Att det aldrig kan vara ”lagom”…


Sommaren i Sverige har i och för sig varit ganska bra. Bra för bären i skogen och även för lantbrukarna som får fina skördar, men så har vi då det här med ytterligheterna. De som alltid kommer och de som alltid förföljer mig, vart jag än åker.

Nu är vi ute på en liten Sydsverigeturné i kombination till de återkommande Falköpingsbesöken. Kommer att utveckla turen senare när bildmaterial finns och har blivit redigerat. Nu sitter vi på en helt fantastisk balkong vid Ringenäs golfbana. En bana som vi spelade på gamla goda tiden, nu ser vi bara på när de unga och duktiga spelar KM…och jag minns, när jag själv en gång i tiden vann samma tävling. Ljuva minnen och även en viss ågren över åren som går och handikappen som blir fler och fler.

Nåja, vi har det bra, men vi lyckades pricka in årets varmaste helg och jag drömmer om kyla…och här tar berättelsen en helt annan vändning. Jag har inte så många gamla bilder i min lilla resedator, men om man letar så finner man, i alla fall ibland. Jag hittade redigerade och opublicerade Sydamerikabilder och vi vi börjar i Puerto Chachabuccho i Chile. Där vände vädret, där började vi ana vad som komma skulle…

Men först hade vi haft en underbar sjöresa och ett stopp i Puerto Monnt, en Vildavästernstad längs Chiles vilda kust, där nya futuristiska byggnader trängdes tillsammans med de gamla genuina. Marknader, färgglada hus, katter och inte minst lokalbefolkningen. Här trivdes vi och fyllda av minnen och upplevelser kändes det bra, att tillbringa en kväll och natt ute till havs.

Det var en lugn natt och dagen efter la vi till i nämnda Chachabuccho. När vi på kvällen stävade ut mot havet visste vi inte vad som väntade…och tur var nog det. Utfärden mot havet var sagolik och himlen talade om att storm var på väg. Dagrarna blev häftigare och häftigare och snart sänkte sig mörkret och vi somnade.

Vaknade av stormen och den höll i sig i två dygn. Är som tur inte känslig och blir inte så lätt sjösjuk, men det här var faktiskt bland det värsta jag varit med om i den vägen. Två dagars storm längs Chiles kust, som bland annat omintetgjorde flera besök inne i fjordarna, då fartyget inte kunde gå in och dessutom komma ut mot stormen. Men vackert var det emellanåt och Albatrosserna förgyllde min dag…och skingrade tankarna.

Nåja, efter storm kommer stiltje, i alla fall nästan och när vi sakta gled in och längs Strait of Magellan var allt glömt. Vackert, vackrare och vackrast! Det började lite lätt när himlen öppnade sig, havet sansade sig och regnet avtog, så pass att det gick att vara ute på balkongen.

Sen blev det vackrare, vackrare och ja, nästan vackrast. Varsågod och skölj…och ta in den glaciala skönheten!

Nattinatti och nu kommer snart åskan…ibland en befrielse, ofta ett skådespel.

Kategorier:Okategoriserade

14 kommentarer

  1. En skrämmande vackert kära Gertie och skönt att se dessa svalkande fantastiska bilder på glaciärer, snöklädda toppar, häftiga färger och myllret av liv, så annorlunda vårt välordnade land där lagom är det perfekta och inte annorlunda, färgsprakande och dramatiskt! Jag förstår att du längtar! Bamsekramar

    Gilla

    • Kram vännen och visst längtar jag, kanske inte just efter Chile, men jag längtar UT och efter nya intryck. Sverige är vackert och det finns mycket att upptäcka för de som aldrig tidigare rest i sitt eget land. Det erfar vi nu på vår tripp…har aldrig sett så mycket folk och så mycket trafik…och det är till 99% svenskar.

      Gilla

  2. Underbar berättelse helt i min smak! Tack för de fina albatrossbilderna – de gjorde min dag idag! ***

    Gillad av 1 person

    • Stort tack för detta! Extra roligt att se dina fantastiska bilder och läsa texten till. Det var ju genom denna resa och ert besök på Falklandsöarna och pingvinerna som jag ”hittade” till dig. Och inte var Stilla havet direkt stilla när vi var på plats. Ett par hamnar kunde vi inte gå in i bl. a Puerto Monnt. Men vi kom in till Chachabucco .
      Och dessa glaciärer– Du fick dem mitt i prick. Både maken och jag njuter av att se dem.
      Albatrosser såg vi på avstånd men min kamera räckte inte till. Du fick ju bilder av dem ”mitt i prick”.
      Visst har vi resor i åtanke. Svårt att släppa tanken.
      Hoppas att ni har en fin resa och jag ser fram emot att få se och läsa mer.
      Ha det gott.

      Gilla

      • Tack själv Ditte! Jag tänkte nog nästan att du skulle reagera och minnas, precis som jag gjorde när jag öppnade min mapp. Det var en fantastisk natur med dito fåglar och även andra djur, fåglarna dock i focus förstås. Skönt att höra att resetankarna finns kvar, då finns även hoppet, eller hur?
        Ha det gott på turen, har läst en del, men inte kommenterat…jag är dock med dig i tanken!

        Gilla

    • Tack Cricco, jag förstår att det är i din smak, så håll tillgodo med de ståtliga! Och…jag tackar retroaktivt för de bilder du har förmedlat, av oceanernas riddare!

      Gilla

  3. Var här igår och påbörjade bild&textnjut. Nu har jag fullföljt och ja ja ja, jag applåderar. När är det lagomt? Lagom inträffar på den punkten mellan la – och – gom eller om en så vill i mellanrummet mellan storm och stiltje. Mellan skönt och oskönt eller ja, jisses den listan kan ju göras lång eller hur …. 🙂 Första tiden i Sverige några år före flytten hit, så lärda jag mig lagom och gillade det mycket. Naturligtvis letade jag ett norsk variant av det som inte finns – och kom fram till akkurat passe – vilket ju egentligen är en exakt angivelse . Norrländska jo (vissla på inandningen kan jag ibland istället för ja eller nej gillade jag inte innan jag kom dit, men lärde mig att bruka och gilla. Jooo, så lagomt att bruka.
    Allt gott till dig Gertie och tack för en härlig stund, i synnerhet sessa hus i fina färger … och så resten därtill!

    Gilla

    • Det här med lagom är intressant, det är ett ord att både älska och hata. Om jag vrider tiden tillbaka, så har jag nog mer lutat åt hatahållet. Jag har aldrig varit lagom och det har jag förstås fått lida av, som alla som inte passar in i något fack och inom gängse normer.
      Men, med ålderns rätt och livserfarenhet har jag börjat ta till mig det lilla ordet och inse att visst, det rymmer en del bra ändå, om det tolkas på rätt sätt.
      Allt gott till dig Tove och visst är husen underbara i sin avskavda charm och tillika färgprakt!?

      Gilla

      • Det där med gängse normer och fack kan jag också känna mig igen i på många sätt. Att jag inte helt tillhör någonstans. Numera låter jag det bli lev och låt leva, var och en får finna sitt. Tolkningen och hanteringen av lagom är högst personlig – och det tycker jag är fullt möjligt att få till. Men som du säger med åren tar en ställning. Jag hoppas och tror att du behåller din olagoma personlighet – eller lagom olagom kanske.

        Gilla

  4. Fantastiska bilder, njuter och reser med dig men glad att slippa sjösjukan. Vackra svala glaciärer.
    Tur att man i alla fall kan få resa med bilder och bläddra i minnets arkiv.

    Regn har vi haft ont om i stockholmstrakten i år, sitter nu ute på landet och hoppas på att det kommit någon regnskur på mina blommor och växter där. Hade hoppats på på att plocka svamp, men torkan har gjort sitt så det enda gula vi ser är fallna björklöven.

    Gilla

    • Ja, jo, så är det, vi reser i minnets arkiv, det är de enda resorna vi kan njuta av för tillfället…tyvärr och tack och lov för att vi har dem. Alla hemikringaktiviteter som vi gör nu i kubik, de som vi gjorde mellan resorna…ja, förlåt, men de står mig snart upp i halsen!

      Gilla

  5. Läser om storm, oväder och att vara ute på vatten… känner skräcken och illamåendet. Jag hade aldrig fixat det. Det är nästan så att jag blir sjösjuk bara av att läsa dina rader… 😉
    Tur att jag istället kan koncentrera mig och njuta av dina helt fantastiska bilder. Wow!! Wow!! Fantastiska! Det är väl så här vi får ”resa” just nu… Genom att kika tillbaka in i arkiven och drömma oss bort. Ja, kanske inte till stormande hav då 😉 men men, även det är ju minnen från resor. Så snart jag blivit av med detta hemska Corona-schema vi har på jobbet och vi får återgå till det mer normala så ska även jag gräva i arkiven och samtidigt göra fotoböcker från våra senaste resor. DET ska bli så kul 🙂 Kram

    Gilla

    • Ja tänk hur livet har förändrats och hur långvarigt det har blivit. När C kom i våras, var det väl ingen som inte hoppades på att hösten skulle se bättre ut, men det sket sig med råge.
      Att gå tillbaka till arkiven är en liten tröst och vi kan ju faktiskt vara glada över att vi har arkiv att gå tillbaka till.
      Håller tummarna för att du snart kan börja redigera och producera reseböcker…jättebra idé och så roligt du kommer att ha under tiden.
      Kram och framtidshopp…

      Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: