När reslusten fick sig en törn…


När jag nu sitter och skriver om effekterna och sviterna av Corona, något jag lovat mig själv att inte göra, då kan jag bara återigen konstatera att…säg aldrig, aldrig igen. Jodå, jag skall fortsätta min berättelse från Vietnam och sedan Kambodja, men först några ord om hur vi kom hem till Sverige igen. Så här såg det ut när vi påbörjade resan från den lilla flygplatsen i Siem Reap. Vår flight är den till Bangkok 19:35.

_M6A1666

Bangkok-Istanbul-Arlanda-Kallax och det blev glesare och glesare för varje flygplats vi passerade. Vi tänkte båda tanken att, tänk om vårt blir inställt, men ingen sa nåt, vi höll tummarna och det gick vägen. När vi så vaknade på lördag morgon, var det första vi fick höra: Turkiet stänger gränserna för bla Svenskar! PUH och vi blev lite skakis…vi kom med sista flyget mellan Istanbul och Arlanda, koll på Swedavia och jodå, CANCELLED. Sen vet ju alla vad som har hänt, hur allt har eskalerat framförallt i västvärlden och i Kina börjar man lätta på restriktioner och även öppna skolor. Nog om detta, men jag har aldrig varit så glad över att vara hemma som idag, tack du lyckliga stjärna!

Nu åker vi till idylliska och lugna Hoi An. En liten stad som jag hade hört mycket gott om, men som vid första mötet blev en besvikelse. Vet inte riktigt vad jag hade sett framför mig, men det här var alltför turistigt?!? Som tur är kan man ändra sig och det var precis vad som hände. Turisterna, dvs Kineserna var inte välkomna, ej heller Koreanerna, så båtar, restauranger och marknader var näst intill folktomma. Gamla stan bredde ut sig på båda sidor Thu Bon River och allt gick i ett trivsamt makligt tempo, en stor kontrast mot dagarna i Hanoi. Vackra, färgglada hus och gigantiska träd.

Floden är stans nerv och där lever fiskare, affärsmän och turister hand i hand. Det som kändes lite jobbigt just nu, när 70% av turisterna saknades var alla som ville erbjuda båtturer, happyhourdrinkar och diverse försäljning. Synd om dem förstås när levebrödet nästan helt försvunnit, men det är inte möjligt att hela tiden leka Florence Nightingale.

Hoi An är en av Vietnams äldsta städer, med en bevarad stadskärna från 14-1700 talet och numer upptagen på Unescos världsarvlista. Det gamla arvet finns kvar, inte minst med ”Japanska bron” som byggdes på 1600-talet, av stans dåvarande Japanska befolkning. Bron måste passeras för att få tillträde till deras del av staden.

Den var populär, inte minst som bakgrund, när blivande brudpar med följe skulle förevigas. Att sitta på andra sidan, att njuta av skuggan och ett kylt glas, samtidigt som gatans teater utspelades framför fötterna…ja, det var livet på en tallpinne.

Kommersen som var livlig och intensiv i Hanoi, var här av det beskedligare slaget även om marknadernas utbud var smått otroligt. Vi talar om överkonsumtion här hemma, men det är bara förnamnet mot dess namne i Asien. Jag får nästan ont i hjärtat när jag ser allt krafs som bjuds ut, som bara kostar någon eller några dollar och som har tillverkats av någon extremt underbetald, antagligen ett barn. Överproduktionens baksidor och tanken igen…vart tar allt vägen till slut, det som inte säljs? Har inga bilder från marknaden just här, får bli lite mindre kommersiella, mot patinerad bakgrund. Skräddare finns det ett enormt utbud av och nu hade det säkert varit läge att beställa om man hade varit intresserad…men det var man ju inte…

En annan sak som Hoi An är känd för, är sina färgglada lyktor. Ursprungligen användes de när befolkningen firade nymånen, men nu ”firas” det varje dag till förmån för turisterna. Så synd, men visst är det både vackert och dekorativt.

Två dagar gick fort, två dagar som vi bland annat på grund av värmen, tillbringade lite lojt. Vi strosade, åt mycket god Vietnamesisk mat på små lokala och familjeägda ”krogar”, vi tittade på folk, tackade nej till diverse försäljare och lärde oss tycka om den lilla pärlan. Tror tyvärr fortfarande, att mitt första intryck hade bestått, om de nu uteblivna 70% hade varit där. Tanken på att armbåga sig fram i de pittoreska små gränderna, hua, det känns inte lockande. Man missar alltid något, speciellt om man inte ens tänker tanken på att ta sig ut till beachen. Fick tips om att ta en båt från stan ut till beachen och samtidigt studera och få inblick i lokalbefolkningens vardag. Synd, men Cést la Vie.

Vidare med flyg till Saigon…och det blev varmare, varmare och varmare…

Kategorier:Okategoriserade

16 kommentarer

  1. Man är så fylld med detta Coronaviruset, som jag själv tycker är väldigt oroande, att det var en glädje att få läsa vidare om eran resa. Få fokus på något annat hahaha. Gillar verkligen dina foton som kan studeras hur länge som helst. Att köpa något som är sytt på plats har jag gjort och som sedan, aldrig använts hemma.
    Skönt att ni hann komma hem innan det stängdes ner.

    Gilla

    • Ja, det känns onekligen bra att vara hemma! Jag brukar ju alltid ha en ny resa inbokad redan innan vi kommer hem och den fanns även nu…till Centralasien i april…men förstås, den har flugit sin kos tillsammans med alla andra resor. Visst är det oroande med Corona, men det farligaste är nog trots allt, när det blir panik och folk tappar all sans och vett. Tror att det där med att aldrig använda det i utlandet uppsydda är väldigt vanligt…och du syr nog bättre själv!

      Gilla

  2. Ja det där viruset har ställt till det rejält. Hela världen är förändrad och begränsad just nu, fast i Kina där allt började, börjar det återgå till det normala. Själva har vi avbokat Glasgow redan innan det brakade loss och Hongkong avstod vi också till förmån för de afrikanska djuren. Var ett bra byte. Nu sitter vi mest hemma och jag har plockat fram ett mastodont broderi att fördriva tiden med mellan bildredigering och beslutsångest om vart jag ska flytta min blogg. På gamla stället har jag nog slagit i spiken i kistan väldigt hårt 😁
    Känns faktiskt lite skönt att ta det lugnt nu ett tag, med att tillhöra riskgrupp så lär det säkert bli ganska länge. Har tur att ha barnbarn nära som kan hjälpa till med handling och liknande.

    En evinnerliga tur hade ni som kom hem i sista sekunden, vad hade hänt annars. Törs inte tänka på hur det gått om ni inte slunkit ut ut Turkiet. Orolig över vår dotter som inte valde att ställa in sin Hongkongresa, de är där nu. Inte orolig för smitta, för den är nog värre här i Stockholm än i HK, men hur blir deras hemresa.
    Även om jag just nu känner mig nöjd med att vara hemma, så nog suger det till rejält i den där reslustcellen som bor i migration när jag ser dina bilder och läser om er resa.
    Vacker plats det där och att få uppleva den utan att trängas med en massa kineser måste ha varit ett stort plus.
    Att utnyttja skräddare på resa har jag aldrig gjort förr, maken beställde kostym i Bangkok för några år sedan och det blev mycket lyckat, så nu när min kropp förändrats så mycket av allt kortison så tyckte jag det var dags även för mig.
    Hittade inga byxor i butik, så det blev två par precis som jag ville ha dem. Med fickor där mobilen fick plats. Blev kanon.
    Med risk för att drabbas av mer reslust så ser jag fram emot mer bilder och berättelse.

    Än en gång jättefina bilder.

    Gilla

    • Ja du Margareta, man blir väldigt trött och väldigt kluven inför vad som händer. Visst skulle man önska en sann kristallkula som talade om vad framtiden har i beredskap för oss. Måste förstås vara optimist, men ibland tar hopplöshetskänslorna över.
      Har det hänt mer på din gamla blogg? Har haft dålig koll nu när vi var ute på resan, måste gå in och ta mig en titt igen. Har du kollat WordPress, den jag har här? Tycker att det fungerar bra ochden är väldigt användarvänlig. Jag har inte gratisvarianten utan den som kostar ca 100:- i månaden, där kan du välja mellan olika teman/plattformar och ändra färger och typsnitt.
      Ja, det var hur skönt som helst när vi insåg att vi hade klarat oss hem i sista sekunden. Visst är Istanbul en trevlig stad, men efter nästan tre veckor i varma Asien och med resväskorna fulla med smutstvätt…då är den inget alternativ. Hoppas att det löser sig för dottern! Hem kommer man ju alltid, men risken för lång väntan och onödiga omvägar känns alltför stor just nu.
      Roligt att dina byxor blev lyckade!
      Tack för att du läser och kommenterar och ja, det kommer mer när bilderna är redigerade. Tusen tack!

      Gilla

  3. Så bra at du (og dere) kom deg vel hjem etter en slik fantastisk tur – og midt i verdens store krise.Tenke at hjemturen gikk med hjertet i halsen. Nå da vi alle er fratatt muligheten til å reise for sikkert ganske lenge, så er det ekstra fint å kunne få oppleve det eventyr du har vært med på, gjennom dine vakre bilder. Jeg blir selvsagt reisesugen, men verden vil nok finne et balansepunkt igjen slik at vi kan puste litt friere igjen – også vi som liker å reise.

    Gilla

    • Roligt att du fortsatt följer med på min/vår resa och det känns bra att du får reseinspiration. Ja du, hjärtat i halsgropen var bara förnamnet, att bli fast på vägen under rådande förhållanden kändes som en riktig mardröm. Vi får verkligen hoppas att det återgår till det normala runt om i vår värld, men jag är rädd för att det aldrig blir sig riktigt likt igen, i alla fall inte för oss ”resenärer”.
      Tack Otto och ha det gott!

      Gillad av 1 person

  4. Förstår lättnaden av att vara hemma. Kanske mer nu än annars. Och vad gäller resande framöver vet vi ingenting… Vi hade en plan nästa vinter när maken fyller jämnt men vi bokar inget i nuläget men självklart planerar vi vidare och sen får det bli som det blir. Det är inget vi kan påverka. Vi får hoppas och hålla tummarna att det löser sig. Hysteriska är det sista vi är. Mest trötta på många andras hysteri och hamstrande.
    Härligt att få följa med er på er resa. Njuter och beundras av dina bilder och dina ord och fortsätter fascineras av alla underbara färger. Tack!!! Och kram

    Gilla

    • Ja du, lättade över att vara hemma är vi förstås, men att mötas av den ohämmade hysterin och hamstringen…av toapapper…den var vi inte förberedda på. Det är näst intill osannolikt och tänk bara när vi åkte, då varnade alla för att åka till Asien!? När vi kom dit och när vi var där ändrades all focus till Europa och dagen då vi reste ut från Vietnam till Kambodja, då stängde Vietnam gränserna för bla Svenskar!?
      Vi har återigen fått ställa in en resa, den femte inom ett år och den skulle ha gått till Centralasien i april. Så tråkigt då det var en resa jag planerat och drömt om i många år, att bla få se Samarkand…men, jag hoppas verkligen att det ”går fler tåg” framöver!?
      Kram tillbaka till dig, du sunda och förnuftiga människa!

      Gillad av 1 person

  5. Välkomna hem! Sicken tur/skicklighet att nu lyckades göra det- Och stort tack för ännu ett härligt inlägg med fantastiska bilder. Jag har läst och tittat noga på bilderna med alla spännande detaljer och jag har läst på nytt, högt för maken. (Jodå, han kan läsa , men jag tycker om att läsa högt för honom och särskilt dina inlägg)
    Hoi Ann har jag besökt men det var så länge sedan att de kinesisk turisterna då var få. Nu kände jag igen den japanska bron och en del till härifrån. Vi bodde också några nätter utanför stan, vid havet, i en mindre by. Väldigt trevligt och ganska oturistiskt. Så är det säkert inte idag. Ja, kanske nu med utestängda kineser.
    Ja, här hemma har Corona tagit över. Men jag är än mer oroad för människors rädsla som sprider sig. Och detta med all hamstring. Kanske är den bättre ute i landet. Men jag undrar hur någon kan tro att toapapper, pasta, ris och annat kan hjälpa mot viruset. Här ekar dessa hyllor tomma. Ja, Alvedon och Ipern på apoteken också.
    Hoppas nu ni kan varva ner på hemmaplan.
    Ha det nu så bra ni kan.
    Och visst ser jag fram emot mer från er härliga resa.

    Gilla

    • Tack Ditte, ja, det är faktiskt skönt att vara hemma. Roligt att du läser högt för maken, det brukar jag också göra och det är alltid lika uppskattat.
      Det här med Hoi An är nog lite speciellt, många har minnen och även åsikter…och precis som du skriver så är det två olika städer…med eller utan Kineser!?!
      Du sätter tummen på Coronaproblemet! Precis så känner även jag, den största anledningen att bli orolig är nog människans förmåga eller kanske är det oförmåga att ta till sig fakta och sortera ut begreppen? Det här med toapapper är som jag skrev till Margareta, helt osannolikt! Hörde talas om det redan innan vi kom hem, men trodde nästan att det var ett tidigt aprilskämt!? Det är säkert bättre här och i övrigt ute på wischan, men även här var det nästan slut på toapappret…hmm, är det Corona vi talar om eller någon sorts magvirus???
      Jodå, vi håller som bäst på att ställa in oss på en hemmatillvaro och det går väl som det går…men väggarna ser utmanande ut, så snart börjar jag nog klättra…
      Ha det gott ni med och jag tänker på er möjlighet, eller rättare sagt omöjlighet att ta er ner till ert andra hem.
      PS. Våra vänner som vi träffade i Sthlm innan vi åkte till Asien har precis köpt ett nytt hus i Spanien och planerade att åka ner ganska snart med hund och annat…stackars K o D, tänker på er!

      Gilla

  6. Ja kära Gertie! Lockelsen till Asien ökar med flera 100% när jag läser din blogg och njuter av bilderna som helt ljuvliga.
    Bamsekramar!

    Gilla

    • Ja så är det nog med alla länder och världsdelar, får man en liten inblick så vill man gärna ha mer. Och du…de ä bar å åk!…så snart hysterin har lagt sig?

      Gillad av 1 person

      • Känner igen dialekten och uttrycket som blev ett med Ingemar Stenmark! Det blir nog skidåkning på isen imorgon! Börjar vakna upp efter ”hemkarantänen” och tänker framtidt igen! Vi kommer nog att kombinera Bäckliden och Tjörn på vägen! En liten utflykt för att möta våren! Bamsekramar!

        Gillad av 1 person

  7. Åh så skönt att höra att ni tog er hem! Känns som att jag inte gjort annat än läst om strandade resenärer som inte kan ta sig hem på grund av alla stängda gränser 😦 Bilderna från Vietnam är verkligen heeeelt fantastiska! 🙂

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: