Livet är fantastiskt…


Och även världen, eller hur? Jag sitter här hemma i regnet och slaskeblasket…jodå, jag är hemma för en gångs skull, kanske inte så länge, men tillräckligt för att reflektera och dra mina slutsatser. Alla längtar bort, så sägs det och det är vad massmedia försöker pådyvla alla som sitter fast i det nordiska mörkret._79A1195

Men, är det verkligen så?, vill alla bort eller vill de flesta i själva verket vara hemma och kosa sig inne, anpassa sig till verkligheten och ta alla våra nordiska årstider som de är och kommer…njuta i nuet och se tiden an, se fram emot snösmältningen och ljusets återkomst framåt slutet av februari. Ja, det är en tanke som dyker upp då och då, inte minst när jag läser alla gallupundersökningar om hur mycket ”vi svenskar” reser och hur många länder vi har besökt. Jahaja tänker ni säkert nu…hon som har rest runt hela jorden, som ständigt är på språng och aldrig kan sitta still…

Så är det förvisso för mig, men jag föddes in i resandet, jag har och har haft det med mig hela livet och jag har skrivit om fenomenet många gånger…men, hur är det för dig?

Hur mycket reser du? Hur intressant tycker du att det är? Och den mest intressanta frågan är förstås…varför reser du? Varför vill du bort? Är det resandet i sig eller är det möjligheten att få se nya kulturer, att träffa människor som du inte kan kommunicera med annat än via teckenspråk och som sen visar sig vara dina riktiga vänner. Eller är det för att kunna berätta för alla bekanta att nu har jag varit ute igen, nu har jag sett något nytt, latat mig på en strand eller så har jag varit på en ny ”allinclusive”.

Jag dömer inte, jag har egentligen inga åsikter om andras resande…men jag är intresserad av själva fenomenet ”att resa”. Jag har suttit här vid min dator och försökt sammanfatta en av våra resor, den till/på Nya Zeeland. Har lagt in om Nordön som iofs var fantastisk, men nu redigerar jag Sydön…och det tar aldrig slut, det är nästan övermäktigt och inte minst overkligt vackert trots att jag inte har missat chansen att hitta lite ruff och skuff. Tja, och så till pointen igen, vore jätteglad för lite input, speciellt från er som inte reser fullt lika mycket, ni som har en annan livsrytm och kanske även åskådning…ni som inte är som jag.

Kategorier:Okategoriserade

16 kommentarer

  1. Jag har börjat resa främst på ”gamla dar” och har nog haft rätt tur att hittills fått vara med om ”lyckade” resor, ljuvligt sällskap och fina sköna trevliga givande resmål . Jag längtar egentligen inte bort utan ”hem” tror jag, reser för att se en ny del av mig själv , överraskas av känslan att kunna känna sig märkligt hemma i främmande miljö. Att se hur miljöer och leverne som är så olikt ens egen vardag ändå har så många likheter. Det är en trygghet och även ett spänningsmoment.Vart man än reser är man som sköldpaddan, man har sitt skal på ryggen/ sin grundexistens i ryggsäcken , den som gör att hur fantastisk en resa än varit-inget slår känslan av att komma hem till sin egen värld:)

    Gilla

    • Ja du Elsa, det här var ett uppskattat svar, tusen tack för det! Det gäller att se och uppskatta det nya och det annorlunda, då förstår man oftast även sig själv och sina tillkortakommanden. Och du, det här med sköldpaddan, det skriver jag under på till 100%. Tack!

      Gilla

  2. Jag föddes också in i resandets värld- Men det är länge sen och resandet var då så annorlunda mot idag. På flera sätt. Jag läste Elsas kommentar här ovan och instämmer verkligen. Hon satte ord på tankar som jag också har. Jag reser inte för att komma bort utan för att komma till något. Och att se mig själv i andra miljöer än de vanliga. Jag skulle vilja resa mer än det jag gör och borde ”komma till skott”. Men tyvärr så finns det lite hälsa med i leken numer och även om jag inte vill tillstå det så är jag begränsad till viss del. Jag samlar inte på länder, även om det blivit en del under åren. Jag funderar på olika möten som ägt rum under resor, vad jag lärt mig, tagit till mig och kanske har jag gett något tillbaka. En strandmänniska har jag nog aldrig varit men detta att bli brun – jag är ju väldigt ljus, var ett ideal. Jag solade och brände mig. Många gånger. Alltför många gånger. Och idag är min hud inte så pigg direkt.
    Vad gäller ”all inclusive” hotell är det inget för oss.Inte heller pooltillvaro.
    Jag inser ju att jag inte blir yngre och en hel del finns på min önskelista bl.a. Alaska, Japan och Sydafrika . Ja, mycket mer. Och vi får se vad det blir.
    Spännande inlägg! Tack! Och jag har många fler tankar.

    Gilla

    • Tack för ditt tänkvärda och innehållsrika svar som andas resenär i varje mening, som ger ord även åt mina tankar. Du säger att du vill resa mer och så vet jag ju att det är, men Ditte, du reser väl hela tiden, även om resorna är lite kortare just nu? Har förstått att det här med sol och bad inte riktigt är din melodi nu för tiden och förstår även att din ljusa hy har satt sina begränsningar. Även jag tyckte att det var viktigt med solbränna när jag var ung, ja så tyckte nog de flesta, men sen många år är det totalt ointressant. Har dock aldrig åkt på rena solsemestrar, det var något som kom med på köpet när vi var dykare.
      Jag är säker på att jag snart får läsa om några resmål på din önskelista, ser fram emot detta och det blir när det blir. Det här med åldern börjar tyvärr sätta sina spår även hos mig, jag som alltid har rest på egen hand och aldrig varit rädd, kan numer tänka mig att åka organiserat, i alla fall till mindre säkra länder…helt otänkbart för bara något år sedan!

      Gilla

  3. Jeg kjenner meg veldig igjen i alt som du skriver. Har reist siden jeg kunne stå. Som barn flyttet jeg til ti forskjellige plasser på like kort tid. Så reisende ligger nok i blodet. Like fullt elsker jeg de nordiske årstidene, og skiftningene mellom dem. Det hadde vært kjedelig å måtte bo fast et sted der en ikke hadde verken høst, vinter, vår eller sommer. Nå når dagene er på sitt mørkeste er det noe livsbejaende i å vente på lysere tider og en ny livssyklus, Og like fullt vil jeg gjerne reise – også. For reisendets egen skyld – kjenne at verden farer forbi når du sitter på et tog eller en buss, kjenne spenningen ved å nå til et nytt og ukjent sted. Og ja, selvsagt, for møtene med mennesker, kulturer, landskaper. Og for å utvide horisonten, for nå å beskrive det med en klisjé.

    Gilla

    • Javisst är det så, man vill ha både och, både resandets spänning och magi, men även nordens olika årstider. Det var egentligen det som satte igång mina tankar igår, när vädret var som mest tråkigt, när mörkret lade sig som en tung filt över allt och alla…och jag kände att jag vill ha även detta.
      Det är nog så att man har lättare för att uppskatta det annorlunda och vackra, ljusa om man har mött mörkret, både bokstavligt och bildlikt.
      Tack för dina ord och tankar!

      Gillad av 1 person

  4. Kära Gertievännen!
    Tänker att resor och resande för egen del har varit ”upplevelse öar” som ger kraft och energi i det vardagsvanliga livet! Något som jag tänker tillbaka med glädje och blir som solglimtar en kulen dag som denna! Mina konstresor till städer som Amsterdam, Barcelona, Berlin med flera. Där var det konstupplevelsen som drog men så får man så mycket mer på resan. Samma är det med Alaska, Svalbard Safari i Tanzania, Namibia, Botswana där var upplevelsen av det vilda … naturen, djuren var i fokus. Det var det som avgjorde resmålen för min del. Helt annorlunda var Virginiaresan där vi reste i musikens tecken – the crooked road… ”countryroad” – en fantastisk resa där vi mötte människorna i första hand och countrymusiken på mysiga genuina ställen,kanske den mest minnesvärda…! Så kanske blir nästa gång det en resa utan planer på vad man vill se och upptäcka…bara med öppna sinnen! Vad gör resan med mig då förutom att berika mina sinnen? Kanske mindre inskränkt, mer vidsynt och mer nyfiken på omvärlden samtidigt som jag uppskattar mitt hem och min plats på jorden ytterligare ett snäpp! Tillsammans har vi gjort många fantastiska resor inte minst vårt ”Björn&varg äventyr i Finland! Min upptäckarlust har du en stor del i kära vän! Bamsekramar!

    Gilla

    • Ja du vännen, minnen finns det gott om från våra resor ihop, även om de inte är lika många som de vi gjort var för sig. En resa som jag minns apropå konsten och som du inte har nämnt, är din, min och Gunvors till Paris 1989. Kommer du ihåg när jag vägrade att gå på Louvren? Du och Gunvor fick gå själva och jag vandrade iväg för att köpa tyger…hade sett L två ggr förut, därav vägran!
      Att Virginia är en av dina favoriter har jag förstått, kanske just för att det inte fanns några förväntningar innan, som det gör när man åker till djuren.
      Finns hur mycket som helst att relatera till…och Björn/Varg i Finland, ja den går inte av för hackor…
      Kramar och hoppas att slasket snart tar slut!

      Gilla

      • Javisst Gertie! Det var nog första konstresan som gick till Paris som gav så mycket! Louvren, Notre Dame, ,utflykten till Versailles, modevisning och mycket mer! Sedan när vi var hemma i Kalix hade jag ju bytt adress till spånvägen och sagt ja till sambolivet och min oförglömliga kommentar när vi närmade oss Kalixbron ” Men nu har jag inget hem” Speciellt då det snart är 30 år sedan jag flyttade till Kalix-Nyborg och min kära C! Tack för den minnesbilden! Bamsekramar!

        Gillad av 1 person

  5. Vi lämnar VB för NB och kolkajen imorgon! Ska bli skönt att komma hem igen och ser framemot att träffas in reality! Kram

    Gilla

  6. Jag reser nog inte bort utan till. Till äventyret och det nya som jag vill upptäcka.
    Vet inte riktigt varför reslusten är så stor, men fick det med uppväxten då vi flyttade så mycket. Min far var en orolig själ och ville prova på nya utmaningar i sitt arbete och för oss ungar var det bara att hänga med och börja nya skolor, med nya kamrater. Då började turnerandet; som min bror sa på fars begravning. Var kanske under de åren som reslusten började.
    Först uppfyllde jag mina drömresor med Arktis och Antarktis, Nepal och Tibet o.s.v Sedan dök det upp nya mål och desto mer man reser och läser så blir önskelistan längre och längre.
    Undrar om jag hinner uppfylla hela den.
    Men det spelar inte så stor roll, för resorna har gett mig nya vänner och nytt perspektiv på världen.

    Gilla

    • Jag reser också till…både till nya och till gamla favoritplatser. Precis som du fick jag reslusten med modersmjölken…eller visst, du fick den via fadern, men samma lika. Även jag har många ställen kvar att uppleva och tänker ibland som du, att undrar om jag kommer att hinna?
      Men det är bara att resa på så länge man orkar, tids nog ligger man där med näsan i vädret och då vill jag inte ångra något jag inte har gjort.

      Gilla

  7. Javisst är livet fantastiskt! Vill alla bort? Ja,ha så kommer ännu ett inlägg då jag kommer i flöde så att säga; Njuter i nuet, ja. Novembermörkret, med full utdelning i år älskar jag. Jeg bärer med meg mine evner til å kose meg inne.
    De andra årstiderna lever jag i och njuter. Sommaren något rastlös. Våren tar jag tidigt redan i mitten av januari. Upplevde ju mer mörker där upp i Skellefteå, och snön passade mig perfekt.
    Så blev det flytt åter till södern, min son och familjen blir Norrköpingsbor och mitt nära intill farmorskap glider över i farmor på avstånd, de blir stora mina. Nu i Värmland, Arvika som jag lämnar efter 1.5 år och blir Karlstad-bo från och med 15 jan. Önskar nya omgivningar, känner ingen där. Arvika kan jag eftersom jag bodde här en del år för 19 år sedan – och blev lite överraskad då jag inte upptäckte något nytt – för nytt finns ju överallt även i den vanliga vardagen …
    Åldern är där redan så jag passar på byte miljö så länge jag kan ombesörja flytten själv. Någon resenär är jag inte alls. Mm en kan säga flyttenär så är jag det. Kollade min statistik och har flyttat 27 gånger under mina 65 år. Min oldemor Klara Ovidia gjorde likadan. Så ja, jag har det i generna kanske? När någon förfasar sig över alla flyttar brukar jag säga; några reser ofta och långt, jorden runt och upphör aldrig resa, några kortare, men hela tiden mer eller mindre – jag flyttar 🙂 Så var det det där att flytta/resa från eller till då? Bort eller åter? Intressant. Så får vi se vart det bär – om det bär och det har det ju en tendens att göra.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: