Lofoten


En av våra inställda resor 2020. De flesta var mer välplanerade, längre och inte minst mer exotiska, i alla fall för oss och speciellt för undertecknad. Eftersom jag är uppvuxen i Norrbottens kustland, så är Lofoten inget exotiskt resmål för mig, men för kära maken är det rätt häftigt och 2011 tog gjorde vi vår första gemensamma tripp till Lofoten och Vesterålen. Då bodde vi fortfarande i Sthlm, i Värmdö.

Att jag tar upp detta just nu, beror förstås på att våra ”kära” grannar har beslutat sig för att öppna sitt vackra land, även för norrbottningar. Jag minns och jag längtar, samtidigt som jag inte kan låta bli att vara förbannad över godtyckligheten som råder, över sammanblandningen av politik och vetenskap, över överton på myndigheter och överhöghet. Har människan totalt tappat förmågan att tänka själv?

Att leva och verka uppe i norr, vare sig det är i Sverige, Norge eller Finland, kräver sin man och kvinna. Det har alltid varit tufft, klimatet, både det mänskliga och naturen är långt ifrån det allmänrådande i mellan och sydsverige. Jag tror att det är svårt, näst intill omöjligt att förstå hur dagarna ser ut längs våra nordliga gränser. Sverige-Finland-Norge, bröder och systrar sen kriget tog slut, familjer och släkter på var sin sida om de osynliga gränserna. Men nu, sen Coronaeländet visade sina grymma käftar, nu får, eller har inte fått…familjer haft rätt att träffa och umgås med sina anhöriga. Är det rätt? är det rimligt? hindrar det smittan?…eller är det politikernas sätt att skydda sig?

Nåja, nu skiter jag i politiken, jag fortsätter drömma om nästa tripp till Lofoten och så tänker jag tillbaka och minns när jag öppnade ögonen på kära Johan 2011. Vi åkte upp längs E10, bodde en natt i Abisko, en i Narvik, tre i Svolvaer och Harstad och sen tillbaka för att hämta upp KisseMiró hos mor/svärmor i Kalix.

I Svolvaer åkte vi på Örnsafari och då jag inte kände mig helt nöjd över tillgången på Örn och även påtalade detta, så ja, då fick vi komma med på en tur till…gratis. http://www.gertiebgranvik.com/2011/08/oh-what-day.html

En dag på havet, en riktig fotodag, örnar, måsar, vyer och inte minst, på eftermiddagen…alla ”gäster” som kom från Hurtigrutten, för att få vara med inne i Trollfjorden. Ja, det var en dag att minnas och en dag jag hoppas få återuppleva om några veckor…om han där uppe är med mig/oss.

Att få träffa ”the Queen” igen, om hon lever, det står högt upp på önskelistan.

Andenes med sin karga och näst intill avvisande skönhet är också ett måste. 2011 bodde vi i Rorbu, får se vad det bli nu? Vår första Valsafari hade vi här, sen har det blivit några till runt om i världen, men ja, den första var nog den häftigaste hittills?

Jaja, det här skulle bara bli en liten försmak inför vår kommande Lofotentripp, men det svämmar fort över, när man börjar gräva i arkivet och jag måste bara ta några bilder till från Langöya och Rorbuen och fjorden där jag blev CMAS-dykare 1989.

Nu, eller rättare sagt 2011 dök vi inte, vi njöt bara av skönheten och det gudabenådade lugnet. Ett minne om än så oerhört tråkigt är att då, just den dagen, gjorde en ”kollega” bort sig för all framtid, med fejkade och manipulerade foton.

Så summa summarum, minnen, både ljuva och sorgliga, men ett hopp om att komma dit inom en snar framtid! Nattinatti1

Kategorier:Okategoriserade

19 kommentarer

  1. Har väntat på inlägg 🙂 Vad kommer hon skriva och bildligt visa?
    Underbara Lofoten, som jag också förknippar med en tid i Lars Lerins brokiga målarliv.
    Jisses vilka associationer jag får när jag ser dina bilder av örnen – egentligen håller det med det jag känner – frihet och ändå icke. Glida fram, vara stark och rovig på sitt sätt – och otroligt vacker! Fångad av den damen som obändigt tycker och säger det …
    Öppen gräns fick jag uppleva så jag kunde åkt över till hemlandet, men jaa efter tänk hit och dit så avstod jag – och så blev det stängt igen. Norge räknar kvantitativt i smittofall här i Sverige förstod jag så ja, det fick vara. Vipps skulle en ändring komma.
    Ibland under denna tiden har jag tänkt på krig, närmast det andra världskriget som ju också hindrade människor att träffas. Kan vi hejda ett sånt förlopp alls – denna gång md hotande virus – som faktisk inte alls var någon nyhet – att det skulle komma menar jag – när allt är över får vi veta mer och kan göra en utvärdering av hur det blev, vad blev fel och vad blev rätt. Lägger vi då till det indivuduella, alltså våra egna liv och förutsättningar så vill vi förmodligen fortsatt sitt kvar med många frågor.
    Världen är ju inte bara rund, den är fyrkantig och labyrintisk därtill.
    Om det där förnuftet och eget tänkande skulle få ta egna beslut och fritt få flöda efter eget huvud och känsla i att förhålla sig till viruset utan mydigheter, det poltiska styret nationellt och internationellt, ja det är verkligen spännande tanke.
    Än en gång Gertie så blir det som det blir när jag får dina bilder och text till mig: du får detankar som snabbt flyter fram. Tusen tack! Du, resenären berikar världen för mig, flyttenären. Inre resor du vet 🙂
    För det får du resflyttkram

    Gilla

    • Tack Tove, som vanligt blir jag glad och varm i hjärtat av dina insiktsfulla rader, så roligt med riktiga kommentarer!
      Ja du, det där med att det öppnas och sen stängs igen gör planerandet svårt, ja näst intill omöjligt…puh.
      Frihet ja, det finns nog inget som symboliserar denna som just örnar, lika fascinerande varje gång man får äran att beskåda deras skönhet och styrka. Jag drömmer om ”The Queen”, men hon var 40 år 2011, så chansen på återseende är nog minimal. Som du säkert förstår…hon är skönheten i nedre vänstra hörnet…
      Ha det hur gott som helst och Kram tillbaka till flyttenären från en tillfälligt pausad resenär😊🌹

      Gilla

  2. Har saknat dig! Och blev riktigt glad när jag iår kväll såg att du skrivit. Jodå, jag var inne och läste och tittade. Tittade igen! Visade maken. Han som är örnfantast blev helt ”såld!. Fantastiska bilder och upplevelser. Jag har varit vid Lofoten ett par gånger och maken och jag var där bara över dagen när vi reste med ett fartyg längs Norges kust och in i mängder av fjordar. Har ju sett många akvareller som Lars Lerin målat från Lofoten och tänker då på det speciella ljus han fick till även den mörka årstiden.
    Tänk örnar och valar! Valsafari var vi på vid Kaikora på Nya Zeeland men på den tiden hade vi ingen digitalkamera.
    Funderade över dina tankar i inledningen och jag instämmer helt. Till punkt och pricka.
    Önskar innerligt att ni nu kommer iväg till Lofoten igen.
    Vad jag förstått bor vi än så länge i fel distrikt för Norge. (Läste att Norrbotten nu får åka till Norge men flyger man kan man inte nu ta vägen via Stockholm för då blir det karantän. Puh!!!)
    Tänkte också på örnar och frihet. Måtte vi snart få den tillbaka.
    Många tankar och stort tack för ännu ett enastående inlägg med bilder. Maken hälsar också och tackar.

    Gilla

    • Tusen tack min vän, jag förstår att du har undrat vart jag tagit vägen och det undrar jag nästan själv? Intentionen var ju att skriva om vår roadtrip längs södra delen av landet, då vi körde drygt 360 mil…men jag fann ingen lust, tyvärr. Jag har gått här hemma, målat lite och röjt i trädgården, sökt inspiration…men, men, utan resultat.
      Så kom då propån om att Norge öppnar mot oss och jag greppade halmstrået, jag blev nästan euforisk…en liten stund.
      Sen kom verkligheten ikapp och vi får se hur det blir, stängs det igen med kort varsel, eller?
      Ja du, Lerin är nog för alltid förknippad med Lofoten, med dess mytiska och svårmodiga sida och den är kanske den mest framträdande…men det finns som du också vet, en ljusare variant.
      Örnar är frihet och skönhet och visst önskar jag precis som du att vi snart får den tillbaka, så måste det bli om vi och jorden skall överleva.
      Jag dippar fort ner igen, i tanken, men nu trycker jag på uppåtknappen och tackar för dina ord, tackar för att du finns…
      och önskar dig och maken allt gott och inte minst en skön fortsättning på lördagen!
      Kram!

      Gilla

  3. Du är bara bäst på att fota, grymt vackra bilder och på fåglarna, suck så fina.
    Visst är det vackert på Lofoten. Vi var också på valsafari där. Vill mer än gärna åka tillbaka, där såg vi vårat första norrsken.
    Det är konstigt när jag skriver kommentaren så ser jag inte vad jag skriver, kan bli hur som helst. Vitt på vitt, märkligt. Du får ha överseende med stavfel osv.
    Ha en fin helg

    Gilla

    • Tack för dina ord, de värmer!
      Ja du, Lofoten är nog bland det mest bildsköna man kan få uppleva, vackert även när det regnar och stormar, vilket det så ofta gör. Härligt att ni har varit på valsafari, det är alltid en speciell upplevelse…och dessutom norrsken, inte dåligt!?
      Norrsken har vi här hemma, i alla fall några gånger per säsong, men inga valar.
      Ha det gott och och det gick hur bra som helst att skriva i vitt på vitt, märkligt, men det är väl någon uppdatering förstås!?

      Gilla

  4. Hej Gertie ! Åh, Lofoten har varit en dröm att få komma till i många år. Hoppas det kan bli av snart.
    Kul att du hörde av dig på min blogg !

    Gilla

  5. Och nu kommer vi inte att åka dit. Norrmän spottar på svenskar och vi undrar hur vi kommer att bli mottagna. Därför får det vara att besöka landet med världens mest nationalistiska befolkning. Men de åker och handlar på systembolagen nära gränsen till Sverige och Finland. ”Vi må ju förhålle oss”. Till vad?

    Gilla

    • Näe och det är så oerhört trist, så tråkigt att vi inte kan vara grannar och vänner, att inte längre kunna ta för givet att vi kör rakt igenom och att som alltid känna oss välkomna. Att jag dessutom har hyllat och framhållit landet som ett av världens vackraste…utan att få ett endaste litet tack, gör förstås inte saken bättre.
      Sorgligt är bara förnamnet och ett ytterst bevis på att politiken styr och ställer, även där den inte borde vara.
      Sorry Norge, vi skulle ha kommit om en dryg vecka…men Forget It!
      Vi hittar skönheten här hemma i stället…och vänligheten!

      Gillad av 1 person

  6. Ibland är det på gränsen till smärtsamt att läsa i din blogg, ja smärtsamt med glimten i ögat. Längtar ju iväg, både norrut och till Norge. Just Lofoten väcker minnen, senast vi var där var det vinter och ganska tomt på turister. Snö, blåst, läs storm och även soldagar med andra ord perfekt semesterväder. Enda trösten i den reselösa tiden nu är att min kropp passade på att protestera rejält just nu. Säkert bristen på trevliga resor som den protesterar emot.
    För visst måste det vara så att man får ont av tristess, men många raggsockor blir det till all I min omgivning. Ingen kommer frysa om fossingarna i vinter. Behöver du några 😁😁😁
    Ska inte klaga mer utan njuta av dina bilder som du delar så snällt och vara glad över att jag fått uppleva nästan det samma, fast bo i robur har jag kvar.

    Gilla

    • Jag förstår Margareta! Vi har velat hit och dit, eller rättare sagt så har Norge velat om vilka som får passera nålsögat. Vi fick först glädjefnatt, bestämde oss för att åka, sen blev vi förbannade på hur N håller på, men så igår när vi kände hopplösheten komma krypande…då bokade vi. Vi kör upp via Narvik, Svolvaer, upp till Andenes, Harstad och avslutar i Björkliden i mitten av september, då höstfärgerna sprakar. Det känns väldigt bra, men lite oro inför att inresekraven ändras igen finns förstås.
      Du har så rätt, visst kommer det onda utav tristess, eller är det kanske så, att man har tid att känna efter!? Har själv en hel del krämpor, som jag har tryckt tillbaka under tiden man kunde resa.
      Tusen tack för frågan om sockorna, men jag får tacka nej, då jag har ett stort förråd efter kära mor som älskade att sticka…även tröjor mm.
      Om det nu blir av…så bor vi i Rorbu uppe i Andenes, samma som 2011, övriga nätter blir på Hotell.
      Ha det gott och trevlig helg!

      Gilla

      • Skojade nog mest om sockorna, just nu så är det barnsockor som massproduseras, krav från dagis att de ska ha minst två par och småttingarna i släkten har ökat de senaste åren.
        Har fått en reumatisk sjukdom och tycker nog att jag fixat smärtan och värken bättre före resestoppet än nu. Kan försåss bero på att kortisonet trappat ner lite för fort. Men är nog så att om humöret går ner så ökar smärtan.
        Lyckliga ni som ändå kan resa något, vi har av hållit oss från allt och nu börjar det kännas alltför trist.
        Ser fram emot nya rapporter. Njut av resan.

        Gilla

      • Tack Margareta, vi håller tummar och tår för att vi kommer iväg, att det inte blir nya inreseregler.
        Rapport kommer i vilket fall som helst, ha det så gott det går!

        Gilla

  7. Är så ofantlig jäkla trött på allt va Corona och Covid heter. Håller fullkomligt med dig i det du skriver. Det finns ingen logik överhuvudtaget. Är så jäkla trött på att gå omkring i dimma av ytsprit och visir på jobbet och sen försöka göra sig hörd hos mina ålderdomliga patienter varav dom flesta redan har nedsatt hörsel. Man varken ser eller hör klart genom visiren. Usch!
    Läser om åldringar som inte ens får ta emot besök, inte ens under den sista tiden i livet. Mår illa och får hjärtesorg. Våra åldringar (på min avdelning) som inte har lång tid kvar få åtminstone ha sina nära och kära i sin närhet, om än i begränsat antal besökare och med regeln att anhöriga ska bära visir MEN dom får finnas vid deras sida ❤ SÅ oerhört betydelsefullt. INGEN ska någonsin behöva dö ensam, om man inte valt det själv, vill säga. Och så dessa reserekommendationer… Det är helt horribelt och så fruktansvärt ologiskt. Smittar C bara åt ena hållet eller?? Nog om det!
    Tack, och åter Tack för att du delar med dig av resor och bilder. Och vilka bilder sen! Herre Jösses!! Måste visa maken när han kommer hem. Du är helt fantastisk med din kamera!
    Kram du kloka tjej 🙂

    Gilla

    • Ja du Susanne, det förstår jag så väl. Jag orkar knappt höra ordet längre och du som jobbar mitt i smeten…ja herregud att du orkar, du är en av hjältarna!
      Vi har lite erfarenhet av det du skriver om, svärmor bor 140 mil bort och när vi kom bilandes ner, fick vi sitta på var sin sida det numer obligatoriska plexiglaset. Visst blir man trött?
      Kram❤ och tusen tack för att du läser och inte minst njuter av det du ser! Hälsa maken!

      Gillad av 1 person

  8. Du är helt makalös på att få till fantastiska bilder…. Dessutom från Lofoten som är högt upp på min lista. Hör och häpna – jag har aldrig sett norrsken. Hoppas det blir i oktober eller november!
    Corona och politiker begränsar oss, men det är väl rättning i ledet som gäller! Om covid19 tycker vi inte! Hoppas pandemin snart är ett minne blott!

    Gilla

    • Tack du Veiken! Javisst är Lofoten fantastiskt, kom precis hit, till Svolvaer…och här är det regnigt, som vanligt! Typiskt väder här ute, men som regel tittar solen fram ibland och då är det gudabenådat vackert. Vi som bor i Norrbotten fick ju den stora äran att komma in i ”helgedomen”, men intressant är, att här är de mycket sämre med att hålla anstånd. I morse såg vi på nyheterna att smittade i Norge hade blivit många fler…testningen, eller?

      Gilla

Lämna ett svar till Veiken Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: