Spontanitet…en gudabenådad gåva…


En gåva som jag ibland har lite för mycket av…och nu ikväll poppade den upp som gubben ur lådan. Efter gårdagens resa i ett snöstormigt Norrbotten, med vidare befordran till Arlanda och dagens biltur ner till svärmor i Fkp i ett stormigt, regnigt och biltätt ”sydmellansverige”…blev jag så fruktansvärt trött. Vi har återigen landat på vårt stammishotell, ST Olof i Fkp, vi har besökt svärmor, ätit middag på en av favvisrestaurangerna och nu kom vi så fram till dagens höjdpunkt…

Ett par glas vin, datorn med lite nyheter och kanske även lite bloggande…men, tänkte jag, måste vila lite, intog sängläge, datorn på…och så även ”Mello” som vi inte har sett på många, många år…och var jag trött innan så inte blev det bättre…SUCK!

Datorn däremot, den levde sitt eget liv med gamla redigerade ”småbilder”, de få som finns kvar efter tömningen i förrgår och där flimrade bland annat Rio förbi. Rio som vi besökte för ungefär ett år sedan, som näst sista anhalt på vår Sydamerikatour.

Stan som höll på att ta knäcken av oss med sin fuktiga värme och sina regnoväder, men vi hittade en oas i Jardim Botanico. Har skrivit om Rio tidigare https://gertie-worldwide.com/2019/02/25/ipanema-eller-copacabana/ , både bilder och gamla tankar finns där…här bara en liten repris och ett alternativ till ”Mello”. Happy igen, när jag skippade M (återigen) till fördel för mina egna minnen och bilder.

Efter regn och storm kommer solsken…både i Falköping och Rio…

Kategorier:Okategoriserade

8 kommentarer

  1. Kul att se en pigg hustru igen. Det gick fort när du sållade bort mello (litet m med avsikt).

    Gillad av 1 person

  2. Tack för att du sållade bort den sövande ”mellohistorien” och i stället satsade på Rio. Jag läste inlägget förra året med stort nöje och läste det nu igen. Och med precis lika stort nöje.Passade också på att läsa en del andra inlägg från er Sydamerikaresa . Hamnade också nu i kväll hos pingvinerna på Falklandsörana och det inlägg du skrev om dem. Och det var ju hos pingvinerna jag turligt nog ”hittade dig”. Så glad för det. Tack för dessa vackra bilder som jag fick njuta av i detta inlägg.
    Ha det gott.

    Gilla

    • Det var inte så svårt att sålla bort den sövande historien…jag somnade nästan innan jag satt på den…men, tänkte att jag trots allt måste göra ett försök…
      Roligt att du har varit tillbaka till våra gemensamma upplevelser (på var sitt håll) och tack för att du hittade mig hos pingvinerna.
      Ha det gott du med och hoppas att stan bjuder på lite vår under tiden ni är där…just nu känns det väl lite si och så.

      Gilla

  3. Visst är det härligt när bilder klickas upp och minne väller över en. Mellon, vet jag snart inte vad det är, missar den gärna eller hellre väljer bort. I kväll gick vitamininjektion, middag med äldsta barnbarnets familj och lilla Harald som extra plus. Har svårt att förstå de som häckar framför TVn och tittar på det och sedan förfasar sig på Fejan över hur dåligt det var. Hittar de inte avstängningsknappen.
    Rio var en trevlig bekantskap, verkar som om du såg mer djur än vad vi gjorde. Fina bilder.
    Önskar er en trevlig resa med mycket tur.

    Gilla

    • Javisst är minnen det som höjer livskvalitén, speciellt när man är en pantertant:) Mello är väl egentligen ett barnprogram nuförtiden…och inget för oss…och precis som du säger…varför gnälla i stället för att bara stänga av? Det finns så många andra alternativ…bättre, mer informativa och framförallt mer intelligenta!
      Önskar er detsamma vad beträffar resa!

      Gilla

  4. Bra att ni tog er fram genom snöblåsten, själv fick jag en fin flygning hem i onsdags. Fasar att flyga, speciellt som vädret var när jag flög upp.
    Mello är inte något som vi måste se, fast igår satt jag och gjorde ett Tack kort och hade tv:n på som bakgrundsmusik och tyckte det var helt ok. Hur framträdandena var vet jag inte hihi.
    Andra bilden på apan är så smart, vilken blick den har.

    Gilla

    • Haha, ja du prickade nog in den vädermässigt bästa flygdagen och tur var väl det, när du fasar för att flyga. Trots att jag flyger så ofta, både långt och kort, så känner jag mig aldrig riktigt komfortabel när det är blåsigt vid landningen. Vid starten känns det säkrare, för då är det full gas och lättare att parera.
      Javisst är den fin den lilla miniapan, både nyfiken och rolig…

      Gilla

Lämna ett svar till JoY Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: