Gillad av 1 person

    • Varsågod! Roligt att jag kunde ta dig med på en liten nostalgitripp och minnesresa!
      Och vilka minnen du har att plocka fram, har ligger jag i lä för något sådant har jag inte med mig i bagaget…flyktinglägret, vill säga, reseminnen finns dock förstås.
      Ankor Wat har länge funnits på ”att göralistan”, men jag har tyckt att det var lite för turistigt, kanske. Nu hade vi ju tur i oturen och fick det nästan för oss själva, vilket var hur skönt som helst, trots värmen.
      Skickar en hälsning från ett folktomt Idre, där solen precis har visat sig och promenad med kameran står på tur.
      Ha det gott och kram!

      Gilla

  2. Vilken resa! Vilka bilder!
    Det måste varit en märklig känsla att vandra runt på det som vanligtvis är turistattraktioner och därmed också har ett hav av besökare… tills när ni var där, när det nästan var öde och folktomt… En udda och konstig känsla. Samtidigt skulle jag tycka, rätt skönt att slippa trängas (inte min favoritsysselsättning).
    Jag funderar om det kommer bli ”trängsel” i skogarna i sommar… Redan nu är det människor överallt under helgerna, på dom platser som är lättillgängliga och skapligt nära stan… Vi får fly till torpet 🙂 🙂 Där är vi oftast väldigt ensamma.
    Tack för att jag fick följa med på resan!!
    Kram

    Gillad av 1 person

    • Just precis så var det, näst intill folktomt…och helt underbart! Trängsel och att stå i kö för att beskåda så kallade turistattraktioner är definitivt inte min melodi, detta var perfekt…men inte för de stackars Kambodjaner som levar av turismen förstås!?
      Vi får verkligen hoppas att vi får ha, i alla fall en liten del av naturen för oss själva i sommar, det finns ju rätt gott om den i vårt avlånga land!
      Sitter just nu uppe i Idre och ser ut över ett oändligt landskap, snart på med skor och kamera runt halsen!

      Gillad av 1 person

  3. Angkor og Kambodsja har lenge stått øverst på listen av steder jeg gjerne vil besøke. Men av en eller annen grunn har jeg ennå ikke fått det til. Det er liksom alltid kommet et annet sted imellom. For en opplevelse dere har hatt. Særlig det å kunne gå nesten alene rundt i det store tempelkomplekset må ha vært utrolig. Når verden igjen åpnes, skal jeg få plottet Kambodsja inn på listen – selv om jeg først har en flyreise allerede bestilt til Nepal i oktober…

    Gillad av 1 person

    • Ja du Otto, det var en alldeles speciell känsla att vara så ”ensam” där det normalt kryllar av turister.
      Jag hoppas verkligen att du kommer dit, i oktober i samband med Nepal, eller kanske nästa år, då allt vad gäller resor känns hopplöst detta år.

      Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: