Eller rättare sagt en resa med Mr Meyer Görlitz. En kär vän som jag tog till mitt hjärta, julen 2016, när vi flyttade upp till mitt barndomshem, vid älven och i friheten. Jag hade längtat och suktat efter Mr MG och så, till julklapp 2016 kom han till mig, via kära maken.

Mr MG kräver sin kvinna, sin ledare och herre. Jag flyttades tillbaka till min barndoms och ungdoms fotoexkursioner och mer därtill. Här talar vi om analogt, om helt befriat från auto och förinställda exponeringar, om känsla och det är svårt, svårt även för en som har fotat i 60 år…men det är glädje, utforskande och nytändning. Jag började i trädgården, jag skruvade och skruvade, jag sökte ljuset, det jag gjorde i begynnelsen och så småningom började vi närma oss varandra.

Det blev lite stapplande steg och snart tog vi oss an utmaningen i Björnskogen, när vi (undertecknad och Catrin) besökte de stolta och svårfunna damerna…fruarna Guckusko. Hade varit där året innan, med mitt vanliga macro, men nu fick inspirationen fart på riktigt och tanken på att det fanns björnar i närheten…tja, den flög iväg.

Att se ljuset på ett nygammalt sätt, att krypa ännu längre ner i vegetationen för att fånga ”bubblet”, det var och är fortfarande en stor utmaning. Det är en sorts resor bland alla mina andra resor…mina före detta resor vill säga…och i år, denna säsong i Covideländets fotspår, har jag inte tagit en enda bild med mitt älskade MG. Inspiration noll! Men så tänkte jag till, jag tog mig i kragen och började redigera och det poppade upp, rallarrosor.

Både sommar och höstvarianten och vilken som är vackrast är förstås en smaksak, eller så är de lika vackra. När vi talar om höst så kommer jag osökt in på lönnlöven i Falköping, de som fascinerade mig när det stormade som mest…både inne och ute. Att leta skärpa var totalt meningslöst, här talar vi återigen om feeling och om bråkdelar av sekunder…men så roligt och så livgivande!

Ibland känner jag att det blir lite för puttinuttigt för min smak, men att föreviga blåklockorna hemma i slänten är trots allt ett måste…trots puttret. Här talar även ljuset sitt tydliga språk och sommaren är väldigt närvarande.

Mitt mest förevigade objekt med Mr MG är utan tvekan rönnarna i omgivningen, både våra egna och grannarnas. Jag har följt utvecklingen från de späda löven i juni och vidare med bärens utveckling tills löven har varit på väg att falla av…och det är faktiskt fascinerande. Har hundratals bilder, de flesta är inget att ha, men här kommer i alla fall några som jag kan stå för…efter ett evinnerligt skruvande och krypande.

Jaja, nu kanske det borde vara nog med MG för idag och det är snart slut, men ett par små tistlar måste ändå få komma med som avslutning. Lila, spretiga och allmänt ostyriga, men visst har de sin charm bland sensommarens lustar.

Utsnitt av utställningsbilder, nya kvadratiska och gamla favoriter. Hoppas att jag kunde förmedla lite glädje och skönhet i all dysterhet som omger oss. Jag försöker hålla näsan ovan vattenytan, hoppas att du gör detsamma…och sov gott!