Man tror och hoppas att åldern skall visa vad man har lärt sig, visa vilka misstag man gjort och kanske till och med få dem att blekna lite. Börjar inse att det är helt fel och dessutom omöjligt, man gör samma misstag åter och återigen…och so what…vad har det för avgörande betydelse?
Jag har längtat och drömt om sköna Italien, kanske extra mycket nu under c-okets tid…och hur blev det då?
Jo, det är och har varit en härlig resa/roadtrip med mycket av allt och inte minst den fantastiska Italienska maten…vågen orkar vi inte tänka på…
Nu fokuserar vi på Italiens skönhet och godhet. Efter Cinque Terre styrde vi uppåt mot Gardasjön och nu har vi varit tre dagar i Malcesine. Här finns en linbana som tar en upp till utsikterna och även till skidåkningen på vintern. Lite snö finns fortfarande kvar…som ögongodis…

Gardasjön har jag besökt förut, men Malcesine är en ny bekantskap, riktigt positiv, inte minst vad gäller variationen med båtturer och liftturer…högt och lågt och allt däremellan som vi trötta inte riktigt orkar med. Jodå, allt är positivt, so far och i morgon åker vi vidare till Gargnano på sjöns västra sida. Kära CJ kör och jag är kartläsare…har blivit en riktig mes efter hjärnblödningen, oroar mig för minsta lilla och hoppas att det snart vänder.
Det är som det är, man kan inte få allt…bara nästan…och det är helt ok det med.

Tro mig, men från att ha varit ”skibum” till att sakta ta sig upp och nerför bergen med stavar…det suger.