Let´s Twist again…och lämna resandet därhän för en stund…eller för nåt år…


Yes, nu har jag kört in i väggen, jag känner ingen lust eller inspiration för att skriva om resor. Jag tänkte fortsätta med Siem Reap och Mekong…men, men, det tog stopp. Så fick jag en energikick av en gammal bloggvän, https://susannegranholm.com/2020/03/23/inga-bla-men-en-jadra-massa-bling-bling/?fbclid=IwAR3KxXvbs5yt8UBvgEBFnDaJI5J9Wl7wvnUiIgN2nqIOd203xJQh1kUcTOY

Hon fanns i mitt liv redan på den gamla bloggtiden och hon är en fantastisk kvinna och människa. Hon sliter, speciellt nu, som nattsyrra och på dagarna botaniserar hon ute i naturen. Jag fick via henne, just idag och när allt känns hopplöst, tillbaka lusten för macrofoto. Jag öppnade mitt gamla arkiv, jag hittade alla mappar med ”blommor”…och jag mindes, i alla fall började jag minnas.

Autumn Dance

Min idé var klar och så insåg jag att det här är bara början på ett jätteprojekt. Tusentals ickeredigerade bilder…man kan bli matt för mindre. Men, så hittade jag mappen IGPOTY.

Då, för nästan tio år sedan fick jag ett ryck, ett infall och kanske jag även hade blivit lite påverkad av ”alla” som tyckte att jag skulle skicka in bilder till tävlingar. Jag sa alltid NEJ, då jag inte tyckte och fortfarande inte tycker att man kan tävla i foto, eller i konst överhuvudtaget.

Det finns ingen logik och inget riktigt kriterium, allt är och förblir ett subjektivt tyckande. Men, nu gjorde jag i alla fall lite undantag, i ett par år, mellan 2010 och 2012. Jag skickade in bilder till ”Wildlife Photographer of The Year” och till ”IGPOTY”…”International Garden Photographer of the Year”.

Två, som jag tyckte seriösa tävlingar. Två år skickade jag in bilder, fick med två varje år i ”Wildlife” till sista gallringen och i IGPOTY fick jag med massor med bilder första året…tom en vinnare. ”Summer Breece”.

Summer breeze

Många fler kom med som ”Finalist” eller ”Commended”…

Och så åkte vi till Utställningen i Kew Garden, i mars 2012.

London i början av mars kan vara alldeles förskräckligt vad beträffar väder, men dagen då Vernissagen i KEW ägde rum, då visade termometern +22 Celsius! En bedårande dag och slutet på min kortvariga fototävlingskarriär. Vi träffade ”Phil” han som var med och grundade IGPOTY. Trevlig man som jag hade haft en hel del mailkonversation med, beträffande regler och annat.

Konversationen är som följer: Åh, du har så fantastiska bilder! Om du fortsätter att skicka in till tävlingen så kommer du att bli ”All Over Winner”???

…by the way…Do You know a place, a Gallery or another special place where we can present our Exhibition???

Jag säger bara…vad handlar det om annat än om tjänster och gentjänster? Sur eftersmak var bara förnamnet. Mina bilder här ovan finns med i 2012 års bok, jag skickade in bilder även året därpå…då kom ingen med…men, vi hade ju inte lyckats hitta en utställningsplats för IGPOTY i Sverige, så då gick det som det gick.

Har aldrig mer skickat in bilder till så kallade tävlingar. Kommer heller aldrig mer att göra det, men min nya resa i hemmiljö börjar här så smått och mitt macroöga har återigen öppnats. Tack Susanne!

Kategorier:Okategoriserade

11 kommentarer

  1. Jag var med. Jag minns värmen den dagen, och jag minns kylan och regnet dagarna därpå. Jag minns hotellet. Allt lutade, väggar, golv och tak. Och jag bekräftar allt du skriver. Tyvärr är det ju inte bara konstnärsvärlen som lider av det du skriver. Gör inte hela samhället det, inom alla yrkeskategorier, ingen nämnd och ingen glömd!

    Gilla

  2. Det här är nog det finaste jag läst på länge ❤ Blev så rörd och berörd av dina fina ord och mitt hjärta svämmar verkligen över… Hoppas verkligen du förstår vad det här betyder för mig. Jag som kämpat hela livet att "duga"… och gör några försök fortfarande men intalar mig ofta att jag måste ge upp någon gång. Men när det kommer en sån där bubblande känsla av att jag gjort nåt bra gör jag några tappra försök att berätta eller visa för att… – alltid få höra att någon annan gjort något mycket bättre… Det gör ont.
    Jag ser SÅ mycket fram emot att njuta och beundra dina macrobilder. Dom du visar oss här är magiska. Och vad gäller tävlingar håller jag med till fullo. Jag har bara deltagit i små tävlingar på någons blogg och sen när Västerås skulle lansera ny hemsida. I övrigt är jag av samma åsikt. Det är även en anledning till att jag inte är med i fotoklubbar…
    Du är verkligen en fantastisk människa Gertie. Stor och varm kram till dig från mig ❤

    Gillad av 1 person

    • Du är värd vartenda ord och det vet du! Jag är inte så frikostig med beröm, men när jag ser en oslipad diamant, då vaknar jag! Den var oslipad när vi först möttes, men nu har slipningen avancerat och du går från klarhet till klarhet! Jag uppskattar verkligen, både ord och bild som kommer från dig, många kan skriva, men inte fota…och ännu fler kan fota, men definitivt inte skriva. Men du Susanne, är en av de få som har båda gåvorna!
      Jag vet några fler, bla ett par gemensamma bloggvänner…ingen nämnd och ingen glömd…men du är en skimrande pärla!
      Kram och hoppas att du mår bra, trots allt jobbslit…dumt av mig…det ser jag ju att du gör när jag tittar på dina ljuva bilder!

      Gillad av 1 person

  3. Vilken fin vän som som på så flera olika sätt inspirerat dig. Tack för att du länkade till Susanne och givetvis vill jag besöka hennes blogg. Jag kan förstå att inspirationen att nu skriva om resor har paus. Men jag hoppas den kommer tillbaka. Du har så mycket att ge och på så många olika sätt.
    Har nu länge och noga tittat på dessa vackra bilder. Fascinerande! Och vilka detaljer som finns med. Bilderna kunde få finnas i en fotobok för att ta fram till ”lyst”.
    Vad gäller att tävla i foto eller annan konst så måtte det ju vara väldigt knepigt så jag förstår vad du menar. Men jag är tacksam för att några bilder kommer med här på bloggen och hoppas det kan komma fler.

    Gilla

    • Jadu Ditte, visst kommer det på skam det här med reseberättelser, men du är ju så duktig på att skriva om det dagliga, om livet hemma i vackra Stockholm. Du är en riktig ambassadör för stan och dina bilder inspirerar till besök och väcker nyfikenheten.
      Macro är alltid inspirerande, men det tar sin lilla tid, en tid som inte riktigt har funnits mellan alla våra resor. Nu har jag tagit tag i ett nytt projekt, skall tapetsera om i vardagsrummet, nu när tiden finns, men visst, emellanåt blir det lite redigering av gamla macrobilder.
      Ha det gott och promenera försiktigt!

      Gilla

  4. Så ljuvliga bilder, så underbart att återse dina skapningar.
    Skäms inte för att” gå i väggen” – där händer mer än en kan tro även av godo. Ibland går en all in och all out för att återkomma in again. Så fint du delade din bloggväns blogg, jag tog en titt in och förjtustes. Skrev sista gången jag var hos dig att jag skulle återkomma, det tog sin tid.
    Att jag dök upp här just nu var via en gemensam vän på FB – Monica A som jag lärde känna då jag bodde i Skellefteå. Ännu en bildist med de där tjusiga. Två foton av henne finns här i mitt hem
    Du, Monica och din bloggvän har det där föreställande med diffus abstrakt närhet. För sinnligheten!
    Min blogg Klara Ovidia är avslutat sedan nån månad.

    Må gott!

    Gilla

    • Men, det här var ju både roliga och tråkiga nyheter. Roligt att vi har fler gemensamma vänner, inte minst Monica, roligt även att vi nu är vänner på FB…tråkigt däremot att du har lagt ner Klara Ovidia.
      Jag är ju lite som du, det går i vågor med min nätaktivitet och det var ett tag sen jag var på besök där, så jag hade inte hunnit upptäcka att KO var borta…kanske den återuppstår någon gång?
      Hoppas att du har det så bra det går, efter din senaste flytt och med allt som cirkulerar runt oss för tillfället. Det som har gjort mig till en ickeresenär, dock inte flyttenär…men väl tapetserare, vilket iofs inte är något nytt!?
      Ha det gott!

      Gilla

  5. Macrovärlden är väl värd en egen resa, finns mycket att utforska i det lilla också inte bara ute i stora vida världen.
    Klart jag saknar resandet, men inte så mycket som jag trodde, saknar nog mest planerandet och att ha något att se fram emot.
    Kameran börjar damma igen, för fotolusten har tagit paus, kanske ska plocka fram macrolinsen igen, det var länge sedan.
    Har försökt blogga, har Sydafrika kvar, men så fort jag försöker så tar det bara stopp. Har inte ens varit in och läst de andras inlägg på fs.
    Behöver tydligen pausa lite.
    Hemkarantän eller om det är huskarantän det heter är ganska trist nu när det gått fyra veckor, är inte ett dugg synd om mig, jag är bara uttråkad. Fast det är kanske som i en av Alfons Åbergs böcker, man behöver ha lite tråkigt ibland.
    Tur jag kan roa mig med att läsa din blogg och inte bara höra Tegnell redovisa dagens dödssiffror.

    Gilla

    • Tack Margareta!
      Du sätter ord på mina tankar lite, när du säger att du mest av allt saknar planerandet!
      Lite så är det och vi sa precis så till varandra när vi gick ner till de ”sovande” datorerna…ojdå, klockan är bara drygt nio?…när vi satt och planerade resor, då sa tiden bara swisch och så vart det midnatt!
      Jag förstår dig om du blir uttråkad, att sitta i karantän i fyra veckor verkar inte klokt!?…är det verkligen nödvändigt?
      Jajo, jag vet att det är annorlunda i Sthlm, men lite utevistelse måste ni väl ändå kunna ha?
      Känner som du vad beträffar skrivande om resor…inspirationen vill inte riktigt infinna sig och så har jag ju dessutom mitt renoveringsprojekt som tar nästan all min tid…och det har en viss förmåga att växa.
      Paus kan iofs vara bra och välbehövligt ibland!

      Gilla

Lämna ett svar till gertieresor Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: