Båtluff i Grekiska övärlden…


1982 och 83…anno dazumal för de flesta och njutbara minnen för mig och mina jämnåriga. Jag och Mona Lis, som jag träffat året innan på en buss mellan Geneve och Le Menuires i franska Alperna tog oss an arkipelagen och de jungfruliga öarna innan de blev överexploaterade. Vi skriver historia, vi är bland de första som tar tag i och reser i den underbara och vackra Grekiska övärlden via båt, innan det blir allmängods. Via ”öluffarkortet” som inte var uppfunnet då och via vår gemensamma upptäckarlusta hittar vi pärlor långt utanför de upptrampade stigarna och av resebyråer upptäckta ”superduperöar”.

Vi tar dagarna som de kommer, vi lyssnar till lokalbefolkningens tips och råd, vi gör utvikningar och visst…även en del lite halvplanerade stopp. Första sommaren började vi med Poros, Egina och Hydra…om jag inte minns fel? Sen blev det Paros, Antiparos, Samos, Mykonos, Kos…och ja, hjälp mig Mona Lis…många öar vart det…och minnet sviktar trots bildbevis.

Jag tar en utvikning, jag måste bara berätta om vår resa från Stockholm till Aten. Idag lätt som en plätt, men då var det med Balkan Airlines…via ”Östberlin” och Sofia i Bulgarien. Transit i Östberlin var näst intill ”gaskammare” och när du sen skulle borda planet så gällde det att vara först ut…och in. Rökning var fortfarande tillåten och rökarna sprang som besatta för att få en plats i ”ickerökare”…och ja, fortsättningen för oss ickerökare kan ni säkert föreställa er?

Jadå, det var obekvämt, ibland var det nästan outhärdligt vidrigt, som när vi åkte båt från Pireus till Mykonos(?), i 40gradig värme och ingenting på båten fungerade. Besparar er från detaljer, men det var faktiskt bland det vidrigaste jag/vi upplevt. Men sen, på Mykonos, då blev det lite paradisiskt igen. Vi anammade ”det fria livet” det lediga, avskalade och nakna…det som man vill kalla naturligt…men, jag tvivlade…och tvivlar.

Jadå, jag rör ihop det, jag kan inte riktigt hålla isär åren, bara nästan och det jag minns mest är faktiskt år två och SANTORINI.

Då 1983 hade knappt några turister varit där, det var i dubbel bemärkelse jungfrulig mark! När vi närmade oss ön höll båten bokstavligen på att kantra…alla ville se, alla ville vara på ”rätt” sida, sidan mot den bedårande vulkanön, mot det vackraste vackra. Även vi förstås och minnet är än idag bland det starkaste jag har beträffande ahaupplevelser.

Jahaja, och vad skulle då hända härnäst? Jo, vi träffade en dam i hamnen och hon erbjöd oss sitt boende uppe i bergen, Yes, säger vi, åkte med på en svindlande färd genom hårnålskurvor och STUP, upp till det inre av Santorini, upp till de gamla grottboningarna där vi kom att bo i sisådär fem dagar. Mitt på ön, mellan lavastränderna på den långgrunda sidan och den fantastiska staden Thira som klängde sig fast vid avgrunden.

Däremellan vandrade vi så gott som varje dag och vår grottboning med stampat jordgolv, tältsängar och utomhusfaciliteter, tar priset vad beträffar exotiska boenden…so far. Vi var ute i sammanlagt 9 veckor, vi vandrade, cyklade, åkte båt, badade och så var vi även lite kulturella förstås…Grekland i ett nötskal och här tar vi oss an Phytagorion på Samos.

Mitt Grekland, mina minnen lite på kvart och så några årtionden senare, lite eftertanke och saknad, lite längtan att göra om det med kära maken. Hade själv varit i G många gånger innan, redan på 70-talet, men de här åren satte limiten, satte och gav avtryck…de var speciella…återigen…one of a kind.

Tack Mona-Lis för att du var med…och tack du stjärna för att vi träffades där på bussen… någonstans i Alperna!

Ps. Inscannade gamla dior…take it or leave it…och Notre-Dame brinner…så utomordentligt sorgligt…

Kategorier:Okategoriserade

5 kommentarer

  1. Skrev en jättelång kommentar som försvann. Så det kommer en ny senare…

    Gillad av 1 person

  2. Beundrar er som hade förmågan och kunde vara ute på resa så länge och på egen hand, själv hade jag inte ekonomi för några längre utsvävningar och kom nog inte ens på tanken att dra iväg så länge. Plikter kallade och semestern var högst tre veckor lång. Fast en semester och min allra första på egen hand fick jag tag på en sistaminutenbokning till Madeira Året var 1971 och jag och min kompis Kerstin var så lyckliga. Ända tills tredje dagen då jag drabbades av tarmvred, operation och blev kvar 1½ vecka mer än vad det var tänkt. Visst det gav erfarenheter men så nära att det inte blivit några mer har jag nog aldrig varit som då. Det slutade lyckligt och en hel del år senare återvände jag med man och barn och fick uppleva ön lite mer.
    Men nog var ön lite mer speciell då första gången och bara en handfull turister där.

    Gilla

    • Det blev nog lite oklart här ovan…vi var inte ute 9 veckor på samma gång, utan 4 veckor första sommaren och 5 v den andra. Vi hade sommarlov, ML som nyutexaminerad lärare och undertecknad jobbade som lärarvikarie. Visst är Madeira en härlig ö, som iofs har fått mycket mer turister på senare år, men ändå ingen massturism som på många av de grekiska öarna.

      Gilla

  3. Hej Gertie!
    Gör ett nytt försök. Ska spara kommentaren innan jag skickar den.
    Sort tack för en härlig nostalgitripp även för min del här med öluffning i Grekland. Redan i mitten av 70-talet var jag iväg. Hade jobbat som reseledare på Kos, då en ganska oförstörd ö och gav mig sedan med en väninna iväg ut bland öarna här omkring. Tre veckor blev det. Senare återkom jag till Santorini ett par gånger också på 70-talet. Så roligt att se dina fina bilder och ta del av era upplevelser. Minns också Rhodos i början av 70-talet.. Åkte även båt över till Kos som inte hade flygplats.
    Mot slutet av 80- talet blev det nya båtluffningar i GRekland, nu med döttrarna och maken. Paros, Antiparos, Naxos , Santorini, Leros, Lesbos, Mykonos, Kalymnos och några till blev det under ett par somrar. Inget bokat och och vi gjorde det vi ville och stannade där vi tyckte
    Kan verkligen förstå att du och din väninna hade ett par fantastiska somrar här bland öarna och med minnesvärda upplevelser.
    Idag känns inte dessa öar så lockande utan massturismen har tagit vid. Men tyvärr blir det så med många platser.
    Tittar och läser en gång till. Och minns.

    Gilla

    • Roligt att vi även här delar upplevelser och erfarenheter, jag hade det faktiskt på känn. Även jag var en hel del i Grekland på 70-talet, bla på Kos som just det…då var en oförstörd ö. Redan när jag och ML var tillbaka -82 hade den blivit turistifierad och nu har väl precis som du skriver, även de andra gått samma öde till mötes. Tråkigt men tyvärr är det väl mer regel än undantag runt om på vår jord.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: