Kautokeino, Kirkenes, Vardö…och Inari.


Bekanta ortsnamn, eller? Nåja, jag förväntar mig inga hallelujaovationer, men för snart två år sedan tog vi med C&C på en överraskningsresa till Nordkalotten. Alla hade varit där förut, under olika förhållanden, men, nu gjorde vi gemensam sak…och firade Calle som fyllde jämnt.

Sagt och gjort, vi styrde upp till Kautokeino första dagen, längs Torne älv på finska sidan. Vägen är bättre där och även vackrare om man uppskattar det karga och ödsliga. Vi bodde på Kautokeino ”Högfjällshotell” och vi träffade tyska bussturister…so schön, so besonders, so trostlos…aber ein Traum. Och javisst, jag håller med trots att jag är född och uppväxt i trakterna, sen i förskingringen 30 år, men ja, det är speciellt!

Och en händelse som återigen ser ut som en tanke. När jag började redigera, efter mitt Skottlandsinlägg, vad hittade jag då om inte första bilden…Kautokeino-Newcastle. Jo, jag vet, det ligger i England, men det var dit vi åkte färja från Göteborg, till våra två första Skottlandstourer. Men, nu återgår jag till Nordkalotten!

Har du varit här tro? Antagligen inte och då tycker jag att du skall skriva in det i din lista! Just nu är det stängt, av dubbel anledning, corona och de nattsvarta vintermånaderna, men, det kommer en vår och då ”ä de bar å åk”…enligt ”Stenkvisten”… iofs, gillar du sol och salta bad, nja då är det inget för dig, men tycker du om och eftertraktar det annorlunda, let´s GO!

Dag två styrde vi vidare mot nordost, mot Kirkenes nära ryska gränsen. Vi hade funderat på Murmansk, där C&C varit förut, men nu var ju detta en överraskningsresa och det omöjliggjorde visumansökningar mm. Kirkenes, den yttersta utposten mot öst och en av de nordligaste hamnarna för Hurtigruten, porten mot Barents Hav.

Midnattssolen som inte ens nuddar horisonten, ljuset som kan få den mest härdade att känna galenskapen nafsa i baken…och känslan, känslan av att vara ett med naturen och världsalltet…hua, den är oslagbar! Att strosa runt i hamnen efter en formidabel födelsedagsmiddag, att se fiskeredskap, outnyttjade, att se båtar med ryska flaggan, att känna vinden från öst och att försöka ta in ljuset…jag säger bara…åk, bara åk, så fort det går!

Efter en magisk natt fortsatte vi mot Vardö, in och ut längs den bedårande Varangerfjorden, skådandes örnar och vacker karg natur. Örnar har vi sett förut (utan att skryta) både hemma, all over och inte minst i Norge, men ”vassego”, här kommer i alla fall några, lite annorlunda shots, vid fjorden. Renar, får, örnar, ödehus, ja helt bedårande enligt en ensamvarg!

Jahaja och var ligger då Vardö undrar du säkert? Jo, det ligger längst österut på Varangerhalvön som är en ytterst svåråtkomlig nationalpark. Det finns en väg, sen är det apostlahästarna som gäller, eller helikopter. Själva Vardö gjorde inget större intryck, men målet och meningen var förstås Hornöya, Norges östligaste plats, där det häckar mängder med fåglar. Det var halv storm när vi kom och nära var det att vi blev snuvade på båttransporten, men vi hade tur, återigen. Juni, +2, halv storm, horisontellt regn, halvt avstängd ö pga vinterns stormar som hade ödelagt de få gångvägar som fanns. Men ut kom vi, fåglar fick vi beskåda…och skitiga blev vi…och det var det värt!

Puffins förstås, Skarvar, Sillgrisslor och inte minst Tordmular. Några fantastiska timmar trots kyla, träcklukt och det ständiga regnet…

Kvällen i Vardö artade sig vädermässigt och ljuset tog återigen musten ur oss. 

Catrin trotsade både trötthet och kyla, all heder och respekt till DIG kära vän, men jag orkade inte. Smygfotade lite från rummet och sen blev det ryggläge och kontemplation inför morgondagen.

Sen säger jag bara…ljuset…ljuset som inte finns någon annanstans, det genomskinliga, det som tar en ut i rymden, eller i alla fall en bit på väg. Att sitta där, på ett lite halvsunkigt hotellrum, gränsen till Arktis och känna sig liten, men, samtidigt känslan att man är med i det stora. Tja, vad är verkligt, vad är viktigt, vad är häftigt och vad är en ”bucketlist”…

En dag, en midsommarnatt och sen styrde vi upp till en av de sista utposterna, Hamningsberg…och där tog vägen slut. Vägen dit var en av dessa så kallade ”senso unicos” som vi har stött på här och där i världen och som sen har visat sig, inte vara enkelriktade!? Jaja, vi åkte, vi stannade då och då, vi förfördes över naturen och den karga skönheten, kort sagt, vi trivdes och mådde bra! Vi träffade örnar som inte ville vara med på bild, vi skumpade på med vår allt annat än terränggående bil, men som vanligt så gick det bra…ändå.

Där vägen tog slut vände vi. Vi tog in och vi tog tag, vi blev återigen lite saliga och berörda av den häftiga naturen, vi enades om att ja, nu vänder vi näsan söderut, mot Inari i Finland, närmare bestämt Enare Träsk. Vi förevigade den sista utposten innan vi vände…sen var det bara skog, skog och så lite till skog. I Inari är det vackert, men, det blev inga bilder?…ingen aning, ingen förklaring, men ”thats it”. Kanske längtade vi hem, kanske var vi fototrötta, kanske ville vi bara vara…gott så.

Tack och adjö, tack och gonatt från en minnesvärd resa.

Allt vi har nu är minnen…och det är de vi måste plocka fram, de vi måste ta till oss för att överleva. Jag mår dåligt, vem gör inte det, men, ingen och inget kan ta ifrån oss vårt förflutna, våra minnen. Tänk så, tänk bakåt i stället för framåt, hur tokigt det än låter…men, just nu är det bättre!

Kategorier:Okategoriserade

11 kommentarer

  1. Stort tack! Jag är så innerligt glad över att du delar med dig av ännu en av era så minnesvärda resor. Så tacksam! Och era resor går utanpå allt annat. Kan idag känna lite sorg över att en del av våra inte blev av.Dock har många också blivit av. Inte minst de fyra år vi bodde i Kina.
    I det här inlägget gör jag som vanligt när jag är med på resorna. Jag läser, tittar på bilderna, förstorar dem och läser igen. Både bilder och texterna blir så levande.
    I Kirkenes har jag tillbringat ett par dagar men egentligen inte sett eller upplevt så mycket. (Vi var här på en kryssning från Amsterdam och upp till Kirkenes och vi lade till vid många olika hamnar längs den norska kusten)
    Namnen på de platser du nämner känner jag igen eftersom pappa tillbringade tid här under andra världskriget. Han var en hel del här i norra Norge och norra Finland. Och visst vill jag ,så snart det är möjligt, göra resan. Vi kan flyga norrut och sedan hyra bil.
    Nu har vi våra minnen från resor och det är alltid något. Och än en gång stort tack för att du så generöst delar med dig. Har nu ännu en resa här som jag vill göra.

    Gilla

    • Tack själv Ditte, alltid lika roligt att läsa dina kommentarer!
      Jag förstår att det inte är helt okända trakter för dig, minns även er kryssning längs norska kusten, den måste ha varit fantastisk. Visst sörjer även jag alla tänkta resor och självklart även alla de vi har fått avboka detta hemska år, vilket bara verkar bli värre och värre, suck.
      Jodå, vi får minnas, men snart börjar även minnena sina, nej inte sina, men när svarta molnet drar in, då hamnar de i skymundan.
      Ha det så gott det går, kram och tack för att du läser!

      Gilla

  2. Her er det bare glede over disse flottebilder og teksten din! Jeg aner deg som vil gi, som vil formiddle, som vil vekke interesse og som vil få minner til å bli levende igjen. Kjäre du det blir de jo – og du tar meg med på en reise jeg ikke skulle kommet på om ikke du hade gjort den. Jag ber deg, Gertie, håll minnet levende, gjör nye reiseplaner og hold ut!
    Klem fra sörnorsk, norrlänning värmlänning jeg sender deg mange gode tanker 🙂 og ja som vanlig så kommer jeg tilbake for å se bildene igen …

    Gilla

    • Greit att du ble me meg även på denne reise, och visst må vi minnes, i alla fall försöka. Att göra nya resplaner känns tröstlöst för närvarande, men, men, det gäller att orka mota svarta molnet vid grinden.
      Klem fra norrlänning och ha de greit🌹🌹🌹

      Gilla

  3. Men Åh vilken härlig resa och vilka bilder!!! Alltså… Nu blev det nya resmål som får hamna på min lista 🙂 Ska visa maken och känner mig rätt säker på att han hakar på 😉
    En dröm är ju att få se och fota Lunnefåglar, bl.a. Men som du säkert redan vet så vill jag helst göra det utan trängsel… Har du tips på tidpunkt på året och plats där det inte är helt galet med besökare så tar jag tacksamt emot dom tipsen… 🙂
    Sen förstås är det ju tveksamt hur gränserna är öppna eller inte nästa år, men måste tänka framåt även om det just nu känns tungt. Men som du skriver så får vi dessa tunga dagar plocka fram alla fina minnen och ta fram känslan vi hade just då.
    Tack för ett härligt inspirerande inlägg med underbara bilder ❤

    Gilla

    • Är helt säker på att ni skulle trivas där uppe i det karga och vackra! Trängsel är det inte tal om, som synes av bilderna, inte någon gång under säsongen om jag är rätt underrättad .För att vara på den säkra sidan, om nu gränserna öppnas, skippa juli, i alla fall vad Hornöya beträffar. Förresten, visst var det trängsel där i början av juni…bland fåglarna😉…vilket jag antar är positivt även för er?
      Kram till dig…och du, vi fortsätter att minnas och drömma❤

      Gillad av 1 person

  4. Underbart inlägg och vilka fantastiska bilder!
    Så glad att Ditte uppmärksammade mig om din blogg.
    Nordkap är det närmaste jag varit av det du beskriver. Min man har varit i Kirkenes på jobbresa, men inte jag. Dit skulle jag vilja komma.
    Tack för fint inlägg!

    Gilla

    • Roligt att du tittar in igen och tack!
      Det är fantastiska trakter, liksom hela Norge, där Nordkap nog är det minst intressanta, i alla fall enligt mig, som har sett det mesta som är värt att se i vårt vackra…och nu stängda grannland.
      Ta chansen att åka dit när de öppnar!

      Gilla

  5. Några av rubrikens platser är bekant och besökta, fast Alta har vi kvar. Hoppas på en vår eller kanske sommar i frihet.
    Hoppas på vaccinet försåts, men alla 70+ skulle få i första svepet sas det men nu är vi hänvisade till andra omgången.
    Gissar på att logistiken inte är klar än.
    Men minnen har vi och tur är det, många minnen från de platser du nämner här och flera luckor också
    Efter vaccinet så riktar vi in os på Sverige och Norge att resa i, gissar att det tar tid innan det är någon idé att resa utomlands.

    Gilla

    • Ja du Margareta, visst hoppas vi, men ibland, eller rätt ofta så känns det helt hopplöst.
      Har känt och känner mig fortfarande lite kluven inför vaccinet…men, det lär nog bli ett krav för att kunna resa och att få komma in i många länder.
      Ha det gott och trevlig helg!

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: