Vår första gemensamma resa gick till Maldiverna. Det var drygt trettio år sedan och allt gick i dykningens tecken. Vi balanserade med lätthet dyktankar, viktbälten, regulatorer mm för att så småningom glida ner i det bedårande och fiskrika vattnet. Nu idag, på julafton, sitter vi på Kap Verde och suckar. Dykcenter finns, hur många som helst…men det finns inte på kartan att dyka för oss idag. Så sorgligt, men det fungerar inte av en och tusen anledningar, inte minst sviterna efter min hjärnblödning. Att vi sen har stuvat undan kondisen till något avlägset rum, kan vi tala tyst om.

Vi åker Charter! Jodå, det är sant och vi såg fram emot en semester i rekreationens tecken. Chocken, då vi insåg att vi hade hamnat på ett hålligånghotell, med en allsångsledare/lekledare som måste ha varit kommandosoldat i sitt tidigare liv…den var och är rejäl!

Har tänkt filma med ljud, men ett par bilder får räcka, herreminje.

Nåja, allt är förstås inte av ondo, klimatet är härligt och vi har faktiskt badat och solat lite, måste nog vara mer än femton år sedan. Oron kom, efter några dagar och då hyrde vi bil för att under tre dagar utforska den lilla, med betoning lilla, ön. Fick en karta som visade de ”stora” sevärdheterna och vi började med Salinas. En övergiven saltgruva, varav ön fått sitt namn ifrån. Sal.

Inte bara gruvan var övergiven, nej hela området andades anno dazumal. Ett storstilat hotellprojekt hade lämnats åt sitt öde, liksom saltbåtarna och gruvans kontorsbyggnader. Intressant och lite sorgligt att se…ruiner har alltid en stor dragningskraft på mig, så även här. Fick med oss en liten pojke, självutnämnd guide som även ville visa oss ”Shark bay”…men vi tackade vänligt och bestämt för oss för den dagen. Åkte dit dagen därpå och vad tror ni…såg vi några hajar? Självklart inte, vilket vi visste redan på förhand och har man dykt med hajar på Maldiverna och andra ställen i världen…ja, då är man inte så lättimponerad! På tillbakavägen tog vi en sväng förbi Lion Mountain…tja och jovisst…en klippa i havet med lejonprofil. 

Hade hört lite om matstandarden och några större förväntningar hade vi inte, men vi har blivit glatt överraskade och hittat flera, om inte stjärnkrogar, riktigt bra och varierade restauranger, mycket bra fisk!

Vår tredje ”bildag” gick till något som kallas ”Blue Eyes”, långt uppe i nordväst. Jahajoho, vad var nu detta tro? Häftiga klippor med ett skummande inferno, som säkert en stilla dag kan bjuda på blå ögon där bottnen är ljus. Dock inte denna dag.

Nu har vi lämnat tillbaka lilla bilen, vandrar mycket och äter gott och snart åker vi hem till snön och kylan. Kap Verde har en del att ge, men bevare oss för kommandosoldater som lekledare!

God Jul till Er som orkat genom allt…och så småningom även ett Gott Nytt 2022!

KRAM!