Macrovärldens magi och inre resor…


Ja, vad finns att göra just nu? Deppa ihop totalt eller tänka i andra banor, tänka på små obetydliga resor, små utflykter bland is i vattenpölar och på små bäckar…tänka smått, detaljerat och spännande. Vilken värld det är när man går nära, vilket liv och vilka små varelser som uppenbarar sig…om man öppnar sina blå…eller vilken färg de nu har?

Jag har fotat mycket macro i mitt liv. Det började redan i slutet av 70-talet då jag köpte ”mellanringar” till mitt normalobjektiv på min första systemkamera. En helt ny värld öppnade sig och jag kröp omkring i skogarna på jakt efter bland annat små svampar. Har många bilder från den tiden, men hittar dem inte, så jag börjar med att visa min ”första” utskrivna A2:a inför utställningen hos Lena Derning/Galleri Darling i SOFO 2008. Brustet var titeln och bilden är tagen i ett ”lerdike”…men den bara satt! Jag har aldrig, varken förr eller senare känt en sån lust och glädje över en bild!

Bild två heter ”figurer” och den tredje ”ängel”. De är alla tagna ett stenkast från mitt hem i Värmdö och är mina klart lysande ”utställningstjärnor”.

Macro är för många synonymt med blommor, men på senare år har jag fått sällskap bland isens väsen. Har du en gång upptäckt alla mer och mindre skumma varelser som tittar fram i vattenpölarna…ja, då är du fast, jag lovar.

Märkligt är det ändå, att nu när jag bor uppe i det vita riket har jag inte fotat is en enda gång. Konstigt, men ändå inte, då isen täcks av snö större delen av året här uppe. I Värmdö däremot, hade jag mina smultronställen vad beträffar ismacro. Lugnt, folktomt, men med rådjur, harar och diverse skogsfåglar som kompisar…jag fick mao vara ifred och inspirationen fick vingar. Så även fantasin och alla isdjur som följde med på mina vandringar var oräkneliga. Började kika lite i mitt arkiv ikväll…och fick nästan krupp…hjälp, detta är övermäktigt, men kanske ändå inte, nu när jag är fast hemma. Tiden finns och det är bara att sätta igång…och det har jag gjort…

Skirt, brutalt, fantasieggande…isens mysterium måste bara upptäckas och numer fotar ”nästan alla” is…men jag var först! Tja, eller i alla fall bland de första, då på 70-talet. Gammal, klok och erfaren, eller bara en gnällig och bitter kärring…välj själv! Jag är som jag är och du är som du är, hoppas jag. Hoppas även att du har fått lite inspiration och en och annan idé, om vad man kan göra när resandet är stängt och hela världen i limbo!

Kategorier:Okategoriserade

10 kommentarer

  1. Här sitter jag och apppladerar, fotografen, resenären, bloggvännen känner jag inte ”på riktigt”! Hon talar till flyttenärens inre, mitt inre. Jag flyttar i yta men reser i inre. Men jag har tänkt att säkert har hon som rest så mycket och fångat i fotoögat de bilder i de ”stora resorna” som tillhör de ”yttre” om en ska bruka motsatsordet till inre. Yttre i tanke på stor yta. Inre är mindre eftersom det är inuti, men stort nog att fyllas av. Flera gånger om.
    Ofta har jag fångats av formationer/figurer som uppstår i is, vatten som fryser. Mitt seende fotande är enbart amatöra föreviga, men jag fann också mer is i Värmland än uppe i snöriket.
    Du har inom dig så mycket som kommer ut; någon sa en gång till mig; du har det inom dig, plocka fram det, inte om foto i sig, men att uttrycka mig iord, tavlor och tillsammans med andra i samtal – och tystnad om så uppstår.
    Du har det inom dig du med, den där vägen under den här tiden och den väg du ska gå genom och efter.
    Sjön att ösa ur. I Västerbotten en bit från Burtäsk ligger något så vackert som Innansjön.
    kris sägs ju också vara utveckling – hur det än går.
    Tack för njutet ännu en gång, bilder talar tydligt!
    (Tänker också på vår gemensamma Monica A.)

    Gilla

    • Tack Tove, för en återigen både givande och insiktsfull kommentar!
      Ja, så är det att både du, jag och våra gemensamma vänner har mycket inom oss, mycket som kommer ut i både bild och text, som alltid pockar på och bara måste ut för att lufta vingarna, vare sig det är en yttre eller inre resa.
      Här kommer även nya beröringspunkter…min bästa väninna är född och uppvuxen i Bäckliden, inte långt från Innansjön och Burträsk. Pensionerad bildlärare och konstnär, som har kvar föräldrarnas skogshemman, som hon kallar ”sitt Serengeti”, annars bor hon i Kalix eller på Tjörn.
      Världen är ju väldigt liten, kanske även ni har setts någon gång?
      Ha det gott där nere i vårvärmen, här forsar vattnet nerför gatan och snöhögarna smälter snabbt…tack och lov!

      Gillad av 1 person

  2. Blir alldeles hänförd. Stannar upp vid varje bild… lääänge. Beundrar och fascineras 🙂 Fantasin väcks till liv och hjärnan skapar kreativa tankar om tänkbara motiv. Jag ser landet med den gröna floden. Jag ser det lilla fostret, ett nytt liv i någons mage. Jag ser den så jäkla snygga Cobratelefonen avbildas med hjälp av dig och din kamera.
    Fantastiska bilder Gertie ❤
    Och någon bitter och gnällig kärring… Det är du inte!! 🙂

    Gillad av 1 person

    • Du har verkligen blicken Susanne! Jag tror visst att jag har sagt det förut…eller hur, men det tål att upprepas!
      Tusen tack för dina vänliga och varma ord…mitt hjärta blir lite varmare och just för stunden så blir jag ung på nytt, krälar omkring i diken och bland skogens sippor…
      Kram till dig, glädjespridaren!

      Gillad av 1 person

  3. Jag blir helt tagen när jag ser dessa fantastiskt vackra bilder. Har aldrig sett någon ta liknande bilder tidigare. Och att de tre första bilderna var tagna i naturen kunde jag inte ens gissa. Fantastiska!
    Och sedan kommer det än fler bilder och där isen är i fokus. Ha aldrig sett liknande. Har både igår och idag tittat på bilderna igen. Och jag ser olika saker i dem när jag tittar igen. Fantasin växer. Men jag måste ju inte tolka dem utan se dem för just det vackra de är. Tack för att du låter oss se bilderna.
    Väldigt roligt att du nu, i den tid så är, kan göra en resa där du är. En resa som förvisso är av et annat slag . Men en resa där en klok och erfaren kvinna och fotograf ger sig ut på nya kreativa äventyr .
    Önskar dig det bästa och kanske får vi här ta del av något från denna resa. Hoppas.

    Gilla

    • Tusen tack Ditte, jag blir så glad över din entusiasm!
      Ja, det där med is är alldeles speciellt, när man går nära, men det kräver för det mesta en mjukhet, som idag är långt ifrån vad den varit!?
      Det är häftigt med alla figurer som uppenbarar sig, jag håller med dig och jag ser själv nya ibland, i mina gamla bilder. Tror att det är lite en humörsak vad man ser.
      Nu är det slut med is för denna säsong, men snart kommer naturen igång även här uppe.
      Ha det gott, ha det bäst och inte minst…vandra på!

      Gilla

  4. Men alltså wow så läckra bilder! När jag tänker på macrofotografering tänker jag direkt på småkryp och grejer och det är aldrig något som riktigt intresserat mig, men dessa bilder fick ju mig på helt andra tankar nu. Tusen tack för inspirationen! 🙂

    Gilla

    • Amanda! Det gläder mig att du unga kvinna tar dig tid, att du läser, ser, lär och även får inspiration! Hoppas att du får nya ahaupplevelser när du går ut för att se naturen på nära håll…med ett macroobjektiv! Lycka till säger jag bara!!!

      Gilla

  5. Wow Wow vilka bilder, grymt bra fotat och man kan verkligen fantisera vad man vill se i dom. Har själv fotat macro men aldrig ens tänkt på att fota is. Imponerande, tänk att ha en sådan tavla på väggen. Du är duktig fotograf.

    Gilla

Lämna ett svar till JoY Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: