En Macroresa…


Eller rättare sagt en resa med Mr Meyer Görlitz. En kär vän som jag tog till mitt hjärta, julen 2016, när vi flyttade upp till mitt barndomshem, vid älven och i friheten. Jag hade längtat och suktat efter Mr MG och så, till julklapp 2016 kom han till mig, via kära maken.

Mr MG kräver sin kvinna, sin ledare och herre. Jag flyttades tillbaka till min barndoms och ungdoms fotoexkursioner och mer därtill. Här talar vi om analogt, om helt befriat från auto och förinställda exponeringar, om känsla och det är svårt, svårt även för en som har fotat i 60 år…men det är glädje, utforskande och nytändning. Jag började i trädgården, jag skruvade och skruvade, jag sökte ljuset, det jag gjorde i begynnelsen och så småningom började vi närma oss varandra.

Det blev lite stapplande steg och snart tog vi oss an utmaningen i Björnskogen, när vi (undertecknad och Catrin) besökte de stolta och svårfunna damerna…fruarna Guckusko. Hade varit där året innan, med mitt vanliga macro, men nu fick inspirationen fart på riktigt och tanken på att det fanns björnar i närheten…tja, den flög iväg.

Att se ljuset på ett nygammalt sätt, att krypa ännu längre ner i vegetationen för att fånga ”bubblet”, det var och är fortfarande en stor utmaning. Det är en sorts resor bland alla mina andra resor…mina före detta resor vill säga…och i år, denna säsong i Covideländets fotspår, har jag inte tagit en enda bild med mitt älskade MG. Inspiration noll! Men så tänkte jag till, jag tog mig i kragen och började redigera och det poppade upp, rallarrosor.

Både sommar och höstvarianten och vilken som är vackrast är förstås en smaksak, eller så är de lika vackra. När vi talar om höst så kommer jag osökt in på lönnlöven i Falköping, de som fascinerade mig när det stormade som mest…både inne och ute. Att leta skärpa var totalt meningslöst, här talar vi återigen om feeling och om bråkdelar av sekunder…men så roligt och så livgivande!

Ibland känner jag att det blir lite för puttinuttigt för min smak, men att föreviga blåklockorna hemma i slänten är trots allt ett måste…trots puttret. Här talar även ljuset sitt tydliga språk och sommaren är väldigt närvarande.

Mitt mest förevigade objekt med Mr MG är utan tvekan rönnarna i omgivningen, både våra egna och grannarnas. Jag har följt utvecklingen från de späda löven i juni och vidare med bärens utveckling tills löven har varit på väg att falla av…och det är faktiskt fascinerande. Har hundratals bilder, de flesta är inget att ha, men här kommer i alla fall några som jag kan stå för…efter ett evinnerligt skruvande och krypande.

Jaja, nu kanske det borde vara nog med MG för idag och det är snart slut, men ett par små tistlar måste ändå få komma med som avslutning. Lila, spretiga och allmänt ostyriga, men visst har de sin charm bland sensommarens lustar.

Utsnitt av utställningsbilder, nya kvadratiska och gamla favoriter. Hoppas att jag kunde förmedla lite glädje och skönhet i all dysterhet som omger oss. Jag försöker hålla näsan ovan vattenytan, hoppas att du gör detsamma…och sov gott!

Kategorier:Okategoriserade

14 kommentarer

  1. Puttenuttigt?? Nåja … men just feeling, feeling, feeling, beautiful hope, warm och så underbart vackra. Inte svårt att låta sinnet njuta, fantasi flöda och bara njuta, rakt av, rakt in och ut igen in. jag väljer inte ut någon utan blir med alla; naturens!!
    Tack för denna till min morgonstund med påtår Gertie, kram uppåt ditt rike!

    Gilla

  2. Wooowww Gerti. Jag är helt betagen av alla dina underbara bilder. Detta är konst i allra högsta grad. Kram👍🥰🥰🥰🥰

    Gilla

  3. Vilken ynnest att få se dessa bilder! För mig inte ett dugg ”puttenuttiga” utan mer fantastiska och fantasifyllda. Tycker tove satte bra ord på det som jag tänkte och kände när jag tittat på bilderna. Och dte har jag gjort flera gånger. Vilken konst och kunskap att kunna känna in och ta bildern. Fånga ljuset och rörelsen.
    Idel, ädel ,glädje att ha förmånen att få ta del av detta.
    Många tankar!
    Kram

    Gilla

    • Tack Ditte och javisst förstår jag att både du och andra undrar över det här med ”puttinuttet”. Jag vänder det ju mot mig själv, men jag vill inte få det till något negativt och jag vet inte riktigt hur jag skall förklara…men tanken och meningen är ju förstås, att jag för det mesta föredrar lite svartare, lite råare och mer direkta bilder.
      Men tack min vän, tack för att du ser och uppskattar, tack för ord och tankar!
      Och en stor kram förstås!

      Gilla

  4. Stort tack för tipset!

    Gilla

  5. Ljuvligt Gertie! Följer med och tjusas av färgerna, formerna och ljuset. Intensiv känsla,närvaro och nerv! Helt underbara ”Gertiemålningar” med kameran! Bamsekramar!

    Gilla

  6. Men Åhhh ❤ Mr MG och du verkar vara ett sjujäkla "par" med ett fantastiskt bra samarbete. Magiskt är bara förnamnet. Men du har säkert redan anat vad jag skulle tycka om dessa bilder… Jag smälter, inspireras, fascineras och njuter till fullo! TACK för att du visar 🙂 Kram

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: