Ipanema eller Copacabana


Vilken strand är finast, vilken är mest inne eller mest instagrammad? Javisst blir man trött, visst undrar man vart den egna åsikten och den egna uppfattningen/upplevelsen tagit vägen? Jag vet vad jag tycker och jag tycker inte att någondera är speciellt häftig…och jag är inte dryg, oförskämd eller blasé…jag är bara observant och ärlig.

I ärlighetens namn måste jag förstås erkänna att jag inte är någon ”strandmänniska”…men ändå. Jag har sett och besökt fantastiska stränder världen över, speciellt under de år vi ”var dykare” och jag står fast vid min åsikt…de är klart överreklamerade! Men, roligt att ha varit här, sett, förundrats och beskärmat sig…och konstaterat att Rio har så mycket annat, som är mer sevärt.

En liten flukt från City/Downtown efter att vi hade besökt den fantastiska ”Selaróntrappan”.

Om jag måste gradera så är nog den det mest sevärda i stan, både vad gäller konst och historia. Har redan berättat på FB, så jag tar det inte en gång till…men om ni kommer till Rio så är den ett måste! Trappan ligger i Santa Teresa, en stadsdel som i sig är värt en rundvandring. Inte direkt favela…men näst intill. Häftigt, vackert, lite farligt och färgglatt…en lisa för själen och fotoögat.

Jadå, här kunde jag ha vandrat hur länge som helst, insupit atmosfären, sett genom sökaren och sparat på minneskortet…men historien upprepar sig förstås och lite bränd från BA tar jag faktiskt varningarna beträffande min kamera på allvar. Den åkte ner, men lite hann den med att förmedla i alla fall. Vi tog en taxi tillbaka till vårt Penthouse i Ipanema…inhandlade lite delikatesser och kockade en fantastisk middag, bestående av finskuren oxfilé, grönsaker, ris mm, vilken sen avnjöts på vår takterrass medan solen dalade och åskan närmade sig…återigen.

Ett boende som slår alla ”finhotell”…men inte direkt handikappanpassat. Hiss till 14e våningen, smal spiraltrappa upp till 15e och ytterligare en till terrassen på 16e…håhåjaja, men utsikten slog allt. Så gjorde även värmen, det fuktiga 38-40gradiga, våtvärmande omslaget, bland det värsta vi varit med om…och det säger inte lite. Århundradets åskoväder/storm natten när vi kom lade grunden för de kommande dagarna…och vi har aldrig haft så mycket siesta, men det blev en livsnödvändighet. Vi sökte svalka och lite avkoppling, lite ro och avskildhet…det fann vi en dag i Jardim Botanico…en OAS.

En gudabenådad plats i den brusande och alltid alerta och ”PÅ” staden.

Ja, det finns hur mycket som helst att skriva och berätta om Rio, och om ni inte redan har tröttnat så kommer det lite mer…Ett måste är förstås Kristusstatyn. Jodå, vi åkte dit upp, bara för att konstatera att vi såg ”honom” bättre från vårt lilla Penthouse och från Botaniska. Fascinerande var alla som kravlade runt för att ta en selfie ”from downunder”…och jag kom helt av mig…men ett par skott blev det i alla fall, även däruppifrån…

Javisst ja, höll på att glömma Sockertoppen där jag köpte en helt bedårande liten ”dansdocka” som nu pryder sin plats här hemma. Utsikten från ”toppen” över Rio är helt outstanding och dessutom var det lugnt, en måndag i februari…det gäller att hitta sin dag, eller hur? Och så blev det en ”nästanselfie”…men bara nästan.

Mycket finns att berätta om Sockertoppen och dess omgivningar, när Portugiserna kom och deras bryderier…men det får ni läsa om på Wiki. OCH SIST…men definitivt inte minst…Favelorna. Vi gjorde ingen favelatur, tycker att det är förmätet! Varför grotta sig i människors eländiga livsöden? Vi såg, vi tog in, vi hörde berättelser och vi drog våra egna slutsatser. Vi inser att livet inte är detsamma för fattiga och rika…det har vi sett förut och kommer säkert att få uppleva många gånger i framtiden…men, på något sätt är det annorlunda i RIO, där lever fattiga och superrika sida vid sida…och det fungerar, i alla fall hjälpligt.

Vissa favelor är ”upphöjda” till ”turistintressen” och den mest kända är den där Michael Jackson spelade in sin video ”They don´t really care about us”…eller vad den nu heter? Vi besökte INTE den och jag ställer mig mycket tveksam till alla dessa ”turer”. Vem och vad gagnar de? Bilderna här ovan är tagna från vår balkong och från Kristusstatyn…med tele…och de berättar vår historia…turerna berättar en annan.

Kategorier:Okategoriserade

4 kommentarer

  1. Jag och min salig make gifte oss i Rio för 36 år sedan nu. Jag har heller ingen översvallande åsikt om någon av de två, men Flamenco som ligger hyggligt nära där det Svenska Generalkonsulatet låg då 1983 är en lite trevligare strand norr om Botafago. Väldigt fint bildcollage Gertie!

    Gilla

    • Tack Cristina! Åh, förstår att du har många vackra minnen från Rio och även att du säkert läser allt med ett visst vemod. Hörde talas om den stranden, men vi är inte så intresserade av sol och bad så även den fick vara ifred från oss. Fanns så mycket annat att se och uppleva…i värmen!?

      Gilla

  2. Nu har jag i lugn och ro läst och tittat på alla bilder, känner igen mig i många och den där trappan är ju helt otrolig. Underbara bilder. Håller med om de båda ständerna, ett måste att besöka då man är där men ingen som jag skulle vilja ligga och sola på. Gör inte det vid andra stränder heller så det är ju inget konstigt i och för sig. Vi bodde precis mitt emellan dessa båda så det blev några promenader där för att uppleva folklivet. Var runt på lite olika ställen, träffade på en italiensk kille som jobbade som guide och visade oss runt. Jätteduktig guide. En favela besökte vi, hade en guide som bodde där och han visade oss runt på ett mycket informativt sätt. Visade både bra och dåligt.

    Gilla

    • Roligt att du har läst och att du känner igen dig i mycket. Som jag skrev så känner jag mig mycket kluven inför favelabesök, men som i ert fall när det var en inhemsk guide då tycker jag att det är ok.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: