Gustave Eiffel var en begåvad man.


Han ritade många skapelser förutom hans kända torn i Paris. En är Long Bienbron i Hanoi. Den byggdes 1903 över Röda floden och var en viktig länk under kriget, för Sovjets transporter av krigsmateriel från hamnen i Haiphong. Inte svårt att förstå, att den utsattes för bombangrepp av Amerikanska styrkor.

Detta underverk måste vi förstås ta oss en ordentlig titt på och med kartan i hand gav vi oss i kast med den minst sagt brusande trafiken. Att gå på promenad i Hanoi är att liksom en skadskjuten hare hoppa upp och ner på trottoarer och kryssa mellan dödsföraktande vespor och motorcyklar när man måste korsa gatorna…puh!

Bron då? Ja, den är sevärd och den är bara öppen för tåg och motorcyklar, gående får samsas på den halvmeterbreda ”betongbiten” längst ut. Vi gick till halva och vände, det kändes inte helt tryggt med alla hål på den tre centimeter tjocka (tunna) och ojämna gångstigen. Unga selfiefantaster var självklart ute och klättrade på spåren, visserligen går det inte så många tåg per dag, men ändå? Gammal kärring igen?

Och vad sägs om den lilla familjen på söndagspromenad? Efter det lilla äventyret hittade vi en takterrass där vi fick både utsikt och vätskepåfyllning, samt chans att föreviga i alla fall en liten bit av mosaikmuren som går längs Röda floden.

Inte helt enkelt då trafiken pumpade på likt en outsinlig flod, bilar, cyklar och inte minst alla dessa fantastiska transporter. Visserligen är det många års träning som ligger bakom, men vilken balans att avundas och storögt begapa. Dessa överlastade cykeltransporter skrev jag om redan i inläggen från Tanzania och de existerar ju både här och där…men, här är det trångt, massor med andra fordon och en och annan virrig turist att parera för. Under kriget transporterades flera hundra kilo materiel med/per cykel, idag är det skrymmande laster, men alls inte så tunga.

Röda floden är inte vad den en gång har varit. Många länder längs vägen gör anspråk på dess vatten och det syns tydligt när man tar en promenad över bron. Igenväxten och bristen på fisk är ett problem här, några mil från utloppet vid havet i Haiphong.

Detta fick vi se mer av under vår tur ner till Halong Bay, vilket jag återkommer till i nästa inlägg. Först tillbaka till kommersen i gamla stan. Knappgatan var en riktig höjdare för en gammal designer, tänk att få botanisera fritt där…och pappersgatan, tejpgatan, repgatan, elektronikgatan…ja, det var häftigt och fantasieggande. Intressant även den reklam vissa sk kända designers får och att det finns så många ”offer” världen över, som låter sig luras och villigt ställer upp som betalande reklampelare. Originalet ler i mjugg och håvar hem grova pengar via sina licensavtal…

Husen i Hanoi är värt en historia för sig, men här blir det bara en liten parentes. Marken är och har alltid varit oerhört dyr, dessutom beskattades husen, i alla fall förr, via bredden, därför är husen smala och höga. Det är inte en familj som bor på höjden, nejdå, det är en pyttelägenhet per våning och där samsas hela familjen med i vissa fall både höns och grisar. Inte riktigt tillåtet förstås, men so what?

Här talar jag främst om gamla stan, men strukturen ser likadan ut även i den nya staden. Här är det förstås finare hus och priser som är i paritet och nästan högre än i bla London och NY. Historien om Hanoi och hela Vietnam kan ni säkert, men om inte så går den att ta del av på bla Wiki, jag berättar som vanligt om mina personliga upplevelser. Nästa gång skriver jag om vackra Halong Bay, något att se fram emot för dig som har tröttnat på ruffiga stadsbilder. Har precis tagit en, på grund av värmen välbehövlig siesta i Hoi An, Vietnams äldsta stad och numer på Unescos lista.

Kategorier:Okategoriserade

11 kommentarer

  1. Intressant, och fina bilder! Jag fick upp ögonen för Eiffels alla verk när jag besökte Sydamerika. Marknadshallen i Cusco sägs vara hans konstruktion, och bussterminalen i La Paz är det med säkerhet.

    Gilla

    • Ja, han är en intressant man och konstruktör. Man ser hans verk lite här och där när man är ute och reser, i alla fall kan man tro att de är hans? Kände inte till de i Cusco och La Paz, men jag litar på dig och det vore intressant att se även dem. Som jag skrev till dig förut, så fick jag inte ihop vår Sydamerikaresa med varken Cusco eller La Paz. De återstår och då får jag ta mig en titt på Eiffels verk.

      Gilla

  2. Och charmiga Hanoi! Så roligt att via dig få komma hit och till Vietnam igen. Fantastiska bilder och miljöbeskrivningar.
    Jag var här för väldigt länge sedan, 1980, och mycket har hänt sedan dess och mycket har jag glömt. Jag kan verkligen känna dofter och alla ljud genom bilderna . T4oligen ser många hus ut som de gjorde och idag är de förstås än fler.
    Bron minns jag vagt och alla cykeltransporter. Men har inga direkta minnen av just knappgatan, pappersgatan och de övriga. Och de borde ju ha funnits . Men Halong Bay och Hoi Ann minns jag. Men säkert har mycket även därifrån fallit i glömska på 40 år. Ser så fram emot att få komma dit igen.
    Stort tack för detta.
    Hoppas ni har det fortsatt bra.

    Gilla

    • Roligt att du är med på vår resa i charmiga Vietnam. Jadå, det har säkert hänt mycket sen du var här sist, men gamla stan i Hanoi ser nog precis likadan ut…kanske lite fler motorcyklar förstås? Landade i Saigon för några timmar sedan och i morgon åker vi på en tur i Mekongdeltat…skönt med lite natur som omväxling!
      Tack Ditte…och vi har det bara bra!

      Gilla

  3. Fascinerande, härligt att få se. På vår resa på och utefter Mekongfloden så kom vi inte till den delen av Vietnam så jag lusläser bilderna och i super allt. Fint att få se och följa din resa. Bron var extra intressant och fina berättande bilder för att inte tala om dessa transporter. Tänk om vi alla bara satt här hemma så tråkig tillvaron skulle vara.

    Gilla

    • Ja du Margareta, det är nog tur för alla stackars ”turistentrepenörer” att det finns såna som vi? Redan nu börjar de få panik, affärer stängs, så även restauranger och hotellen är inte ens halvfulla. Åker ut på Mekong i morgon…och får värmeslag…

      Gilla

  4. Försöker kommentera med hjälp av Olivia, hon som fyllde 18 härom dagen (Therese dotter).

    Gilla

  5. Vilken intressant läsning och naturligtvis bilderna som jag studerar ordentligt. Bron, ja dom är skickliga dessa mopedister med sina stora laster. Liknar när vi var på Howrah Bridge i Calcutta, där samsades dom med bil/busstrafik också, fascinerande.
    Båtarna som är omslutna av grönskan, undrar hur dom förflyttas, ser ut som om de skulle kunna ta in vatten lätt, och dom bor väl där?
    Fortsatt trevlig resa

    Gilla

    • Tack JoY! Roligt att du känner igen dig, det är ju så ser ut i hela Asien, mer eller mindre vådliga ekipage. Javisst bor dom på sina båtar och vissa av vattenväxterna står för en del av den dagliga menyn. Förflyttas gör de nog inte så ofta, i alla fall inte så långt…jag skulle inte vilja byta…

      Gilla

  6. Det är så fascinerande att se alla mopeder och cyklar med sina laster. Så långt ifrån det vi ser hemmavid. Kommer ihåg när vi var på den vietnamesiska ön Phu Quoc. Vi stod mest och gapade och försökte ta in alla intryck. Det som jag tror fascinerades oss mest var mängden människor och olika transporttyper på en och samma yta.
    Jag har bläddrat runt bland dina bilder flera gånger för det finns så otroligt mycket att se i varje bild. Och alla färger! Känns ibland som att vi har ett rätt färglöst land när man reser runt i världen. Fast vårt land Sverige är bra vackert ändå. Bara så olika. Men tänk om hela jordklotet skulle se likadant ut… Det vore ju rätt trist.
    Tack för att jag får följa med på ännu en fantastisk resa ❤
    Kram

    Gilla

    • Javisst är det fascinerande, jag kan aldrig se mig mätt på alla dessa ekipage. Färgrikt är det också och visst är väl vårt kära Sverige färglöst med alla svarta, svartare och svartast klädda och rädda människor!?! Därmed inte sagt att Sverige är tråkigt, Sverige är fantastiskt, har en bedårande natur och så alla djur förstås…inte minst dina ugglor, vilka har imponerat på mig, den mest svårimponerade du kan träffa!
      Det gläder mig att du vill följa med och jag hoppas att saker och ting återgår till det normala, inom en inte alltför oöverskådlig framtid, men jag är lite orolig. Har i alla fall lite gammalt kvar i förrådet och fortsättning följer så snart det är redigerat.
      Kram till dig och hälsa din fotograferande make!

      Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: