Reseabstinens


Att resa eller inte resa, det är en fråga och den andra frågan är: Kommer vi någonsin mer att kunna resa som vi vill, som fria och spontana individer, som upptäckresanden, som utforskare och världsmedborgare, eller ens på en liten chartertripp till Mallis? Jag har hoppats och hoppats, jag har tvivlat och åkt djupt ner i mörkret, men alltid, trots allt sett ett ljus i tunneln. Men nu idag, nu när vaccinerna kommer, när allt som alla hoppats på är här, men…det blev visst inte riktigt som vi tänkt oss, eller?

Har inte orkat med nyheterna annat än i små doser det senaste halvåret, har börjar glutta lite mer nu när jag har känt hoppet, men herregud, nu är det värre än någonsin, i alla fall värre än  i mars 2020. Oslo stänger, Finland stänger, Portugal stänger, för att inte tala om Tyskland, vilket är det land som ger mest respekt, i alla fall vad gäller vederhäftigheten…och så alla tvivel och osäkerheter vad gäller vaccinet. Det är bara to much och jag är rädd för att mina farhågor och tankar om och runt jordens överlevnad börjar slå in.

Nåja, något måste göras och jag började tänka bakåt, tänka på min näring och mina gamla utställningar. De första med bilder gick i isens tecken, trots att de hette ”Vattenliv”…och javisst, is är fruset vatten. Jag börjar med tre bilder från Björnö, öppet hav och isen talar.

Blå är isen och blå timmen förstärker figurernas karaktär.

Bubblor i isen har alltid fascinerat mig.

Vid Farstaviken i Gustavsberg finns en fascinerande bäck. Att komma åt glittret var inte lätt, men vad gör man inte för konsten?

Drömmar kommer och går, ibland vackra, men idag mest svartsvarta.

Vad är en figur? Är det en varelse, ett tecken, något ritat eller en dröm?

Ja, så kommer vi då till det här med FÄRG. Vad är färg, är det en illusion eller är det ett vedertaget begrepp? Kan det diskuteras, eller är det bara som det är, rött är rött, blått är blått och så vidare…

Hursomhelst, så var hällkaren ute i Björkvik en guldgruva, en ständig och alltid lika upplyftande utflykt och kanske även flykt från vardagen.

Att hitta grafik i isen är inte svårt…om du hittar is. Det kan vara så simpelt som i en frusen dypöl, i ett gammalt bilspår eller i ett näst intill övervuxet dike, det gäller bara att öppna ögonen, att se och fantisera.

Allt handlar i och för sig om att se, allt som handlar om foto och även annan konst, att måla, skulptera, att skapa design, att våga vara sig själv. Ibland är det infryst, svårt att ta till sig, men ändå så spännande och det talar till mig, det höjer sin röst…se mig, fota mig, bevara mig, för snart är jag borta, smält, tillintetgjord och all.

Är det något som personifierar och ger karaktär åt isen, så är det lystern. Den visar sig inte varje dag, men när den gör det, ja, vem blir då inte salig och upprymd? Solen är tillbaka och hoppet om vår och ljus kommer nära.

Transparent är ordet när vi talar om is och det får avsluta min lilla visning av före detta och tilltänkta utställningsbilder. Hoppas att de kunde ge er en liten verklighetsflykt, få in tankarna på annat än eländes elände och ja, det ljusnar i horisonten, kanske, förhoppningsvis?

Ett stort hjärta från hjärtat!

Kategorier:Okategoriserade

20 kommentarer

  1. Väldigt många vackra isbilder!

    Gilla

  2. Just postat & delat mitt inlägg på tema resa och skyltsöndag då jag ser ditt i flödet på FB så da reser jag in med det samma!
    Först innan jag glömmer det här inkommande eufori och sinnets rörelser; hjärta till ett annat hjärta!
    Som vanligt får du tanken eftersom den dyker upp …
    To be or not to be?
    Resa mer? Aldrig resa mer?
    Vaccinet är lösningen, men vi är inte där framme än riktigt än …
    Stängningar och öppningar, långsamma åtgärder – letandet kritisk efter rätt eller fel … vems land är bäst? Vi ska väl lära och plocka bort, men inte äns det är så enkelt för det vi plockade bort en gång som var så rätt då – visar sig bli rätt så dåligt vid ett annat tillfälle.
    Kritisk granska och forska som att resa javisst Nära nog.
    Som konstens alla rum som du beskriver!
    Vad är en figur? Vad är konst? Vad är färg?
    Svar; det är som det är, det är det det är – halvknäppt svar, men så är det just nu just här!
    Diskutera, dialog? Komma fram till och komma vidare.

    Verklighetsflykt att SE figurer, vattenliv, färger och formationer, tydliga eller diffusa? Inte som jag menar och införlivar verkligheten!
    Jordens överlevnad? Visst ska vi värna den, men jag undrar om inte den ändå lever sitt eget liv … naturligtvis igångsatt på ”fel spår av oss” (populärvetenskapligt i uppsnappat, verkar stämma)
    Dypöl? Jo, säger jag och visslar på inandningen hm 🙂
    Bilderna är så djupt och lätt underbara!
    Vattenliv – fruset är konst! Att se, att fota, att leva.
    I väntans tid. Att ändå leva här och nu!
    VÅGA VARA SIG SJÄLV – SIN STUND PÅ JORDEN!
    Ljuvlig inledning på söndagen och jag bär med mig den in i kommande veckan.
    Kram så klart!

    Gilla

    • Måste in och kolla ditt reseinlägg, men först svar här😉
      Blir som vanligt nästan stum av ditt uttömliga och initierade svar…du är otrolig! Har egentligen inte så mycket övrigt att tillägga, du satte huvudet på spiken.
      Hoppas att din dag har fortsatt i samma anda, ljuvlig och positiv och i en känsla av att vara i nuet.
      Kram till dig och ta vara på ljuset🌞!

      Gilla

  3. I inkommande eufori ska det stå ..

    Gillad av 1 person

  4. Vilka grymma bilder, tittar flera gånger och tänker att detta vatten is, aldrig kommer tillbaka i likadant utförande. Det gäller att fånga stunden så som du har gjort. Undrar vad som är inkapslat i isen på den första bilden? Ser ut som ett ostronskal men det kan det väl knappast vara.
    Ha det bra i väntan på resandet/Yvonné

    Gilla

    • Tack snälla du, javisst är det härligt med is och just tanken att det bara finns här och nu gör det extra spännande.
      Ostronskal var en bra gissning, men icke sa nicke…det är en stor strandsten som fastnat i isens grepp.
      Ha det gott du med😊

      Gilla

  5. Jag som bara tycker om is i en G&T blev helt tagen av dina bilder. Naturen är fantastisk. Det har även visats av dig! Riktigt läckra bilder!
    Jag är född optimist och är helt övertygad om att vi kommer att kunna tillgodose våra resedrömmar! Jag har inte sviktat en sekund, men den stora frågan är hur lång tid det kommer att ta innan viruset kapitulerar!
    Hoppas ni har det fint!

    Gilla

    • Haha, ja en G&T med is tackar jag inte nej till och jag tackar även för dina varma och uppmuntrande ord!
      Jag hoppas verkligen att du har rätt, men hoppet är väldigt klent just nu…tyvärr.
      Ha det gott optimisten!

      Gilla

  6. Helt fantastiskt Gertie! Jag började titta igår och då ett par gånger och sedan mer idag. Jag kan inte se mig mätt. Du är ju fotografen med flerdubbla F. Bilderna är konstverk men också samtidigt så levande. Bilderna rör sig och formerna och formationerna ändras ju mer jag tittar. Tänk om det kan bli ännu en utställning. Jag önskar att så många fler skulle kunna ta del av dessa bilder.
    Ja, tiden nu känns svår och begränsande på många sätt och att tänka bakåt kan vara en väg att sedan komma framåt. Jag kan inte riktigt sätta ord på alla mina tankar men jag sällar mig till Tove som kan göra det. Och hon gör det så bra.
    Många tankar och en stor kram. Stort tack för denna resa i isens värld som gav mig så mycket på många sätt.

    Gilla

    • Tusen tack Ditte, du är då för gullig! Vad beträffar utställning, så känns även det långt borta, men som sagt, säger aldrig, aldrig igen.
      Jag både vet och förstår att även dina tankar vindlar omkring, sant även att Tove är en mästare i att sätta ord på sina…och andras tankar!
      Stor varm kram även till dig och du!…ditt upplägg på ”nya” bloggen blev riktigt bra! Snyggt!

      Gilla

      • Tack, för fin återkoppling till bloggen. Det här känns bra. Dina bilder är så vackra att det är en fröjd att se dem. Tycker de skulle platsa på Fotografiska😍 Ja, var som. Men att många kan få se dem

        Gillad av 1 person

  7. Kära Gertievännen! Som vanligt hittar du nya kreativa former i denna sorgedalen där vi bara väntar positiva nyheter … Då sprider du ljus och inspiration med dina underbara isbilder och texter Du är bäst kära vän! Bamsekramar

    Gilla

    • Oj, öppnade precis datorn efter en lång paus…och då fanns du här!
      Tack för det och tack för värmande ord och att jag lyckas sprida ljus mitt i allt mörker…
      Varma kramar vännen och vi håller näsan över vattenytan❤❤❤

      Gilla

  8. Helt fantastiska bilder!
    Jag tror att vi kommer att kunna resa igen, hade jag inte detta hopp, hade det nog varit ute med mig. Tanken på att inte kunna åka till Sverige och se barn och barnbarn, vill jag inte ha.
    Så jag tror på framtiden, även om den ännu är en bra bit bort.
    Sköt om dig!

    Gilla

    • Tack Lena!
      Jag hoppas verkligen att du har rätt vad framtiden beträffar, men det verkar mörkt! Resorna är (har varit) som barn för oss, då vi inte har några och självklart inte heller några barnbarn.
      Ha det gott och tack för hoppfulla ord!

      Gilla

  9. Resa kommer vi nog få göra…så småningom, men hur det kommer bli vet vi inte så mycket om. En förändrad och orolig värld kommer det nog vara ett bra tag framöver.
    Var inte så pessimistisk brukar min man säga när jag tvivlar på att det ska bli som vanligt igen, men nu hör jag en del pessimistiska tankar även från honom. Och det senaste strulet om vaccinleveranser som inte kommer som utlovat och oförmågan bland de styrande att ordna upp logistiken om vaccinet. Det är oroande.
    Vi har kanske inte så många pigga år kvar att resa, känner hur kroppen inte hänger med som förr.

    Jag brukar vara en positiv person och har nog inte tyckt det varit så eländigt med det här för egen del, saknat en massa men fyllt tiden med annat som inte hunnits med förr. Trodde att nu kommer ljusningen och nu vaccinet och så är vi fria igen.
    Men, men.

    Nä, ska inte dra med dig i fler av mina dystra tankar, hoppas på våren och kunna träffas ute igen. Få se nyaste barnbarnsbarnet som anländer snart, snart. Och få vårsol som värmer kanske få lust att fotografera igen och även blogga.

    Tröstar mig med dina underbara isbilder. Mönster och figurer som där är så förgängliga, här fångade innan de löses upp i ett intet.
    Naturens konst, som det behövs ett tränat öga för att se och fånga.
    Positiva bilder.

    Gilla

    • Det är samma här hos oss, jag har tvivlat länge, men maken har hållit uppe humöret, till nyår ungefär. Nu tvivlar även han, MEN, vet du vad vi just precis har gjort?
      Vi skulle ju ha åkt till Centralasien med ”Iventus” i april -20, den första inställda resan. Nu fick vi erbjudande om bokning i höst, i slutet av september, med fri avbokning tom juni…så vi slog till!
      Hoppas, hoppas och vi kände att vi måste ha något att se fram emot…men om det sen blir av, lär nog stå skrivet i stjärnorna…
      Roligt att du uppskattar mina isbilder! Många härstammar från Björkvik och Björnö, dina ”sommarhemmatrakter”.
      En hälsning från snöriket, 60 cm och mer skall komma i morgon.
      Skön motion och inte en tanke på c.
      Ha det gott!

      Gilla

  10. Herre du milde Gertie!!! Vilka bilder!! Blev alldeles salig ❤ Och Oj, vad figurer jag mötte i detta helt makalöst härliga inlägg.
    Suget att rusa ut och leta fruset vatten blev alldeles överväldigande men när jag nu kikar ut så inser jag att det nog får vänta. Solen som lyste på himlen när jag åkte hem imorse har tagit ett kliv tillbaka och mörkret håller på att ta över. Det får bli en annan dag. Och för den delen så kan jag se ditt inlägg om och om igen och bara njuta.
    När du fotar dom här bilderna… Är dom tagna med olika objektiv? Och hur tänker du med inställningar? Dom har en klarhet som är makalös och skärpan sitter över hela bilden. Jag blev så oerhört inspirerad och fascinerad och "kär" ❤ 😉 Wow!!! Tack vännen!!

    Gilla

    • Du är gullig du😉, tack för uppskattningen!
      Du frågar om när och hur jag tänker och sanningen är nog den att jag inte tänker överhuvudtaget när det kommer till IS…jag bara känner, mycket! Det var min största inspirationskälla när jag bodde nere i Stockholms skärgård, här uppe har jag inte tagit en isbild sen vi flyttade upp…låter förstås helt galet? Men svaret är flera, dels har vi knappt varit hemma på vintern sen vi flyttade upp och dessutom kommer oftast snön och täcker isen innan jag hinner ut på upptäcktsfärd.
      Objektiv ja, de flesta är tagna med macroobjektiv, men det händer ganska ofta att telet får leka macro…och ibland får macrot leka tele😊🤨…
      Kram till dig och jag blir glad när jag kan glädja dig🌹🌹🌹

      Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: