Balkan runt på 12 dagar


I september flög vi ner till Dubrovnik, där började och slutade vår lilla roadtrip i forna Jugoslavien och Albanien. Vi har hyrt många bilar…i många länder och brukar inte tappa hakan i första taget, men här, på Dubrovniks klart underdimensionerade flygplats var proppen nära. Samtliga uthyrningsfirmor var samlade på en minimal yta, bilar huller om buller, köer, varmt och knappt någon personal. Puh, men efter många turer hit och dit, betalt grönt kort för samtliga länder vi skulle passera (trodde vi), så satt vi då till slut i vår kompis för de kommande knappa två veckorna.

Vi stannade en natt i Neum, en liten vacker och mysig semesterort i Bosnien-Hercegovina. Med de nya landsgränserna har det blivit en liten smal tarm av BiH som tränger sig ner mot havet, med Kroatien på båda sidor. Vi hade bokat ett litet mysigt hotell vid havet, men självklart fortsatte strulet…det var dubbelbokat och vi blev ”uppgraderade” till ett stort, lyxigt…men opersonligt badhotell. Nåja, ok för en natt och vi misstänkte att det lilla mysiga hade fått en sen bokning, från stamgäster som skulle stanna längre. Dag två styrde vi norrut längs en otroligt vacker väg, med hisnande vyer i en betagande natur…28 mil på 7 timmar…

Så kom vi då till Zadar, där vi inkvarterade oss i en lägenhet mitt i Gamla Stan. Väldigt mysig och välmående stad med spännande historia och många utgrävda lämningar från Romartiden. En god middag blev det, men tyvärr ingen Pljeskavica, vilket vi längtat efter. Så småningom fick vi den dock, i Slavonski Brod, men det är en helt annan historia.

Kvällen var ljum och vacker, vi avslutade med ett par glas rött på ”vår” balkong…och då kom tredje strulet inom två dagar. Hade bokat boende i Fazana, ute på vackra Istrienhalvön…nytt mail på näst intill obegriplig engelska, men vi förstod i alla fall att det återigen handlade om överbokning? ”Nu är jag less på dina mysiga små ställen”, suckar maken som gärna bor på femstjärnigt!!

Och han fick som han ville. Efter ytterligare en dag längs den vackra kustvägen, med några mils omväg över en sagolik halvö, färja tillbaka till fastlandet och smala vindlande vägar…kom vi så till Lovran. Opatija/Lovran är två, näst intill sammanbyggda samhällen, väster om Rijeka, med stora lyxiga hus och tillika hotell. Mycket vackert… klassisk Brittisk kolonialarkitektur blandad med modern.

Morgonen därpå. Till Slovenska gränsen hade vi bara några mil och det här skulle bli en liten lätt dagsetapp…trodde vi. Knappt tolv mil till Ljubljana, där vi skulle sammanstråla med goda vänner som också var ute på roadtrip…från Budapest. Det skulle bli de längsta 12 milen vi någonsin åkt. Det började vid gränsen, där köerna ringlade långa och när vi så sakta började närma oss…ja då stängdes alla spärrar…fikapaus, eller vem vet? Genom kom vi till slut och när vi fick se köerna från andra hållet…ja, då kände vi oss helt plötsligt lyckligt lottade…de var många km långa, bortåt en mil.

Det är mycket roligare att åka småvägar än motorvägar, speciellt när man inte skall förflytta sig så långt. Mysigt att kunna stanna var man vill, köpa frukt vid vägen, beskåda och förundras över hur olika levnadsförhållanden vi lever under. Jodå, normalt är det så, men inte en fredag i syd- och mellaneuropeernas sista semestervecka. Nu var det stopp, både på små och stora vägar…12 mil på 6 timmar…och regn. Personligt rekord. Ljubljana är en trevlig stad med en gigantisk borg som vakar över sin mångkulturella befolkning. God mat och trevliga restauranger fanns det gott om…och om man inte blev mätt fanns det majskolvar ”ute på gatan”.

Efter en sen och intensiv kväll, och orolig natt i sällskap med nattens nöjesliv utanför hotellfönstret, styrde vi åter mot Kroatiens gräns…till Slavonski Brod. Sista milen genom Slovenien var vackra och kuperade, men efter gränsen vidtog en tråkig, platt motorväg via Zagreb, nästan hela vägen ner till Slavonski Brod. Här var det desto vackrare, med floden, som mer eller mindre var gränsen mot BiH. En falnad skönhet, med många svårläkta ärr, både från kriget och åren efter. Här fick vi även vår efterlängtade Pljeskavica, på uteserveringen mitt emot vårt ”fyrstjärniga” Hotell SAVUS… drottningen från anno dazumal, där många gamla celebriteter hade bott.

Detta är Slavonski Brod…en dag, en natt och nu åker vi vidare mot Cacak i Serbien…

 

Kategorier:Okategoriserade

1 kommentar

  1. Bra, ser fram mot fortsättningen…

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: