Pest, Kolera eller Corona…


Varsågod och skölj eller ta seden dit du kommer. Livet är inte roligt just nu! Livet har gått i stå och har fått sig en ordentlig törn, vare sig man är ung eller gammal. Vår jord, världen, har varit sjuk ganska länge och det har väl iofs vi också, men vi har tryckt tillbaka både tvivel och oro.

Nu står vi så här och vad gör vi? Vi hamstrar mat och toapapper, vi lyssnar på alla experter, både självutnämnda och vederhäftiga…och vad lär vi oss? Jo, vi lär oss att vi måste ta hänsyn! Till vad då, till vem och till vilka? Vilka är vi? Vilka är de?

Är det inte så att vi alla är olika, att vi alla har olika mål och mening med våra liv, olika förutsättningar och olika infallsvinklar? Svårt och näst intill omöjligt att svara på, men jag försöker mig i alla fall på en analys, på ett svar och det gör jag genom att berätta min historia. Jag mår skitdåligt just nu, precis som många andra, eller rättare sagt de flesta.

Jag klättrar på väggarna och jag ser hur hela min värld rasar samman. Min värld består av resor, utmaningen och lusten av att resa. Min värld består inte av barn, barnbarn och syskon som kan och förhoppningsvis vill förgylla tillvaron. Min värld består av mig och min kära make och det vi har byggt upp utanför den gängse normen, vår lilla bubbla i det stora hela. Jag känner för alla unga som förlorar allt de har drömt om, alla unga och även medelålders som sitter i klistret med lån och eventuella uppsägningar, men det är era problem…och vi måste alla lösa och försöka lösa våra personliga kriser.

Just nu är det inte personliga kriser som dominerar…nu är det världskris och ett globalt problem. Kan vi lösa det gemensamt, hur ser världen ut om några månader? Hur många företag, stora som små har försvunnit, hur ser det ut för resebranschen, hur klarar sig flyget, hur ser det ut för infrastrukturen och hur ser det ut för dig och mig? Kommer vi att kunna resa som förut när vi väl kommer ut ur detta helvete? Ett helvete som yttrar sig på så många olika sätt, som ger inskränkningar och förbud och som slår hårt och obarmhärtigt ibland, medan det bara känns som en västanfläkt i andra sammanhang. Min tanke från början var att det här inlägget skulle handla om vår dag i Mekongdeltat, men så blev det inte, inspirationen och ilskan tog över och bilderna glömdes bort.

_M6A1097

Mekong var en häftig upplevelse och jag lovar…nästa inlägg kommer att handla om livet på floden, ristillvaratagande och att äta allt från både växter och djur.

Kategorier:Okategoriserade

16 kommentarer

  1. Allt blir så småningom bättre – det kan banne mig inte bli värre! ❤️

    Gilla

  2. Ja du, nog är tillvaron annorlunda nu, och om det blir som i andra länder, för en lång tid framöver. Jag vill definitivt inte ha corona, är inte direkt rädd för att dö men inte just nu och definitivt inte i Corona. Har hört att det är som att drunkna och vara vid medvetande. Nej, det vill jag inte så därför håller jag mig hemma. Tyvärr blev jag tvungen i fredags att besöka det mest olämpliga stället, akuten. Kämpade emot in i det längsta men fick vika mig för fakta.
    Allt gick bra och jag slapp ut med blotta förskräckelsen. Nu tänker jag stanna hemma.

    Resor får jag drömma om och umgänge med släkt och vänner känns väldigt avlägset nu.
    Hör om personen som blir av med sina arbeten och därmed inkomst. Har en god vän som är reseledare och han har inte en aning om när nästa jobb kommer. Hade varit i regnskogen och inte hört något om vad som hänt. Lider med alla dessa som oroar sig för sin försörjning och inser att mitt dilemma med huskarantän är ett ganska litet bekymmer.

    Vi får tänka tillbaka på allt vi fått uppleva på alla resor och drömma om de som kanske kan göras i framtiden. Viruset måste bekämpas.
    Även om jag tycker att det görs för lite i Sverige, så har jag hopp. Ser på nyheter från andra länder och de agerar mycket snabbare och kraftfullare.

    Lite förundrad över de som hamstrar och extra mycket förvånad över toapapper. Förstår inte varför. Vi ska inte gå ut och handla, så vi utnyttjar handling på nätet och får det hemkört till dörren. Leveranstiden är lång nu, men framförhållning så fungerar det bra.
    Känner mig inte orolig. Har dessutom full sysselsättning här hemma med sådant som blivit liggandes

    Är glad över att vi är två här hemma, värre för de ensamma.
    Hoppas du kan finna glädje i dina bilder och må lite bättre.
    Kram Margareta

    Gilla

    • Tack för dina uppmuntrande ord Margareta!
      Vi har ju båda två en hel del att drömma oss tillbaka till, men, det hjälper bara ibland. Sen så finns det alltid de som har det sämre/värre, vare sig det gäller Corona eller annat, men alla måste ju agera och även tillåtas att tala om sina egna känslor och rädslor. Visst har man annat att göra…men det är ju sånt jag normalt gör mellan resorna och så är det säkert även för dig.
      Kram tillbaka och som du säger, vi får ta hand om varandra och hitta glädjen i det lilla.

      Gilla

      • Ja om vi ska sitta här hemma i 18 månader som de mest negativa förespråkar så lär det bli ganska enformigt. Jag lär hinna gå igenom alla mina bilder både en och två ggr och skanna in alla gamla bilder dessutom. Fast det lär nog inte bli av, för jag är en ganska otålig person som tröttnar fort. Vill ha omväxling.
        Får väl ta bilen och åka en sväng, behöver ju inte gå ut, bara åka runt och se hur det ser ut. 😉 Undrar hur det är att tanka bilen, blir man smittad där?
        Pratade med min gamla morbror i Vittangi, han vill att vi kommer och hälsar på snart får verkligen hoppas på att det kan bli av. Han fyller snart 90 år.

        Gilla

      • Ja, samma här vad gäller otåligheten och då är det skönt att ta en biltur bara för att se något annat. Idag åkte vi Luleå tor, köpte några böcker, både om resor och vanliga romaner/deckare, bra att ha när man behöver drömma lite. För några dagar sedan åkte vi till Haparanda, dagen då Finland stängde gränsen och det var en syn, ska jag säga! Ikea ligger ju precis vid gränsen som du kanske vet? Normalt är det fullsmockat på parkeringen, bilar från Finland, Norge och även Ryssland…nu räknade vi till tre…
        Vi hade tänkt äta på en rest som har mycket bra Thaimat, men den var förstås stängd så det var bara att åka hemåt igen.
        Det kommer att bli mycket bilåkande framöver och man kan ju alltid hoppas att både Norge och Finland öppnar snart, då blir möjligheterna lite större.
        Om ni åker till Vittangi kanske ni kan komma förbi till Kalix, det är ju ”på vägen”.

        Gilla

  3. Allting har blivit lite ”upp och ner” på något konstigt vis med detta Corona, som tog över väldigt snabbt. Planerna vi hade att resa iväg med husbilen till Blomsterparaden i Hollan och vidare till släkten i Schweiz. För att återvända hem när det skulle passa oss någon gång fram i maj juni. Ja det är inget vi kommer kunna göra. Visst det känns väldigt trist, var absolut inte det vi hade tänkt oss att börja min pension med, stängda gränser osv.
    Nu får vi däremot se till att hålla oss friska genom att undvika våra vänner familj och de vi inte känner. Kanske är det just dom vi inte känner, som skrämmer oss mest, eller? Om vi bara tittar på dom vi känner, 70+are, som ger sig ut i butiker, gympapass, sociala sammanhang osv. Om dom inte kan ”hålla sig i skinnet” och ta avstånd från andra, på grund av att dom ”känner sig friska”. Alla, som drabbas av detta virus, har varit friska innan. Pratade med min väninna vars 44-åriga son, hade blivit smittad av en person som varit i norra Italien, 3 dagar på sjukhus och 3 veckors isolering. Hur ska jag då kunna känna mig trygg i butiken med de, som jag inte känner över huvud taget? Fast dom säger ju att vi svenskar är så ansvarstagande, ja då är det nog så eller?
    Handla gör jag fortfarande tidigt på morgonen, maken får vänta utanför. Har pratat om att beställa on-line men med nästan 3 veckors väntan fungerar det inte, får planera bättre. Sköter även handlingen till min mor, 92år, där kassen får ställas utanför och en vinkning genom fönstret.
    Hoppas verkligen att vi får vara friska så jag kan hjälpa min mor och nu ringde dom från jobbet, behöver extra hjälp då dom går på knäna, inte lätt inom vården. Ja jag ska gå in och jobba extra.
    Oj det blev ett långt svar eller vad det kallas för.
    Bilden är intressant att studera, tänk så dom bor, bland plåt och plast väggar.
    Vi har alla våra ”problem” stora som små och hoppas att vi förblir friska och tar oss igenom detta elände.
    StyrkeKram till dig

    Gilla

    • Jadu, upp och ner är väl bara förnamnet? Så tråkigt att era planerade resor inte blir av, precis som det går och har gått för oss alla i dessa stängda tider! Extra trist början på din pensionering och att dessutom vara mer eller mindre tvungen att gå tillbaka och hjälpa till. Vi har ju inga ”gamla” anhöriga kvar, förutom svärmor, 93, i Falköping. Som tur är på ett äldreboende, för att åka ner nu är knappast aktuellt. Här uppe i norr är det av naturliga skäl mycket lugnare än i Stockholm, GBG och Malmö och det är skönt. Restauranger, affärer och det mesta är fortfarande öppna, men med vissa restriktioner…här är ju inte direkt någon trängsel…
      Det är nog så att svenskar är mer ansvarstagande generellt sett och när det är glesbygd blir det ju ”per automatique” så. Mer bilder från Mekong kommer och även text förstås, var bara tvungen att lätta hjärtat lite…och rensa luften!
      Stor kram även till dig och hoppas att du förblir frisk! Ut i naturen vetja, där finns ingen Corona!

      Gilla

  4. Jag delar många av dina tankar och har också många funderingar. En hel del av dem kan jag inte heller sätta ord på ännu. Men de finns där. Hela tiden. Både du och jag och många andra är ju inte så vana vid att bli begränsade. Vi har ett tag haft svårt att komma ”till skott” med resor och lite p.g.a. mina hudproblem som ibland behöver tas om hand. Men nu får de ju vänta ett tag och det går ganska bra öfr helt akut är det ju inte. En lärdom jag i alla fall tar med mig ut från denna händelse är att göra saker och ting mer direkt. Gäller förstås även resor. Var till kyrkogården häromdagen. gick dit och hem -12 km, men ville berätta för mina föräldrar om hur lägen är här just nu. (Jo,det går buss och tunnelbana också men undviker det nu)
    Jag är i alla för glad över att jag kan gå ut och röra mig och det gör jag verkligen. Tycker att huvudstadsborna, i varje fall de jag mött, är varsamma och noga med avstånd. Och jag behöver gå för att lungor, kropp och knopp ska må bra. Jag rensar huvudet när jag går.
    Funderar mycket över läget runt om i världen och som du så klokt skriver så är det en global kris. Hur tar vi oss ur den? Går det? När? Och vilken värld kommer efter- Hur ser den ut?
    Ibland är jag rädd men kanske mest bedrövad.
    Tack för ditt inlägg som fick tankarna att än mer dra iväg.
    Många tankar och en stor kram .
    Mail är på väg.

    Gilla

    • Jag förstår att du både håller med och ibland kanske inte. Vi har verkligen blivit omskakade och inkastade i något, som inte ens jag i mina mörkaste stunder har kunnat förutse, som kom abrupt och i alla fall nästa utan förvarning. Vi har ju varit med förut, Sars, Svininfluensa och ja…det är inte första gången jorden utsätts för smittspridning, men nu är det tvärstopp med allt, överallt.
      Tänk när vi åkte till Asien, för en månad sedan, då var vi oroliga för att vi inte skulle komma iväg pga smittan i Asien och UDs rekommendationer. Sen vände allt och nu är det vi i bla Sverige som inte tillåts komma in både här och där. Vi åkte till Haparanda i fredags, när Finland stängde gränsen, vi åkte bara för att få en utflykt och för att se hur det såg ut.
      Det var en helt absurd känsla, det kändes som krig och det är väl just precis som det är…en annan sorts krig.
      Jadu, jag kan skriva hur mycket som helst om detta och där är jag långt ifrån ensam…men nu får det vara nog!
      Tack Ditte och kram…och ta hand om dig på dina fina vandringar i vår vackra stad!
      Bedrövad är ordet!

      Gilla

  5. Nu har jag läst ditt inlägg och alla följande kommentarer och jag håller med om mycket. Så svårt att förstå och det är så märkligt alltihop. Ödsliga platser som ger en konstig och ibland skrämmande känsla. Som att vara i någon film eller nåt. Men som jag skriver ”inne hos mig” så stänger jag av mycket av det som vi matas med dygnet runt. Inte så att jag inte tar det på allvar utan mer sållar och försöker tänka realistiskt. Jag förstår dig Gertie gällande resor och framtid och livets innehåll. Ilska, sorg, frustration…. Och man måste få uttrycka sig kring hur man känner för vi är alla olika ❤
    Maken och jag pratade häromdagen hur märkligt det blivit för det var bara för ett par veckor sen som vi var i full planering inför ny resa kring nyår och januari när maken fyller 50 och plötsligt känner man det som att man kraschade in i en betongvägg gällande planeringen. Men för sjutton gubbar… Vi ser och tänker positivt och så fort det går kommer vi börja planera igen 🙂 ! Att planera och längta är ju en stor del i en resa.
    Ta hand om dig du fina! Kramar från mig till dig 🙂

    Gillad av 1 person

    • Så sant och klokt du resonerar och jag stryker under på allt, inte minst känslan att krascha in i en vägg! Precis så känns det, trots att vi var inne i hela karusellen på hemväg från Asien. Nåja, vi får slicka våra sår, precis som ni och alla andra…det sista som överger en är ju hoppet…men det känns lite väl klyschigt just nu, eller hur?
      Kom bara på en rolig grej…tittade på skrivaren idag och kom att undra över när den var på senast? Normalt går den på högvarv för att skriva ut hotellvouchers, flygbiljetter mm, men nu står den tyst och väntar…och väntar…
      Kramar tillbaka och du…vi måste börja drömma igen!

      Gillad av 1 person

  6. Kära Gertie – Du sprider glädje och inspiration med dina rese / bildberättelser i denna dystra tid! Det behövs! Även uppriktiga ifrågasättande av tingens ordning och konstens och fototävlingars solkiga sidor!
    Jag tänker att så mycket har ändrats på så kort tid och också att jag själv ändrat mig ifråga om det farliga coronaviruset som faktiskt sprider sig som en löpeld över världen skördar offer på flera plan, länders ekonomier och människoliv och ingen vet riktigt hur det kommer att sluta och framför allt när det är över! Stackars alla småföretagare som inte får in pengar till mat och hyra och så mycket värre för människorna i fattigare delar av världen som är helt utan skyddsnät. Förberedd på att ”viruskriget” kommer har jag inte varit kan jag konstatera men nu får man gilla läget och försöka hitta nya glädjeämnen i vår kringskurna tillvaro och bidra med något lite till samhället genom att inte belasta sjukvården och handla lokalt och hjälpas åt! Bamsekramar

    Gilla

    • Kram vännen och tusen tack för igår! Vi måste orka och vi måste stötta varandra precis som du säger…vi måste samtidigt leva och inte låta rädslan ta över.
      Var stark och kram igen…och så får vi glädja oss åt att vi hann hem i tid!

      Gilla

  7. Passar på att läsa detta inlägget också; Ja, nu prövas människan vare sig vi är på resa titt som tätt eller inte.
    Kanske var detta oundvikligt är mina tankar. Orsak och verkan vet vi ju inte ännu, bara att det är förfärligt nu och kommer så att vara en tid. Vi vill ju hade fria livet, organisera upp det och uppleva uppleva.
    Tänk på allt du har delat med dig av, jag har ju inte sett allt men det jag sett är ju upplevlser du delar med dig av så icke-resenärer får sitt.
    ALLA goda tankar till dig och att du ska må bättre för det går över. Vi har att jobba med därefter.

    Gilla

    • Du är så välkommen och dina tankar är och har varit mina tankar länge. I flera år har jag både sagt och tänkt att det måste hända något, det kommer något som liknar pesten och det kommer att decimera jordens befolkning på ett märkbart sätt…och ja, nu sitter vi här och det är minst sagt förfärligt!
      Jag försöker tänka positivt, måste försöka, precis som alla måste, men det är inte lätt.
      Jag har tagit tag i mitt sätt att lösa (i alla fall försöka) det mörka…inga mediciner men väl lite renovering och tapetsering…en lisa för en ledsen själ!
      Tusen tack för dina tankar och ord, ha det så gott det går…och visst, vi ser framåt!

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: