Lofoten…och Vesterålen


Två ögrupper i nordnorska arkipelagen, men, hur många känner till Vesterålen? Kanske du till och med har varit där, på din Lofotentripp? Jaja, kolla gärna kartan och tänk till ytterligare en gång…allt är inte Lofoten.

Nu är vi här och det är det viktigaste. Vi kom förbi gränsen, som har varit stängd i 5 månader och som vi trånande besökt ett antal gånger under sommaren, med lång näsa och sorgset hjärta. Nu leker livet och C orkar vi varken prata, läsa eller höra talas om…jo lite förstås…N har gått om oss!

Vi började med två dagar i Narvik. En stad som för mig, för evigt är förknippad med tåg från Riksgränsen, inköp av färska räkor och så tillbaka, fort som f, då stan var mörk, trist och deprimerande. Det är bättre nu, en helt annan framtidsanda och den kände vi av redan 2007, när jag introducerade kära maken till de nordliga delarna av både S och N.

En ny futuristisk bro har byggts sen vi var här senast. Den kortar av resan in mot Narvik och du ”slipper” omvägen via Rombaksbotn. Om du nu vill slippa den? För mig är det nostalgi i kubik och jag drömmer mig tillbaka till då jag och salig mor åkte tåg till R, beundrade utsikten och sen vandrade vi tillbaka till Riksgränsen, en dryg mil…och många år sedan.

Det regnade när vi åkte hemifrån och det regnar fortfarande. Vi talar om dagar, timmar och ja, nästan en evighet. Just nu öser det ner, men vi har det koseligt i vår varma Rorbu i Andenes. NU vrider jag tillbaka klockan lite och fortsätter med vår heldag i Narviks närhet. Vi måste ju återuppliva gamla minnen och vi styrde mot Skjomen. Den smala fjorden som man passerar på väg mot Narvik GK. Förra gången var focus på golf, nu var det skönheten i naturen som stod på första plats…och skönt var det, näst intill överjordiskt…och regnet hade tagit en paus!

Vidare mot Böstrand och Kjelde, där jag hittade näst intill exakta vyer sen anno dazumal. Just då och där behagade dessutom regnet ta en paus och landskapet visade sig åter i all sin prakt, tack, tack vädergudarna!

Narvik har många skulpturer, både gamla och lite nyare i form av Spegelobelisk, bland annat. Smaken är som den berömda baken, men visst är väl de gamla, uttrycksfulla, ett strå vassare?

Nåja, ett par nätter räcker gott i Narvik och vi fortsatte mot Svolvaer, Lofotens huvudstad. Här regnar det nästan alltid, men eller kanske just därför, är det bedårande vackert. I alla fall i mina ögon, då jag föredrar dramatiska molnhimlar framför de vykortsblå. Vi kollade läget och hittade örnsafaribåten som vi åkte med 2011…den låg precis vid hotellet.

Kvällen bjöd på spegelblankt vatten och vi somnade med en liten förhoppning om båtfärd nästa dag. Det blev förstås inte av…havet var upprört och skepparen blåste av turen som skulle ha blivit säsongens sista. Tråkigt för både oss och dem, men vädret rår ingen på som bekant, speciellt inte vid atlantkusten. Sagt och gjort, vi packade in oss i bilen och styrde söderut mot Reine och Å, längst ner i Lofoten. Å finns även på Vesterålen, inte långt från Andenes, nästan längst norrut…

Att få till de här bilderna var en bedrift, det stormade och regnet kom vertikalt. Den i mitten är tagen inifrån bilen, sen tog jag sats och lyckades få upp dörren…men det var på håret. Kvällens meny bestod av en fantastisk nyfångad Hälleflundra, med tillbehör och vi enades om att det var bland det godaste vi ätit i fiskväg…en värdig 65-årsmiddag. 

Regnet fortsatte förstås och dagen därpå utforskade vi andra delar av öarna…billedes. Tack lillen för att du tar oss runt torrskodda! Vi åkte runt Gimsöya två gånger, eller rättare sagt fram och tillbaka. Vi mötte resans första örnar vid Vik, men innan vi hunnit stanna, backa och få fram bazokan, var de förstås försvunna. Vi såg dem kretsa över sitt imponerande berg som små, små prickar och när vi kom ut till E10 sa vi…de får en chans till, vi vänder. Haha, de lurade oss förstås, men det är alltid intressant att se naturen från olika håll.  Jag upptäckte förstås ett ödehus under örnklippan. Fantasin satte fart och som en gåva hittade jag ett näst intill oläsbart ark, med musikaliska minnesanteckningar från 13 september 1996. Lite spännande och kusligt, eller hur?

Dagen avslutades med en vådlig tur ner till Henningsvaer. Vackert så det gjorde ont igen, men så var det då det här med regnet och stormen. Svårt att förklara om man inte var med, men bilderna inifrån bilen talar nog sitt självklara språk. Häftigt är bara förnamnet och när vi passerade de lodräta klätterklipporna, sände vi varma tankar till de som hängde längs väggen…hua!

Det har gått några dagar sen jag började med inlägget, men pga uppdateringar och annat strul på WordPress, kommer det först nu. Nu, när jag redan har ett nytt i huvudet, med örnar, får som beter sig som våra renar…och regn förstås.

Kategorier:Okategoriserade

11 kommentarer

  1. FB ger mig ledtråd hit:-)
    Å ja da, her sitter jeg med kartet jeg og er med til ikke bare Lofoten, men hele Vesterålen. Skal si det ble en fin reise! Så moro dere kom avgårde. Regner med at din frihetsfölelse med närvaer fikk godt resultat i reisesjelen. Og så kommer det örner etterhvert også jo.
    Ja, du behöver ikke lure på om jeg liker bildene dine – og ettersom jeg lest tekst av deg för så faller det fint sammen. Röd bil med dame og mann i ute i uvaer, motvaer, men du presser deg ut av bilen og det blir bilder. De gamle husene, de nye husene, brua, fjellet, vannet jaa, jeg skulle like meg godt der. Fant ett sted på kartet som heter Sortland, hihi der hadde jeg en brevvenn, guttevenn da jeg var ungjente. Svaert forelsket ble jeg for bildet viste en riktig pen gutt.
    De to skulpturene liker jag godt, ikke helt enig att det gamle er best kanskje, men det er flott vi har den der delte smaken. Vi liker ulike.
    Hva gjelder Freia selskapsjokolade så lurer jeg litt på om det kan väre Dronningssjokolade også. Brukte i bakverk som sjokladekake. med glasur.
    Husker den som god mörk godbit å legge i munnen till kaffen. Vi smeltet den i varm melk og kallte den kokesjokolade som vi drakk. Vi, det var jeg og sösteren.
    Nå skal jeg avlutte denne lille stund då jeg ble kav norsk, men leiter du så finner du nok noen svenske ord, de sklir in så lett uten at jeg merker det selv om jeg ser etter.
    Nå glemte jeg jo nesten den deilige Helleflyndre – ikke helt sikker på om det heter det på norsk – men det er helt nydelig i smaken og at navnet er så vakkert det vet jeg jo 🙂
    Ha det!

    Gilla

    • Du är då för go du! Gillar att du skriver på norsk, har inga större problem, varken att förstå eller läsa…de är ju skandinavisk, vetja! Jo, vädret är som det är, här i ditt vackra land och det visste jag ju så väl från förr…och det är nog lite det som är tjusningen, förutom all skönhet förstås. Visst var det roligt med chokladaffischen? och det är säkert nästan detsamma som Dronningssjokolade.
      Hälleflundra heter Kveite på norsk och det är nog bland den godaste, eller kanske till och med nummer ett bland havets läckerheter. Den kan bli upp till 3,5 meter och väga som högst 325 kg. Förr i tiden, när trycket på fisket inte var så stort och den fick tid att växa till sig, kunde den bli uppemot 4,7 meter. Den klassas nu som starkt hotad, men den vi åt var odlad, tack och lov.
      I början av 90-talet fångade några av mina dåvarande dykkompisar en bamse och det blev ett väldans hallå i media…trots att den inte var rödlistad då. Nåja, det blev en hel uppsats om Kveiten, du får ursäkta, men det bara blev…
      Nu har vi kommit till Harstad. Hit gjorde vi vår första dykresa ihop 1991, nu är dykningen ett minne blott, om än ljuvt.
      Ha de du å…

      Gilla

  2. Njuter av dina bilder och minns tillbaka på våran resa. Lofoten är absolut en plats som vi önskar att besöka igen. Men vilket väder ni har, visserligen hör det till men hoppas verkligen att ni får bättre så ni kan öppna bildörren. Önsker er en fortsatt fin resa.

    Gilla

    • Jodå, emellanåt kan vi öppna dörrarna och idag har vi till och med lyckats ta en torrskodd promenad, när vi kom fram till Harstad. Det är som det är med det norska vädret, jag klagar inte, konstaterar bara fakta😉…
      Man lever för de korta, vackra stunderna och just denna gång är frihetskänslan den största gåvan!

      Gilla

  3. Allt har igenkänningstecken framför sig, älskade Lofoten!!! Min första resa dit var 2015 i all ensamhet/frihet körde jag runt i min sprillans nya XC70 med Cricco på nummerplåten till norrmännens stora förundran. Kanske har dom inte möjlighet till personlig skylt i Norge. Det fotades och ställdes upp familj framför min bil (Jo, jag såg det när jag hade parkerat och var och handlade eller bara njöt av utsikt.)
    Henningsvaer var en underbar plats och visst regnade det även då! Jag bodde där i två dagar. Hela den trippen blev 9 dagar lång från Å till hem via Narvik och Riksgränsen! Boplatser i Bodö 1 dygn, Ballstad/Kraemervika 3 dygn, Henningsvaer 2 dygn, Lödingen 1 dygn, Bogan 1 dygn, Katterjokk 1 dygn!
    Du nämner Vesterålen! På min andra resa med U besökte vi Andöya! Gjorde hela ön från söder via öster ner västerut och åter söder.Vilken resa! På ett ställe på västra sidan hade vi 8 havsörnar att beskåda!!! Ja den resan blev också ca 9 dagar med Å som start (färja från Bodö) och Riksgränsen som ledde oss hemåt igen.
    Lofoten är speciellt på många vis!

    Gilla

    • Haha, det var ju allt lite roligt med nummerplåten, det kanske finns någon så kallad kändis någonstans som heter detsamma😉?
      Det är så roligt med dig, vi har en viss yttre likhet, men störst och mest slående, är nog vår gemensamma faiblesse för svala resmål. Nordnorge, Arktis och så Antarktis som jag avundas dig nåt så enormt! Jag hade nästan, men bara nästan, lyckats övertala salig make innan Coronaskiten kom och nu? Nu står det skrivet i stjärnorna som allt annat.
      Jadu, både Lofoten och Vesterålen är fantastiska resmål och precis som jag skrev, så tror jag att många tar dem för ett och samma…de länkar ju faktiskt ihop. Har precis kommit till Harstad, efter att i två dagar åkt fram och tillbaka längs Andöyas västsida. Såg tre örnar, ovanligt få, men de hade väl fått nog av regnet de med?
      Just nu, eller för några minuter sedan, seglade två förbi hotellfönstret…så visst finns det hopp även här. TBC…

      Gilla

  4. Så roligt att ni kom iväg på denna resa. Är så glad för er skull. Log igenkännande här med den tur ni gjorde mellan Riksgränsen och Narvik. Har gjort den några gånger. Med tåget.Och inte var Narvik då en så upplyftande stad..
    Har varit tillbaka några gånger men säkert har det hänt mycket sedan vi var här 2005. Väldigt roligt att nu via dina fina bilder få en glimt av hur det ser ut i Narvik idag.
    Lofoten har ju så mycket men också mycket regn och blåst. Synd att er båtfärd inte blev av men vädret rår en ju inte på.
    Tittar på de vackra bilderna och tänker tillbaka på de besök jag gjort här under årens lopp. Tror jag var i Lofoten med min pappa första gången 1957 och vi hann med ett par besök till.
    Tack för denna fina del av er resa.

    Gilla

    • Ja du Ditte, visst förstår jag att du känner igen dig och att minnena finns, även om det är några år sedan. Norge kan man inte få för mycket av, jo förstås regnet, men det kan ju sätta käppar i hjulen även på andra håll…här förväntar man sig nästan att det ska regna…
      Kors i taket, just nu skiner solen över havet och bergen, utanför vårt panoramafönster i Harstad. Dags för örnspan igen!

      Gilla

  5. Så fint at dere endelig har komt dere ut på reise igjen. Både Lofoten og Vesterålen er nydelige steder. Jeg skulle faktisk holdt en workshop helt nord på Vesterålen i september, men måtte avlysen den på grunn av den-du-ikke-vil-nevne. Nå må dere kose dere på turen videre.

    Gilla

    • Ja du Otto, det är då för sorgligt och bedrövligt att du inte kunde få ha din workshop. Dubbelmoralen sticker i ögonen och du, så många tyskar, holländare, fransmän, litauer med flera, som vi träffade på under våra tio dagar i ditt ”fantastiska” land…det tog priset.
      Jag älskar Norge, som du vet och har varit där oändligt många gånger…men hur moralen och politiken sköts är obegripligt.
      Vår tur avslutades i Sverige, tre dagar i ett höstvackert Björkliden.

      Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: