Abisko, Björkliden och Riksgränsen…


Norra Lapplands häftigaste hotspots…eller bara en massa mossiga minnen? Ja, inte vet jag, men nu är vi här i alla fall och jag kan inte rå för det, men jag minns och jag minns mycket. Jag tänker att det var bättre förr, trots att det är det värsta uttryck jag vet.

Alla pratar sig varma för vårt sköna hemland idag och visst, det är säkert intressant och lärorikt om man aldrig har varit norr om Dalälven, vilket tyvärr, fortfarande är en sanning hos svensken i gemen. Jag har skrivit det förut och jag tycker absolut att man skall börja hemikring, sen succesivt utöka och vidga sina vyer till Europa, sen vidare och vidare. Men, hur många idag kan skriva under på det tro? Kanske det onda C idag, kan föra med sig det goda, att allt fler kan säga sig känna och ha sett sitt eget land, i alla fall lite?

Ja, nu har jag spårat ur som vanligt, tänker du säkert, men snart tar jag upp tråden, eller snarare just nu! Vi bor i Abisko, i en stuga som tillhör Turiststationen. Vi, nej jag har bott här, i alla olika typer av logi, första gången var 1959, i en liten stuga som känns fjärran från den idag. Det första vi gjorde var att ta en liten prommis ner längs Canyonen för att skåda vattenflödet som är enormt i år. Hittade tom Förgätmigej.

Som sagt, det är en minnesvärd tripp och samtidigt lite sorgsen. Jag som har vandrat, gått på tur och inte minst åkt utför under alla år, orkar nu knappt ta mig upp längs Koppasjokk ovanför Björkliden. Introducerade kära maken i fjällvandringens magi för sisådär 20 år sedan, på gott och lite ont, men ett antal turer har vi tagit, i alla fall över dagen. Nu linkar vi på båda två, men skam den som ger sig! Att komma upp till Katterjokk är helt omöjligt i år, än så länge, men vi vandrade i alla fall en liten bit och beskådade snöfält och isgrottor längs jokken.

Självklart måste vi även ner längs Silverfallet och ner till stranden vid Torne Träsk, där alla platta fina stenar finns…kasta smörgås, ni vet? Jag minns Silverfallet från tiden innan vägen, som stod klar 1984, och jag minns hur mäktigt det var då…idag bara en spillra, men oerhört många fler turister.

Abisko är inte känt för sin skidåkning, det är och har alltid varit känt för sina fina vandringsmöjligheter, inte minst som porten till Kungsleden. Idag även en wordwidedestination för de som vill och hoppas på att få se det magiska Norrskenet. Liften upp på Nuolja går även på sommaren, nu för midnattssolsskådning. Normalt är här fullt med asiater, sydeuropeer och övriga turister från jordens alla hörn. Exotiskt för dem, men inte för mig. Däremot vackert, rofyllt och en lisa för själen, inte minst nu när det är lite som förr…nästan folktomt. Och vem vill inte se Lapporten?

Ett annat ställe som har blivit populärt de senaste åren är Trollsjön. En magisk liten sjö längst in i en dal omgärdad av gigantiska berg och för att komma dit måste du vandra genom snårskog och över gigantiska stenblock i Kärkevagge. Antigen från vägen eller från Låktatjokko fjällstation. Har fantastiska bilder som jag lovar att visa så snart jag kommer hem. Nu ser det ut så här och det är näst intill omöjligt komma fram, i alla fall torrskodd.

Ja och så kom vi in på Vassijaure, en av de klassiska järnvägsstationerna, dit jag har vandrat och där jag ofta har tagit tåget ifrån, tillbaka till någon av de tre nämnda orterna. Så häftigt att se att stationen är öppen idag. För några år sedan, efter vägens tillkomst var den stängd de flesta dagar, men nu är det tydligen lite reunion. En minnessten efter en ung man som blev dödad av ett tyskt flygplan i maj 1940 är rest och det är starkt. Väl värt att se och läsa om.

Vi åkte förstås fram till gränsen, den gräns som både vi och speciellt jag har passerat otaliga gånger, men nu är det nono och helt absurt. De små gränshandelsaffärer som finns, både i Katterjokk och Riksgränsen är tomma och de får inte beställa hem färskvaror, då det inte finns några kunder… läs norrmän. Andelshusen och stugorna är öde, men långtradare från Polen, Estland, Lettland, Litauen och inte minst från Tyskland och Norge swischade förbi i en hiskelig fart, åt båda hållen. Dubbelmoralens sköna ansikte och man kan bara undra hur mycket smitta som transporteras där…javisst, man tar sig för pannan!

Nåja, i morgon åker vi hem, vi har beskådat och förundrat oss över hur våra nordiska grannländer förhåller sig mot framförallt oss, men även i allmänhet. Vi kom upp en dag efter att liftarna i Riksgränsen stängde för säsongen, men so what, skidåkningen är ett avslutat kapitel. Vi är nöjda med vår inhemska tripp, även denna…men vi längtar ut så det gör ont. Vi började planera för Island när de öppnade…men så igår kom nya varningar…nu om förestående vulkanutbrott…suck. Avslutar med lite snö och is från mitt förut så kära Riksgränsen.

Nattinatti och snart kommer bilder från undersköna Trollsjön!

Kategorier:Okategoriserade

8 kommentarer

  1. Morn morn där uppi!
    Spåra ur väl att spåna och tycka samtidigt, ja sånt finns det gott om nu och faktiskt också förr som jag tänker det. Nu är det ju speciellt, inget snack om saken fast det är ju just det vi kan få göra. Snacka om det. Vrida och vända, söka förstå sammanhangen, orsak och verka.
    En väninna som bor i djupa värmlandsskogen har inom sitt turoråmde per fot och hjul en gräns att passera två gånger en bit in i Norge och så ut igen för att komma sig hem. Det finns boende där som har kortast väg från byn till andra orter just genom Norge den lilla biten över gränsen in och ut. Nu kan hon ju välja andra vägar och strunta i detta landet som hanterar pandemin på sitt sätt. De har gått där och kört kört i alla år sedan andra världskriget slutade och gränsen öppnades igen.
    Här dundrar alltså inga lastbilar från andra länder förbi. Nu får de inte – och frågan är glasklar vem skulle de smitta?
    Gränsfallen har många ansikten, handel är en sak och att jag inte få besöka min släkt är en annan. Ja, jisses så det blev. Norska som jag ju är och flytten till Värmland valde jag bl.a med tanke på att kunna umgås mer.
    Politisera, går det att undvika? – och visst är det väl poltiken som är vårt styressätt. Jag har inte nog kunskap att bedöma detta fenomenet. Ett är jag glad över med svenska strategin, att vi inte har mininsterstyre – politisering? – utan att vi har myndigheter som FHM där forskning och vetenskaplighet ligger till grund.
    Självklart får vi tycka var och en av oss. All kunskap ska saumfaras =synas i sömmarna annars stagnerar vi ju.Vi får ifrågasätta, kritisera och påverka och ska göra det.
    Saklig grund är ett spännande begrepp. Politik är retorik och visst vill det alltid finnas viss dubbelmoral som vi ser.
    Apropå spåra ur så är det månne det jag också nu gjort. Här visar du de flottaste sköna bilderna från norra Sverige – Sverige mitt andra hemland nu i 45 år – jag kollade Fejan och så läste jag här – ja, så klart fann jag spåret i tanken om det hela du skriver.
    Och de där bilderna de inspirerar, vackra fina Sverige! Resenärens egna tankar om var börja sin resa och sedan utvidga är ett gott råd. Följde det gjorde jag ju aldrig.
    Tack för resan Gertie och ha det fortsatt gott på tur och på nästa. Tack också för att jag fick igång tankarna och fick skriva tankarna här.
    Ett stor utbyte i dessa tider då jag träffar mycket få människor än så länge.
    Leende tankar 🙂

    Gilla

    • Tack du Tove för ett återigen initierat och eftertänksamt svar! Du blir inspirerad, du läser, du reflekterar och så skriver du…långt och innehållsrikt, du är en riktig pärla! Ja, det här med gränserna och övergångarna gör en galen, vi för att vi är oroliga själar och dessutom älskar våra grannländer…men att du som norsk inte får komma in i ditt födelseland, ja, jag tar mig återigen för pannan!
      Och det här med politik vill jag helst hålla mig utanför, mina dagar är räknade och de jag har kvar vill jag ägna åt något konstruktivt, helst, inte åt ett käbbel som varken leder fram eller tillbaka. Hade jag/vi haft barn och barnbarn hade jag säkert sett lite annorlunda på saken, men nu gäller det att leva så bra det går, så länge det går.
      Jag ler också när jag läser dina rader och jag tänker ännu mer…

      Gilla

  2. Spåra ut hur mycket du vill! Maken och jag spårar ur mest hela dagarna när vi tillsammans diskuterar och löser världsproblemen 😉
    SÅ mycket snö det är kvar! Riktigt fina bilder. Naturen är ju magisk.
    Sitter här och försöker se om jag känner igen mig och liiite bekant ser det ut att vara på ett par av dom. Jag var ju uppe under påsken för många år sen och åkte skidor. Vi bodde på STF Turiststation i Abisko, i själva ”hotelldelen”. Tog linbanan upp på Nuolja, åkte skidor i Björkliden och i Riksgränsen. Eftersom jag inte är så hävlig på skidor och helst tar dom snälla backarna så blev det inget utför för min del i Abisko. DET hade förmodligen slutat illa 🙂 Men det var en jädra fin utsikt uppe på Nuolja. Men det här har jag förmodligen berättat om tidigare 😉 Jaja…
    Förstår och håller med om vilka som får passera gränsen… Märkligt är det minst sagt… Och du anar inte hur märkligt det är på min arbetsplats men det tänker jag inte skriva så mycket om nu…
    Ta hand om er! Stor Kram!

    Gilla

    • Haha, ja urspåringar kan leda till mycket bra och kanske kan ett och annat världsproblem lösas, i alla fall efter ett glas rött!?
      Kul att du har varit i trakterna och vet vad jag talar om och även har egen skiderfarenhet. Men du…tog du dig ner i Riksgränsen så hade du lätt fixat Abisko…lätt som en plätt! Utsikten är bedårande, men nu fick den vara i fred, synd för maken, men inte för mig som har sett den i alla ljus, i alla årstider…skryt…nej, sanning!
      Skulle så gärna få lite mer initierade berättelser från din arbetsplats…men förstår, inget för offentligheten fast det ju egentligen borde vara just så…fram med allt, korten på bordet! Oj då, hur tänkte jag nu?…inte i Sverige inte, hyssj, hyssj och vad skall motståndarna tycka?
      Stor kram till er och må så gott det går!
      Lite ilska skadar alldrig!

      Gillad av 1 person

  3. Ja, spåra i och ur och på…I alla fall stort tack för denna tur och som vanligt med helt fantastiska bilder och tänkvärd text. Mycket känner jag igen. Har varit i Riksgränsen i flera gånger, från mitten av 69-talet och framåt. Var även där två veckor i samband med att vi på Gymnastik och Idrottshögskolan gjorde vår vinterutbildning i mars 1969.. Vi gick då fjällmarsch på skidor från Nikkaloukta till Abisko och bodde mest i stugor men två nätter bodde vi i snön. Har även besökt Vassijaure men det var i ett annat sammanhang och då med min pappa.
    Jag skulle i juni i år varit här uppe på resejobb men så blev det tyvärr inte. Ett spännande program fanns med men vi håller tummarna att resan kan gå nästa år.
    Tycker precis som du att det är märkligt med fordonen som här dammar förbi och undra vad de för med sig.
    Så trist att det nu då Island åter öppnades att ett vulkanutbrott är på gång. Förstår att ni nästan var på väg.
    Nu inväntar jag bilder och era upplevelser från Trollsjön. Kan inte minnas att jag varit där och hittar ingen anteckning om det heller.
    Ha det så bra ni kan.
    Många tankar
    Kram

    Gilla

    • Ja Ditte, jag förstår att du känner igen dig och det är så roligt!
      Vi gamla kärringar som säkert retar gallfeber på alla unga som kan allt, har sett allt och inte minst varit med om allt!?
      Att ha livserfarenhet, att ha något riktigt att berätta…är det värt något idag bland alla så kallade ”influencers” som visste allt redan innan de föddes?
      Jag är arg och irriterad nu, ja, det är jag iofs nästan alltid, men efter att ha träffat på ett antal ”innestuksyuongsters” som var helt uppfyllda av sin egen förträfflighet, så tar jag mig för pannan igen och igen och jag förstår faktiskt inte varför det är så svårt, att i alla fall försöka sig på lite ödmjukhet!?
      Bilder från Trollsjön kommer, tips om reslängd vad beträffar Vildmarksvägen likaså (mail), men först och främst så tänker jag på dig och hur du har det just nu!
      Vi försöker ha det bra och jag skickar både tankar och kramar till dig, hoppas att det kan hjälpa, i alla fall lite!
      Det är inte bara ord…jag menar allt och lite till!
      Största och varmaste KRAMEN och jag är med dig!

      Gilla

  4. Håller med om eländet med att inte kunna vandra, promenera och fjällvandra gillar jag, men ibland på senare år så har kryckor varit mina fötter och just i år då både fötter och knän sköter sig över förväntan så slår ryggen till. Just i år då naprapat och kiropraktor är NO, NO för de äldre. Jag blir knäpp snart om vi inte får leva normalt.
    Trösar mig med din blogg o bilder. Abisko var målet på vår semester åtskilliga gånger. Inte turisten utan östra för där bodde min morbror och framförallt min kära kusin. Då var det tågresa dit, ibland från Kiruna och ibland kom vi från Norge. Då fanns det en bil i Abisko, en gammal folka som någon transporterat dit med tåg.
    Bada i träsket var en utmaning, tror inte man hann mer än ner i vattnet och upp igen. Kallt var det, men nära vetenskapen finns en liten badsjö.

    Trollsjön kom jag inte till, vi skulle ha vandrat dit med min morbror, men av någon anledning blev det inte av.

    Fina bilder har du här och nog är det tur att Lapporten fått behålla sitt namn och inte döpts om till Sameporten som några politiskt korrekta ville döpa om den till.

    Sent är jag här och skriver, läste tidigare men ibland tar den där karantän en all lust och ork ifrån mig. Ska bättra mig.

    Gilla

    • Jag förstod nog att du skulle känna igen dig och att du har många minnen från din barndoms semestrar. Härliga minnen, precis som mina, från tiden innan vägen kom och allt förändrades, både till det bättre och sämre.
      Lapporten ja…vi skämtade faktiskt om det häromdagen och gladde oss precis som du, åt att namnet fått vara kvar. Hade blivit galen om ”dubbelmoralisterna” hade fått som de ville, vilken idioti!
      Sent eller inte, nu är du ju här och det gläder mig! Är inte så alert själv nu för tiden vad gäller kommentarer och datoraktiviteten är väldigt låg. Orkar inte höra på alla negativa nyheter, som gör att det känns helt kört på resefronten, inom oöverskådlig framtid…suck!

      Gilla

Lämna ett svar till Margareta Cortes Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: