Sommaren i Sverige har i och för sig varit ganska bra. Bra för bären i skogen och även för lantbrukarna som får fina skördar, men så har vi då det här med ytterligheterna. De som alltid kommer och de som alltid förföljer mig, vart jag än åker.

Nu är vi ute på en liten Sydsverigeturné i kombination till de återkommande Falköpingsbesöken. Kommer att utveckla turen senare när bildmaterial finns och har blivit redigerat. Nu sitter vi på en helt fantastisk balkong vid Ringenäs golfbana. En bana som vi spelade på gamla goda tiden, nu ser vi bara på när de unga och duktiga spelar KM…och jag minns, när jag själv en gång i tiden vann samma tävling. Ljuva minnen och även en viss ågren över åren som går och handikappen som blir fler och fler.

Nåja, vi har det bra, men vi lyckades pricka in årets varmaste helg och jag drömmer om kyla…och här tar berättelsen en helt annan vändning. Jag har inte så många gamla bilder i min lilla resedator, men om man letar så finner man, i alla fall ibland. Jag hittade redigerade och opublicerade Sydamerikabilder och vi vi börjar i Puerto Chachabuccho i Chile. Där vände vädret, där började vi ana vad som komma skulle…

Men först hade vi haft en underbar sjöresa och ett stopp i Puerto Monnt, en Vildavästernstad längs Chiles vilda kust, där nya futuristiska byggnader trängdes tillsammans med de gamla genuina. Marknader, färgglada hus, katter och inte minst lokalbefolkningen. Här trivdes vi och fyllda av minnen och upplevelser kändes det bra, att tillbringa en kväll och natt ute till havs.

Det var en lugn natt och dagen efter la vi till i nämnda Chachabuccho. När vi på kvällen stävade ut mot havet visste vi inte vad som väntade…och tur var nog det. Utfärden mot havet var sagolik och himlen talade om att storm var på väg. Dagrarna blev häftigare och häftigare och snart sänkte sig mörkret och vi somnade.

Vaknade av stormen och den höll i sig i två dygn. Är som tur inte känslig och blir inte så lätt sjösjuk, men det här var faktiskt bland det värsta jag varit med om i den vägen. Två dagars storm längs Chiles kust, som bland annat omintetgjorde flera besök inne i fjordarna, då fartyget inte kunde gå in och dessutom komma ut mot stormen. Men vackert var det emellanåt och Albatrosserna förgyllde min dag…och skingrade tankarna.

Nåja, efter storm kommer stiltje, i alla fall nästan och när vi sakta gled in och längs Strait of Magellan var allt glömt. Vackert, vackrare och vackrast! Det började lite lätt när himlen öppnade sig, havet sansade sig och regnet avtog, så pass att det gick att vara ute på balkongen.

Sen blev det vackrare, vackrare och ja, nästan vackrast. Varsågod och skölj…och ta in den glaciala skönheten!

Nattinatti och nu kommer snart åskan…ibland en befrielse, ofta ett skådespel.