Världens två vackraste länder?


Jag tror, eller rättare sagt jag vet, att jag har skrivit om det förut. Det står mellan Norge och Nya Zeeland och senast hade jag med Chile som tredje land, men det skippar jag idag. Nu och idag utnämner jag återigen Norge som det vackraste, relaterat till helheten. Jag fortsätter vår lilla tripp och nu är vi i Andenes, bor i Rorbu, där vi bodde för nio år sedan. Första kvällen var ljuset en historia för sig, det tog nästan musten ur oss, i alla fall några minuter innan regnet kom tillbaka.

Allt blir vackert när ljuset är det rätta, även intetsägande magasin, men det gäller att ta vara på sekunderna, i ett nafs var allt borta. Nästa dag hade vi planerat att åka ut på Valspan med båten Reine, som vi hade vart med på förra gången. Hmm, säger miss eller madame på Valcentret…bölgerne är 4 meter…det blir inget den här veckan! Men, oj så roligt att höra svenska igen!
Vi gillade läget som alltid och cruisade ner längs Andöyas västkust. Det regnade och så regnade det lite till…men shit happends…vi fick örnkontakt redan efter några mil.

Och svanmöte med hela familjen. Fårkontakt var det mest hela tiden, som det är i Nordnorge och charmen är påtaglig, eller hur? Vyerna kände vi igen, men de förändras hela tiden och visst, man får aldrig nog, trots vertikalt regn och vindar som gjorde det svårt att stå upprätt. Allt förändras och mycket hade hänt sen sist. Ett spektakulärt byggnadsverk hittade vi, där en samisk offerplats hade legat, idag en rastplats. Fantasin fick fart förstås och speglarna hjälpte till, inte minst fick de en att glömma de isande vindarna. Från toan hade man utsikt över Bleiköya och Lunnebergen.

Det blev två dagar med ungefär samma tur och vyerna var aldrig lika. Ortsnamnen är underbara, eller hur?…Bleik, Stave, Nordmela, Nöss, Bö…och Sörmela. Stannade i Nordmela för en improviserad lunch, på en kombo av affär och ortens stamrestaurang…vilda västern är bara förnamnet och gubbarna hade samlats, precis som var som helst i sydeuropa. Jaja och vackert var det förstås!

Vi reste vidare mot Harstad, kringelikrokvägar och färja. Tredje gången gillt för både mig och kära maken, 1991, 2007 och så nu, 2020. Kände knappt igen oss, men checkade in på Clarion i en minisvit med formidabel utsikt…till ett mycket humant coronapris.

Stan har inte så mycket att erbjuda, men omgivningarna har desto mer och vår heldag ägnades åt nostalgi och återseendeminnen. Turen gick först ut mot Elgsnes, där vi dök 1991. Makens första tur till nordnorge och det var lika smalt, skumpigt, brant och krokigt nu som då.

Minnen radas upp och ett är alla kattfiskar som vi såg under dyket. De lurade i tareskogen och vi fascinerades av deras surmulna och skräckinjagande uppsyn. Vi funderade även på hur vi hittade hit då? Kom så småningom ihåg, att vi fick tips från Harstad dykklubb om ett vrak från kriget, vilket vi dock inte hittade. Träffade tyskar när vi var tillbaka 2007 och även nu var det ett minnesmål för många.
Fortsatte turen halvön runt Kasfjorden och Kvaerfjorden och vid Nupen mötte vi återigen örn, nu ”jagad” av ilskna trutar.

Vi avslutade dagens tur med ett besök på Campingen och ”vår” stuga där vi bodde 1991. Då hade vi utsikt över ”das rollend hotel” nere vid vattnet, samtidigt som vi mumsade på några kilo färska räkor, som vi köpt nere vid fiskehamnen på morgonen. Vi och vännerna C&C. Det glömmer vi aldrig, och måsarna som fick resterna har nog fortfarande ont i magen…om de lever?

End of  Norway för denna gång och det har varit ett riktigt lyft…att få komma ”utomlands”. Vi åker tillbaka mot Sverige och hoppas på höstfärger. De visar sig redan innan vi har passerat gränsen, när stopp var av nöden tvunget, vilket ofta visar sig vara en lycka…

Nu har vi inte långt kvar, men, vi måste förstås åka upp till Björnefjell. Jag vill visa mitt skibumställe från anno dazumal, för min sörländske man. Hit åkte vi ner, efter att ha klättrat över Riksgränsfjället, lössnö, öl på stationen och sen tåget tillbaka till Gränsen…tja, för sisådär 40 år sedan…

Idag en idyll med hytter, näst intill oframkomlig väg, bedårande färger, vilka skulle späs på än mer, när vi kom tillbaka till vårt land…och det blir nästa historia, Björkliden i höstskrud.

Kategorier:Okategoriserade

15 kommentarer

  1. Vilken ynnest Gertie att via dina fantastiskt vackra bilder och målande text komma med hit. Harstad har jag besökt ett par gånger men har just inte så många minnen därifrån. Inser när jag läser/ser ditt inlägg så måste det bli en tur till norra Norge igen. Absolut. Vet att den inte kan bli av i höst men det kommer ett nytt år.
    Helt fascinerande att se en örn jagas av en trut. Trodde inte det var möjligt. Men visst var det!.
    Ler när jag kommer till delen om Björnefjell. Igenkännande! Just så minns jag det också.
    Alla färger och alla detaljer i bilderna berör mig och stort tack för att de så generöst delar med dig.
    Och jag kan kanske föreställa mig en aning, efter att ha sett några bilder här, hur Börkliden med närområde kan se ut i höstskrud. (Har varit där vinter och sommar men aldrig höst)
    Ha det gott! Och ännu en gång, stort tack!
    Kram

    Gilla

    • Tack för att du följer med på våra turer och extra roligt när du känner igen dig. Förstår att även du har erfarenhet av Björnefjell, det var nästan ett måste när man var i Riksgränsen.
      Björkliden är alltid vackert, men hösten slår allt annat.
      Apropå örnen och truten! Gissa vad jag precis har fotat här hemma…just det en Havsörn som jagades av en mås!
      Ha det gott du med och Kram förstås!

      Gilla

  2. Tusen takk enda en gang og det blir nok ikke den siste; nytelsen er stor og jeg har ikke noe å anmerka på hva gjelder det vakreste av land – selv om jeg ikke har sett det selv. Men med dine öyne så godkjenner jeg det – og faktisk også andre land. Du fanger opp og formiddler, jeg er mottaglig för det fine.
    Anar jag en lättat glad stämning mellan linjerna? Så glad ni kunde komma i väg på en tripp för att få luft under vingarna – som örnen!

    Gilla

    • Tack själv du! Alltid lika upplyftande att läsa dina kommentarer.
      Jodå, lite luft kändes under vingarna och ger lite hopp om mer. Var ute och fotade Havsörn här hemma för en stund sedan…med jagande mås!

      Gilla

  3. Tack för den inspirerande reseberättelsen från vårt vackra broderland kära Gertie! Jag njuter i fulla drag och minns vår fantastiska resa till Harstad med er kära vänner. Skönhet och vild natur har du fångat suveränt med kameran och din målande ”på pricken” beskrivning och personliga upplevelser på resan gör det hela än mer spännande. Så många platser i Nordnorge som jag vill besöka i framtiden och att åka i september och tajma in Björkliden i höstfärger är kronan på verket! Bamsekramar!

    Gilla

    • Tack själv vännen, inte minst för alla våra ”norska minnen”, både gamla och lite nyare. Nu blir det ju inget Tromsö, men vi minns november 2018 och så får det bli.
      Kramar och så hoppas jag att även du lyckades fånga örnen utanför fönstret😉…

      Gilla

  4. Otroligt vackra bilder rån vårt fina grannland. Bitvis tycker jag att det påminner om Island. Synd att ni inte fick till en träff med valarna, men det blev ju så mycket annat fint! Tack för turen!

    Gilla

    • Tack för dina ord och visst kan man kanske tycka att det påminner om Island, men mest om sydön på NZ. Island har ju sin karga skönhet, vilken förstås inte heller går av för hackor, men det känns ändå väldigt annorlunda.

      Gilla

  5. Måste tydligen till en stukad fot och lite stukat i de flesta delar av kroppen för att jag ska ta mig samman och läsa och titta på bilderna ordentligt. Sur på gatukontoret, eller vem det nu är som har ansvar för våra gator och gångvägar, en grop där fick mig på fall så i dag sitter jag med benet högt och ont på en massa ställen som fick kontakt med asfalten. Man faller inte så smidigt numera, bättre miljö att rasa omkull var det uppe i gorillorna djungel.
    Men något gott hade det med sig, har läst allt från macro och födelsedag till Lofoten och mera Norge.
    Ja födelsedagar är väl inte lika kul nu som när man fyllde 10 år eller myndigålder. Fast jag fick aldrig fylla myndig eftersom den ändrades till 20 och det hade jag redan fyllt då.
    Men Norge och Lofoten har jag fått uppleva desto mer och njuter av er resa både i bild och text. Önskar att jag också var där. Känner igen en del och får uppleva nytt via dig. Så bra att få resa här när världen är så stängd. Hade det varit normalt vore vi i Afrika och Masai Mara nu. Får väl hoppas att den blir normal igen någon gång.
    Förmodar att du kommer visa vackra norra Sverige i höstskrud också.
    Ha det så gott!

    Gilla

    • Ajaj, nu är du då en riktig olycksfågel, inte bra, men stukningar brukar ju läka ganska snabbt om man sköter sig.
      Roligt för mig dock, att du fick tid att läsa mina små berättelser. Norge öppnade ju för boende i Norrbotten och kvickt som sjutton åkte vi iväg…och det gick bra som synes.
      Tänk att man kunde känna en sån glädje över att få komma ”utomlands”. Har väl aldrig tidigare tänkt på Norge som ”utomlands”, men efter alla stängda månader griper man efter halmstrået.
      Ja du Margareta, du säger Masai Mara och jag drömmer mig tillbaka och längtar efter djuren så det nästan gör ont.
      Vi kan bara hoppas och så önskar jag dig en snabb återhämtning!

      Gilla

  6. Håller helt klart med dig om Norge. Nordnorge, Azorerna och de mer orörda delarna av Bali ligger i min topp 3.

    Gilla

    • Svårt att klassificera vad som är vackrast, mycket beror ju på vad man uppskattar för sorts natur och kultur. Azorerna är fascinerande och vackert, håller med och även Bali har sin charm, eller i alla fall hade. Det är många år sedan jag var där, då knappt några turister, idag vet jag inte, men det är säkert fortfarande fint inåt landet.

      Gilla

  7. Det är en fröjd, en fantastisk upplevelse, att få följa med er runt i världen. Känslan när man läser är som att vara med på färden, vilket jag skrivit många gånger förut 🙂 Målande text och målande bilder. Bilderna som du visar, kraftfulla i sina höstfärger. SÅ vackert!! Jag måste absolut uppleva vårt grannland framöver när vi är välkomna förstås. Får se om maken får mersmak nu när vi beger oss uppåt landet. Maken har inte varit högre upp än typ Sundsvall.. Ja kanske lite högre. Jag har ju varit uppe men inte under hösten. Tack du fina för alla dina texter och makalösa bilder. Jag njuter varje minut 🙂
    Kram

    Gilla

    • Kram tillbaka och så önskar jag att ni får en underbar resa norrut, med höstfärger och kanske, kanske om ni har riktig tur lite nysnö!
      Inte längre än till Sundsvall?…det må jag då säga, nu är det verkligen på tiden😉. Ser fram emot rapport och härliga höstbilder.
      God tur och stor Kram!

      Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: