Vad är det? Hade hört lite, hade fått en liten hint, eller kanske flera…men i München, i augusti 2010 öppnades mina ögon. Ja, inte direkt förstås, men vi var ute på en Europaroadtrip och stannade i München för några dagar…och det är en häftig stad. Vi hade besökt Dresden, kört genom Berlin, undvikit svåra olyckor och nu var vi här, i en hiskelig värmebölja.

Deutsches Museum, Olympiastadion och mitt i stadens puls hittade  vi surfarna…och maken ville gå till leksaksavdelningen på stora varuhuset? Kan det vara värmeslag tro? Längst upp kom vi och där stod det skrivet, med versaler…MÄRKLIN.

Man tror att man vet allt om sin livskamrat, men det finns alltid något att lära. Märklintåg hade figurerat i barndomen, då i liten och analog skala, nu något helt annat och så långt från leksaker som man kan komma. Högteknologi, datorstyrt och utvecklingen går i rasande fart…är man inte tekniker så får man bli och den delen lämnar jag helt åt CJ.

Efter besöket på leksaksavdelningen gick det snabbt. Startset inhandlades och ett av våra gästrum i Gustavsberg/Värmdö blev ”tågrum”. Det växte och det gick i makens fart och jag fick inte lägga mig i…”det här är mitt projekt, det här är min avkoppling från jobbet, det får ta den tid det tar och det skall aldrig bli färdigt”? Tvärt emot mitt sätt att kreera och så här såg det ut 2016, när vi sålde huset och flyttade upp till Kalix.

Många fantastiska hus var byggda, rälsen dragen och det verkliga jobbet ligger under bordet, men, landskapet saknades…för jag fick inte bry mig, jag fick inte störa och CJ hann inte, de få timmar han var hemma. Fint So Far…och 2014 åkte vi till Hamburg vid Allhelgonahelgen. Vi skulle besöka Miniatur Wunderland! Det var målet, men det blev även en helt fantastisk långhelg, där vi åt ute i november, 20 grader varmt, strosade längs Alster och så ”The Clou”. Boka tid, vänta, bli frustrerad…men till sist kom vi in.

Det var enormt, det var häpnadsväckande, det gjorde maken lite liten, men vaddå…du kan inte jämföra detta med ditt…basta!!! MW öppnade 16 augusti 2001 och är idag världens största Modelljärnväg. Ytan är 1600m2, rälsen är i skala 1/87 (precis som vår) och sträcker sig över 1600 meter…man kan bli matt för mindre! Se bara på kontrollrummet!

Inga nördar där inte?!? Själva anläggningen tog nästan musten även av mig, men ajjabajja, inte jämföra, inspireras!

Elbphilharmonie var under uppbyggnad, i verkligheten och på MW. Byggstart var 2007 och det stod klart 2017, en imponerande och spännande byggnad! Nåja, här slutar vi med historien, nu tar verkligheten vid och vi skriver 2021, året som precis har börjat och som fortfarande går i covids tecken. Så här ser bygget ut idag, i helbild, ungefär 3 gånger så stort som det ursprungliga i Gustavsberg.

Vi bygger ut och jag fick, har fått den äran att vara delaktig i landskapsbygget. Sen c-skiten kom och CJ tröttnade på detaljerna, har jag till min stora glädje och tillfredsställelse fått total kontroll över landskap och detaljer. Rälsen, elen och tåglogistiken är fortfarande  makens och även husbyggandet. Hade aldrig, säger aldrig, trott honom om det tålamodet, men jag ger mig, jag är imponerad, vilket jag ytterst sällan är!

Att sen få äran att sätta pricken över I, att fixa med landskap, figurer, stadsplanering med mera, det är en lisa för själen och en flykt från världen som just nu är mer än bedrövlig. Vi har hittat en ny mening med livet, vi kan inte resa, men vi reser med tåg och fantasin slår nästan knut på sig själv ibland…och jag har fått igång kamerorna. De sover annars sin skönhetssömn och det vete gudarna om de någonsin vaknar upp till sitt verkliga liv igen? Nåja, vi bygger ut, maken bygger hus och det nya är landsbygd och industrier, jag slabbar med gips, cement och annat ”konstnärligt” och det är roligare än roligast!

Ta en titt på detaljerna, se det lilla i det stora och du, visst är det fascinerande. Jag som såg ut som en fågelunge med öppen mun, när CJ ville gå till leksaksavdelningen…jag deltar nu (tack för att jag får) med en otrolig entusiasm och glädje! Det är pillrigt, det är pyttepytte ibland, men visst är det läckert? Jag är bara en liten del av det hela, det ytterst konstnärliga…annars skall den äras, den som äras bör!

Homage till dig min kära man och vi kämpar vidare med vår ”landsbygdsavdelning”. Tills dess, njut av stadens myller!