En magisk natt i Halong Bay.


En natt värdig min kära makes 65-årsnatt…och dag. En natt efter en dag, då vi lämnade Hanoi för att med buss ta oss ut till havet och den berömda viken med sina fantasifulla små och stora klippöar. En lisa för själen efter några brusande dagar i Hanoi.

Vi hade självklart önskat oss vackert väder med rosalila solnedgång och klipporna badande i guldskimmer…men så dumt, självklart hängde regnet i luften och dagrarna blev utfrätta och tämligen alldagliga. Men, det gäller som alltid att gilla läget och att göra det bästa av situationen. Vår lilla båt, Emeraude, la ut 12:45, vi började med lunch och sen stävade vi ut i den fantastiska arkipelagen. Vi var inte ensamma, men pga det ständigt omtalade viruset, så var det ovanligt lugnt och skönt…för oss. Vi ankrade upp och åkte iväg med vår ”Tender” till den största grottan i Halongbukten. Måste erkänna att jag var lite skeptisk…men, den var enorm…bergakungens sal och lite till. Kan tänka mig fransmännens lycka, glädje och förundran när de hittade den…woouw…

Det var halt, det var stundtals brant, både upp och ner, det var smalt, trångt, fuktigt och varmt…och dessutom alla ”monster” som tittade fram ur vrårna…men, det var värt vartenda steg. Att kittla fantasin och att nästan bli barn på nytt, att tänka i sagor och myter…Yes, återigen…Oh, What A Day.

Utsikten när vi kom ur grottan var inte så dum den heller…en liten andhämtning och så tillbaka till Emeraude för crepes, drinkar och så småningom, en mycket god middag.

_79A2245

Att sitta på däck och njuta av mörkrets inträde, att känna lugnet och veta att vi är på en liten båt, en båt som nu bara är halvfull…40 av 80…och av varierande nationalitet, men bara Europeér, det kan man kalla livskvalitet och det passade tom ensamvargen. I skymningen kom de lokala fiskebåtarna ut och la sina nät och pärlfiskarna, eller rättare sagt odlarna vittjade sina tinor. Hade åkt förbi ett antal försäljningsställen för deras odlade pärlor, vita och nästan svarta. Jodå, fina, men inget slår min blå från NZ.

Och så kom då mörkret, det jag började med och även 65-årsfirandet. Vi somnade gott och sov som klubbade oxar, vaknade till en disig, men ändå bedårande morgon. Fiskebåtar i soldis, de två berömda klipporna, ”Fighting Cocks” och mycket mer.

När vi närmade oss hamnen, slogs vi av alla halvfärdiga hotellkomplex. Svaret var, att det hade varit förbjudet att övernatta på båtarna. Därför hade olika entreprenörer startat hotellprojekt, för att få turisterna att stanna och sen ändrades reglerna återigen…och på den vägen är det. Såg dock några som var på G igen.

Återvägen till Hanoi gick på en mindre väg, genom byar och samhällen. Fick se en liten del av vardagen hos ris och grönsaksodlare och fick även veta, två olika uppgifter, att Vietnam är första eller andra största risproducenten i världen.

Tre timmar i Hanoi, sen bordade vi tåget till Danang. Ett tåg som jag har haft med i mina reseplaneringar i många år och nu blev det äntligen av. Första tanken var att åka hela vägen mellan Hanoi och Saigon, men, kan säga med facit i hand att det var nog tur att vi kortade ner till halva. Vill inte ha det ogjort och det var ett äventyr i sig, men som alltid när förväntningarna är högt ställda blir det inte vad man tänkt sig. Jag hade hört talas om alla små byar som man sakta åkte igenom och jag såg mig ståendes vid och ut genom fönstret med kameran redo. Tjaha, och hur blev det då? En och annan bild, men bara ett fönster gick att öppna, 1 dm och luta sig ut var inte att tänka på…helt plötsligt kom halva regnskogen in genom fönstret och det var bara att retirera. Natten skumpade vi oss igenom i vår egen cupé, hade betalat extra för det förstås, vilket det var värt med råge och bananer äter vi aldrig mer…det söta morgonkaffet har jag förträngt och några bilder blev det trots allt till slut. Vardagsliv längs järnvägen…

Nu följde några stillsamma dagar i Hoi An, några hektiska i Mekong och Saigon och i morgon åker vi vidare till Kambodja…see You!

Kategorier:Okategoriserade

14 kommentarer

  1. Börjar bli tjatigt men säger det igen, dina bilder alltså, väldigt intressanta, likaså eran resa. Vilken vacker natur att vara ute med båt.
    Skrattar när du nämner tågresa, kan tänka mig hur den var. Vi har åkt mellan Calcutta- Varanasi- Dehli utan egen cupé, och det var en upplevelse som sent glömmes.

    Gilla

    • Tack JoY, du är inte alls tjatig, jag tackar för berömmet och är glad över att du vill följa med. Jahadu, den tågresan ni gjorde var nog mycket värre, eller upplevelserikare om du så vill. Har gjort några såna i ungdomen, därför fixade vi i alla fall egen cupé den här gången.

      Gilla

      • Ja med din erfarenhet från tidigare tågresor, var det smart. Vi var 6 stycken som bokade biljetterna på plats i Calcutta till Varanasi och därefter vidare till Delhi. Bara bokningen var en upplevelse, det tog 4 timmar att få biljetterna hahaha Det blev än krångligare när maken var 60 fylld, vilket blev pensionärs pris i Indien, och han alltid fick sängplatsen längst ner. Vi hade absolut ingen aning om vilka platser vi fick men med tåget kom vi hahaha. Ena sträckan var med skitiga lakan och mat, den andra var utan mat och skitiga lakan, inga egna kupeer där inte. Vi såg en och annan kackelacka som också var med på tåget! De resorna minns vi hahaha

        Gilla

      • Jadu, här talat vi resor med innehåll och minnen! Det är väl sånt som hör ungdomen till, när man blir ”lite” äldre får det gärna vara lite bekvämare. Och du, skitiga lakan och mat eller inte mat, men de där nödvändiga bekvämlighetsinrättningarna?…de glömmer vi eller hur?

        Gilla

  2. Underbara bilder och så bra berättat. Läser och njuter, tänker mig tillbaka på vår resa på Mekongfloden som avslutades i Vietnam. Grottan sån fin ut och inte den spektakulära belysning som Kina hade i sina. Ser ut som en guldpelare?
    Vackert även utanför grottan.
    Inget dåligt sätt att fira födelsedagen på, hälsa och gratta.
    Fiskebåtar, byar utmed tågresan och alla odlingar, njuter av bilder.
    Hoppas fortsättningen blir lika bra.
    Förmodar att ni hört om de nya restriktionerna för svenskar som ska till Vietnam. Vår dotter håller på och bokar om för fullt.

    Gilla

    • Tack Margareta! Grattishälsningen är framförd och CJ bugar och bockar! Ja, det var fantastiskt i grottan, hade kunnat stanna mycket längre, men det kom båtlast efter båtlast så det var bara att röra på sig, i alla fall i sakta mak. Jodå, vi har hört om restriktionerna vad gäller svenskar och Vietnam…och även om Italien som sätts i karantän…inte lite hysteriskt, eller hur?

      Gilla

  3. Fantastisk å lese dine reiseskildringer. Kan jo nesten bli misunnelig av mindre. Men så bra at dere fikk komme dere avgårde på dette eventyret. Jeg blir helt sugen av å dra til dette hjørnet av Sørøst-Asia.Jeg sitter bare å ser på dine nydelige bilder. Jeg føler at jeg er der sammen med dere,

    Gilla

  4. Kära Gertievännen! Jag följer din och Johans fantastiska resa step by step, underbart med grottan, soluppgång och risfältarbetaren som bara är bäst! Den skumpiga tågresan med regnskogen som riskerar att komma in ger igenkänning från vår tågresa i Tasmaniens tropiska regnskog, so I got you! Ha det fortsatt underbart på resan och ser framemot att träffas hemmavid inom en snar framtid! Bamsekramar!

    Gilla

    • Härligt att ha dig med på resan, om så bara i cybervärlden! Förstår att det var liknande upplevelser i Tasmanien, det är ju lite frodigare där än på fastlandet…i alla fall på vissa håll!? Bara två dagar kvar nu, snart ses vi hemma i snön. Kramar från oss båda!

      Gilla

  5. Jag har väntat och nu har jag läst. Läst två gånger. Noga. Halong Bay har jag besökt men det var en dagstur. Hade gärna velat göra som ni men iden var för kort. Men nu fick jag genom dina vackra bilder och fina text faktiskt vara med. Uppskattade det verkligen. Och dina bilder! Helt fantastiska. Alla! Med så många detaljer.
    Roligt också att hänga med på tågresan men kan förstå din besvikelse att inte kunna fotografera och när du kunde öppna rutan fick in regnskogen i kupén. Hoppas ni haft fina dagar i Hoi Ann och samlat krafter inför det mer livliga Saigon. Och hälsa Kambodja!
    Önskar er en fortsatt fin resa.

    Gilla

    • Tack Ditte, som vanligt roligt att läsa din kommentar och att du vill hänga med. Det blir lite tokigt då jag ligger så långt efter i mina inlägg, men du vet ju hur det är med tiden då man är på resande fot? Hoi An var lugnt, fint och vackert…och Saigon, som vi lämnade igår var lindrigt sagt livligt. Fortsättning följer och Kambodja har jag hälsat till!

      Gilla

  6. Men WOW!! Så helt bedårande och talande bilder från vardagslivet i en annan del av världen. Du har verkligen förmågan och blicken att fota fantastiska bilder som säger så mycket. Vilken resa!!! Förstår att ni betalade för egen kupé 🙂 Visste inte att den möjligheten fanns. Jag hade gjort samma sak… 😉 Välkomna hem förresten ❤

    Gilla

    • Tack Susanne, du är då för gullig…ja, jag vet, har sagt det förut, men det tål att upprepas!
      Inget problem att boka egen kupé och dyrt var det inte heller…minns inte exakt vad det kostade, men det var värt varenda cent!

      Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: