Lite reflektioner vad beträffar konst och Muséer, lite regn återigen och visst…Europa bör ses under vår och tidig höst, men nu blev det november och vi gillar läget. Vi tog tåget till Haarlem, en 15 minuters resa och en mycket mysig och välmående stad, en liten promenad i regnet och en gott besök på en Chokladbar. Det är ju så inne idag, allt vad choklad heter appellerar på de unga gardet och visst, det är inte helt fel hos oss gamla heller, speciellt inte vid +3 och regn. Eftersom jag inte är någon Instagramfotograf så kan jag tyvärr inte bidra med några bilder just därifrån, men stan…

är en pärla. en oupptäckt diamant, i alla fall för oss. Här finns allt, roliga, udda affärer, medeltida hus och kyrkor, lyxboutiquer och som sagt…chokladcaféer. Här hade jag kunnat vandra hur länge som helst och återkommer säkert någon gång när det är lite varmare, stan gav mersmak i kubik, den kändes genuin och varm.

Väggmålningarna är en historia för sig, de finns snart överallt och de berikar för det mesta, de berättar en historia om stan och dess invånare. Men, vi frös och vi tog tåget tillbaka till A, efter att jag tagit några skott till under regncapen och i skydd från det värsta regnet. Kolla bakverket!…en boutique med små underverk av kaloribomber.

Vi åt en god Thaimiddag när vi kom åter till A och sen vandrade vi sakta tillbaka till vårt hotell på ”Ön”. Ett hotell som maken var lite skeptisk mot från början, men som vanligt så insåg han att jag har rätt bra feeling när det gäller bra och mysigt boende.

När ljuset sänker sig då blir alla katter grå…jodå, det gäller när du är ute på landet, men i stan är det tvärt om. I stan höjer Neonen och pyntet upp det grå, det blir nästan…vackert. Kajornas flykt mot kvällshimlen och julpyntet kändes som en riktig ynnest, ett turskott där det gällde att vara skjutklar och ha öppna ögon…det var en tiondels sekund.

Prognosen för morgondagen var inte god…regn och regn? Men, här vilar inga ledsamheter…vi tog en ny tågtur till Den Helder. En liten stad uppe i norr, en kuststad, omringad av vatten, som säkert är en riktig pärla under sommarhalvåret…nu var det kallt, ja det var svinkallt och vi gick bara en liten, liten promenad…

På tåget tillbaka, 1 timme drygt, började vi att prata om Konstmuséer och jag som har sett de flesta och de bästa i världen, ställde frågan till maken som hade haft som mål att få se Van Gogh här i Amsterdam. Vad vill du se? vad har du sett? vad har du för smak och vad har du för förväntningar? Tja, vi enades om att konst och teknik ligger väldigt nära varandra och även maken var besviken på VG. Däremot öppnades ögonen för Monet…och vi enades om att nästa gång vi ”gör” en Europeisk stad gemensamt…då blir det först Paris med Musée d Órsay, sen London och Tate…och så förstås…utom EU, MoMa i NY.