Skottland 2005


Och året då jag blev Digital. Har som ni säkert kommer ihåg, fotat sen jag kunde gå. Först med en lådkamera, sen med mors Zeiss Ikonta…och 1979 köpte jag min första, egna Systemkamera, en Yashica med tre Zeissobjektiv, vidvinkel, normal och tele.

En helt ny värld öppnade sig, jag såg möjligheter överallt, inget var omöjligt, nästan inget i alla fall. Så kändes det då, på filmrullens begränsande tid, då när man hade hela 24 och i bästa fall 36 bilder att röra sig med, en hel ocean att ösa ur…och olika isotal fanns att tillgå, när man började fota DIA. Ljuva och idag näst intill osannolika minnen och så är även de vad Golf beträffar och vilket förde oss till Skottland, än en gång. Vi hade varit på golfturné i Skottland några år tidigare, men nu skulle vi göra det på riktigt! Vi spelade då på Hcp 10 båda två, vi hade kondis och vi älskade att upptäcka nya banor. Nya, inte gamla, kända och ärevördiga, ”dyrbanor” och de som alla talade om. Nej, vi ville vara och blev våra egna stigfinnare, vi hittade pärlor, vi hittade BRORA. Brora, där får, tjurar och allt annat vandrar omkring, på och utanför fairways. Maken, som av födsel och ohejdad vana, har respekt för allt vad tjurar heter…ja, även han bligade snett bakåt och sen gick det som det gick…

Men jag tror allt att jag tar några steg bakåt först. Vi åkte från Göteborg till Newcastle, ett helt fantastiskt sätt att börja semestern på. Minns inte riktigt, men det var ett av de sista åren som DFDS körde den traden. Så utomordentligt sorgligt! Att åka med egen bil, att slippa alla omlastningar som det för med sig, med bil, flyg, buss…och hyrbil…guld värt! Att stå på däck och njuta av infarten till Newcastle är en lisa för själen. Att sen komma iland med en vänsterstyrd bil, i vänstertrafik, jaja, det gick även det, med några varv i första rondellen.

Edinburgh nästa och så styrde vi västerut mot Kingussie, i högländerna. Här finns en fantastisk golfbana, vilket vi visste sen några år tillbaka. Då regnade den bort, men nu skulle den besegras…hahahah, den tog oss med storm och vi föll, både bokstavligt och bildligt. Hur vackert får det lov att bli? Antagligen, ungefär så här?

Det här var i september, när ljungen prunkade och nästan exploderade i färgprakt, en syn som tog musten ur oss och vi glömde nästan ”att vika över tummen”(haha). Vi bodde på extraordinära B&B, vilka vi hittade på nätet, redan då. I alla fall de tre första, sen tog vi dagen som den kom. Vad sägs om detta rum, i Kingussie? ”Puddingrum” på min ära?

Vädret var helt outstanding till att vara i Skottland och vi åkte till de allra nordligaste delarna. Vi bodde på Sinclair Bay Hotel, in the ”middle of nowhere”. Vi förundrades av naturen och alla ödeborgar som poppade upp överallt, likt ödesmättade reliker. Och just öde är ordet!…övergiven och ensam, likt fåren och katterna, men samtidigt en befrielse!

Känslan att bara vara, känslan att du sköter dig själv, känslan av att de skottar du träffar har samma grundsyn, den känslan är obetalbar. Det här var en ren Golfturnè, det var i den andan vi åkte hit igen och önskan om att hitta något nytt i golfväg. Vi hittade Rey och Thurso, två linksbanor längst uppe i norr, vi träffade enstöringar likt oss själva, vi hade trevligt, vi spelade en strålande golf, på vårt HCP, vi mådde så bra man kan må!

Vi besökte Whiskeydestillerier, vi provsmakade och en och annan flaska kom med oss hem. Vi hade det bra i Skottland, men så närmade vi oss England och alla ”finbanor”. Inget bokat, allt fullt, ringa, ringa, ringa och sista utvägen var att komma med en tidigare färja hem till Svedala. Haha, jodå, det kunde nog ha gått, men, den åkte för en timme sedan. Då såg undertecknad ut så här…totalt uppgiven, men inte helt sänkt. Vi satte tummen på Berwick  Up on Tweed.

Jodå, här hittade vi ett av de mer osannolika boenden vi haft, i en medeltidsstad med broar kors och tvärs, en liten glömd pärla. Boendet var som vanligt en historia för sig, hur vi hittade dit minns ja inte, men oförglömligt är ordet. Andra våningen, knarrande golv, sjuk svärfar i rummet intill, minimala utrymmen förutom vårt jätterum, med tillhörande färgglad toa…ja, heereminje, men roligt var det!

Staden var helt bedårande, precis som en engelsk småstad skall vara. Floden Tweed var alltid närvarande, spegelblank på kvällen och grådaskig på morgonen…välj det som är bäst, eller låt bli. Här blev vi kvar tills vår ordinarie båt skulle ta oss hem. Vi utforskade omgivningarna och alla ”finbanor” i närheten, de vi ”never ever” skulle betala skjortan för att spela, trots vårt rätt hyfsade HCP. Tänka om, göra något annat…det var vi bra på även då och stan levererade.

Levererade gjorde även linksbanan Bamburgh Castle, som vi spelat några år tidigare. Nu var det bara skönt att vara här, se, vandra, kontemplera och minnas.

Jag minns mycket, jag är gammal nu och att plocka fram gamla minnen berikar. Jag fick min första Digitala systemkamera, då, 2005, en Canon 350. Jag var sprudlande glad, jag kände nästan hur vingarna växte ut, jag kände hur oket släppte, oket att bara kunna ta ett begränsat antal bilder. Nu blev det fritt fram, experimentlustan slog nästan knut på sig själv, jag var i sjunde himlen…trodde jag.

Newcastle bye, bye och vädret höll i sig. Har aldrig tidigare eller senare haft sån tur. En kredit för att jag aldrig klagar kanske? Väder är alltid väder, bra eller dåligt och det gäller att gilla läget. Ett drygt dygn senare nådde vi Göteborgs hamn och så tråkigt det är att denna linje inte längre existerar.

Kategorier:Okategoriserade

14 kommentarer

  1. Tack, bästa Gertie! Vilket fantastiskt inlägg! Så roligt att både läsa texten som var fylld av humor, upplevelser, minnen och erfarenheter och sedan bilderna. Oj, oj, oj! När jag såg dem kändes det som om jag var med och på plats.
    Jag har varit i Skottland under 10 dagar och skulle gärna åka dit på nytt och med bil. Någon golfare har jag inte varit och inte maken heller. Inte annat än att vi testade under några år. Men det var här hemma. Skrattade gott åt banan där tjurarna hade fritt tillträde. Kan tänka mig att det kunde vara knepigt att ha fokus på boll och slag.
    Minns också dessa kameror med 24 eller 36 bilder i rullen. Och dyrt med framkallningen. Vet att jag i 40 års present, 1989, fick en Minolta. Minns att jag hade haft ett par kameror innan dess och har sett resultaten av både svartvita och färgbilder som jag som jag har i gamla album.
    Nu sitter vi där vi sitter men minnena ger oss en del som vi kan glädjas åt. Stort tack för att du delar med dig.
    Kanske hittar du än mer som vi kan få läsa och njuta av.
    Kram

    Gilla

    • Tusen tack till dig Ditte, jag är så glad att du reser med mig, in i de ljuva minnena. Det är ju det vi har kvar och vi måste plocka fram dem för att orka. vi får även skatta oss lyckliga för att vi har rest och har minnen att återvända till.
      Även vi har haft planer på att återvända till Skottland…utan golfklubbor. Naturen är så fascinerande, inte minst på hösten, så den behöver få odelad uppmärksamhet. Ja, vad göra, jo vi får hålla tummarna ännu hårdare, för att ett vaccin som fungerar blir tillgängligt, över hela världen.
      Jag hittar säkert mer och det gör nog även du, vi får se vad som kommer härnäst.
      Kram till dig och tack igen!

      Gilla

  2. Vilken resa och tur med vädret hade ni. Vi spelar visserligen inte golf, men en fantastiskt fin rundresa i Skottland har vi gjort. I slutet av augusti med fantastiska ljunghedar och sluttningar! Jag åkte nu snålskjuts med er och njöt av varenda bild.
    Det kommer bättre tider får vi hoppas!

    Gilla

    • Ja du Veiken, det får vi verkligen hoppas…på bättre tider vill säga.
      Visst är Skottland fantastiskt, roligt att även ni har gjort hösten där. Vi var där på våren några år tidigare och visst, ok det med, men ljunghedarna slår allt.
      Tack för att du kom med på vår resa!

      Gilla

  3. Hej! Hittade till din blogg genom en länk jag fick av vår gemensamma kära bloggvän Ditte. Vi har följt varandra under många år och bl a varit i Skottland tillsammans.
    Jag bor i Wales sedan många år och har arbetat som reseledare runt största delen av Europa. Bl a har jag jobbat mycket i Skottland och Ditte har varit med som passagerare efter det att vi lärt känna varandra i Blogglandia.
    Så trevligt att hitta till din fina blogg med underbara bilder. Wales finns naturligtvis i mitt hjärta, men även Skottland.
    Jag ser att du också har kommentar från Veiken, som jag också följt under många år. Vi har bara träffats en gång, i Skottland, där hon fick syn på mig och kände igen mig från bilderna på min blogg.
    M v h Lena i Wales

    Gilla

    • Hej Lena!
      Så roligt att du har hittat mig via Ditte och att vi även har Veiken som gemensam bloggbekant. Även du och jag har troligtvis en hel del gemensamt, inte minst resandet och att du har jobbat och fortfarande jobbar som reseledare. Jag har inte gjort det, men jag var på väg i unga år, sen tog livet en annan vändning, jag kom in på mina konstskolor och sen dess har livet gått i de banorna. Rest har jag dock gjort, alltid och på olika sätt, tills för 8 månader sedan när coviden kvävde allt och alla.
      Har varit på besök på din sida, gillar vad jag såg och läste…jag kommer tillbaka, promise!
      Ha det gott i stängda Wales…snart är det lika stängt i Svedala…

      Gilla

  4. Ja kära Gertievännen! Visst minns jag när digitalkameran kom och min 350 d finns fortfarande och senaste jag fotade med den så använde jag den som kamera obscura. Jag längtar efter det analoga mörkrumsarbetet och kanske får jag till ett mörkrum i Bäckliden framöver. Jag minns som du glädjen och friheten när minneskorten kom och man kunde experimentera och utveckla sitt fotograferande utan tanke på att rullen skulle ta slut! Tragikomiskt har jag just i denna stund fullt på minneskorten och måste rensa bort gamla minneskort om lusten att fotografera skulle återkomma.
    Resan i Skottland har jag följt med samma glädje som vanligt! Du målar med ord och lyfter fram det unika med ditt kameraöga! Ha en fin helg! Bamsekramar

    Gilla

    • Oj, nu hittade jag ditt fina svar, nästan i samma stund som du skrev. En händelse som ser ut som en tanke kanske?
      Ja den gamla 350:an finns kvar även hos mig, många andra har kommit och gått, tills jag landade hos 5:orna, precis som du.
      Stora kramen även till dig och lycka till med minneskortstömningen😉❤
      Håll i hatten i ruskvädret!

      Gilla

  5. Äntligen är hon där igen tänker jag och ser att du varit det några dagar, jag är inte så aktiv på FB just nu och ägnar tid åt lite annat och inte så mycket bloggbesök, men här är jag nu då jag funderade på om du lagt ut något – och inte blir jag besviken 🙂
    Bilderna som alltid men också din text! En Gertie, flera Gertie – 100 %! Till att leva med för vidgad vy!
    Se där ja, utan att veta ett dugg om kameror så förstår jag nog din känsla genom bildseendet!
    Ljungen, fantastiska ljungen. Golf, fantastiska golf. Min som är golfare och har varje år sedan en tid gjort en golfresa till Skottland, dock inte detta år. Min sonson Pontus, nu 14 år har började lekfullt med golfboll och klubba som drygt ettåring. Vi två- treårs åldern när hans pappa var hemmavid och han tyckte han varit nog med farmor ville han ”jinga pappan min” När papa svarade hörde jag han säga: ”Tan vi pela doff”? Han talade ”orent” ganska länge.
    De hade en träningsbana i källarvåningen vintertid. Sedan fick han följa sin pappa på riktiga banor. Förra hösten drabbades han av skador i handled och hand, men kom åter igen. 10 HCP som bäst. Nu är intresset dalande. Han får själv bestämma säger pappa. Jag fick följa de båda på golfbanor då jag besökte dem i Spanien 2016. De har lägenhet inte så långt från Torrevieja. Underbart!
    Klart, tänker jag när jag läser det du skriver att experimentlustan slår knut på sig själv, trodde du!!
    Det trro jag på än, men månne blir den lite eljäst med åldern? Inte mindre, men bara lite eljäst?
    Tack igen för underbart inlägg och såklart gör jag the same way as usual – I will visit you again.
    Kram bloggvän!

    Gilla

    • Ja du Tove, lite som jag, lite FB-anti ibland, eller kanske en helt annan anledning…men, som alltid, roligt att se dig här igen!
      Ja och så är du även invigd i det ”ädla” spelet, ett spel som vi inte längre praktiserar, jajo, lite till husbehov, men det räknas inte, nu är det mer en variant av jordbruk😉.
      Intressant med sonen och sonsonen, han ”slutade” där vi slutade. Har fortfarande 10 i ”kortet”, men inte i den icke aktiva praktiken…men visst, det var roligt när det fortfarande var roligt. Jag tränade aldrig, på rangen vill säga och när det tog stopp kom allt tillsammans, som det så ofta gör. Jag siktade på singel, men då insåg jag att ett visst mått av träning måste till, samtidigt som jag fick en knäskada. Slutade då med golfen…och som sagt, nu är vi ute och går i naturen…med klubbor.
      Roligt att sonen fortfarande spelar och Skottland, ja det är nog golfens vagga. Har han spelat Brora tro?
      Jag har varit inne och kollat på din FB, har saknat dig och nu kanske det har kommit något nytt…nu blir det dock matlagning, kollar igen i morgon.
      Kram till dig och du…vi håller näsan över vattenytan😊.

      Gilla

  6. Jag som under dom flesta fotoåren varit Canon trogen började egentligen fotobanan med en Minolta. Och den har jag kvar, minsann. Den ligger i sin fotoväska i garaget bland andra rariteter och minnen. Kul att spara 🙂
    Tack för ännu en underbar berättelse. Så vackert! Så härligt återberättat. Undrar varför dom lade ner båten mellan Göteborg och England? Kanske inte lönsamt och med ökat antal flyg så kanske dom flesta valde att flyga istället?
    I England har jag varit en del men aldrig i Skottland. Har bara hört en massa positiva berättelser därifrån och naturen, byarna, husen ser ut att vara helt bedårande charmiga och vackra.
    Tack för att vi får följa med i dina underbara berättelser från när och fjärran ❤
    Kram du fina!

    Gilla

    • Det är roligt med gamla kameror och egentligen är det nog ingen större skillnad mellan de mest kända märkena. Även jag har varit ”Canonist” de senaste 25 åren och lär så förbli😉.
      Du har säkert rätt angående båttrafiken, men visst är det synd! Var glad över att du har Skottland kvar, det får väl bli en resa när eländet är över, eller hur?
      Tack själv Susanne, alltid lika upplyftande att läsa dina kommentarer😊.
      Kram och ha det så gott det går!

      Gilla

  7. Åh! Skottland var ett av de resmål som blev avbokat i våras, flyget inställt så vi hade inga problem med att få tillbaka pengarna och hotellet var lika generöst. Men vi kom inte dit….
    Älskar Skottland och hoppas vi får komma dit någon gång igen. Golf la jag på hyllan efter en rejäl axelskada, visserligen ihopsydd men om man sedan slår 50 meter kortare efter det så försvann det roliga.
    Dessutom så hade vår fina lugna banan blivit en lite mer som en stockholmsbana där det sällan gick att åka ut och få en tid utan måste planeras ordentligt. Glädjen försvann så nu står klubborna och dammar igen i källaren. För slö för att sälja.
    Gillar dina fina charmiga boenden, mysigt så.
    Digital blev jag 2001 och mins det du skriver om förtjusningen och just det omedelbara med digital. Se direkt , kunna radera och göra om tills man var nöjd.
    Saknar lite av den fotolusten jag hade då.

    Märkena i fönstret är det bomärken från makens boll?

    förutom att toan där ser färggrann och fräsch ut så reagerade jag på toarulleshållaren. Har träffat på en sådan i Norge och tyckt att alla hotell borde ha så.
    De flesta sitter bakom toan och man får nästan bryta armen av sig för att få fatt på lite papper.

    Gilla

    • Vi hoppas också på att komma tillbaka till Skottland, utan golfklubbor…men, men vi får se hur det utvecklas.
      Även vi har i princip slutat med golfen, nu blir det bara ett par svängar per säsong och då handlar det mer om skogspromenad än golf. Det här med boendet är lite speciellt i Skottland, ja även i hela Britain och Irland, tycker att en stor del av charmen där är att bo på B&B, i alla fall när man hittar ett ”fint”.
      Haha, nej märkena fanns där redan, något fönster har han inte lyckats träffa, däremot en ko!
      Hoppas att du har det bra och att du tar dig an dina gamla minnesvärda bilder!

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: