Jag reser och har alltid rest som ni som tittar in här säkert har förstått.

Men, jag funderar och funderar igen…vad är att resa?, hur definierar man en resa, att resa? Är det fysiskt eller är det mentalt…eller kanske både och. Är det något som vi i västvärlden tar för givet eller är det något nödvändigt för vår fortlevnad…är det kanske inte fullt så häftigt och romantiserat som många vill göra gällande att det är. Tja?

Inte vet jag och säkert vet inte du heller, men det vore intressant med en liten dialog, en liten stunds eftertanke. Jag tänker inte på flygskam eller andra populistiska uttryck som florerar likt myggor eller knott runt våra huvuden och gör oss…i alla fall ibland…helt handlingsförlamade…jag tänker på resor i allmänhet. Resor som våra förfäder gjorde, resor som var en del av deras liv och en nödvändighet för utvecklingen…som banade väg för dagens ”enkla” resor.

Många unga har anammat det gamla sättet att resa, fraktfartyg, tåg, cykel och…ja, You name It, men är det lösningen och framtiden? Läste igår ett reportage om en framåt ung man som tog sig runt världen med bla fraktfartyg. Säkert intressant för dagens unga, men för en gammal reseräv kändes det som att vrida klockan tillbaka. Har man själv varit på väg att se världen på det sättet, men blivit hindrad pga ”spik i foten” så ler man, känner sympati och önskar all lycka på färden…men jag tillåter mig även att vara lite skeptisk. Det passar några få, det passar om man lever i total frihet vad gäller åtaganden och även ekonomi, det är en ungdomsdröm och om man har möjlighet så skall man ta den…självklart!

Det blev inga fraktfartyg för mig, men det blev i princip allt annat…enkelt, billigt, äventyrligt och vad som helst för att få se världen bortom horisonten. Det är en resa som aldrig tar slut och nuförtiden går mina resor inåt ibland…de utvecklas, de tar plats och så kommer de ut som en liten utställning, vart femte år sisådär…

Nu har jag utställning igen, i Kalix Konsthall med början 21 september…men först blir det en liten roadtrip längs de stora sjöarna i US, med start och stopp i Chicago. Så skönt att vara gammal, att sprida på gracerna, att inte vara piskad att ha tre-fyra utställningar per år, att känna ett lugn och en tillförsikt…och en glädje över att få visa mina bilder.