Att vara på turné är alltid en hit.


Att vara på turné är för det mesta att cruisa runt någonstans i stora vida världen, i alla fall för oss. Men, nu är det som det är och vi cruisar runt i gamla svedala och vi hittar nya upplevelser bakom varje krök, i alla fall nästan.

För några dagar sedan styrde vi kosan mot Jokkmokk. Det går inte alltid som man tänkt sig och naturligtvis inte nu heller. Tja, men det är väl så det skall vara och vi hann inte så långt innan mina ögon vidgades…nämligen i Smedsbyn. Jag älskar bilar och då speciellt de gamla, vackra och omhändertagna. Har skrivit det förut, och jag tar det en gång till! Jag växte upp i morfars lastbilsåkeri, jag följde med i förarhytten, jag älskade livet bakom ratten och så gör jag fortfarande. Har åkt i alla gamla godingar, Bubblan med lucka därbak, Amazon, Volvo PV med gök på taket, Ford Kapitän, Volvo p1800 och inte minst vår silverfärgade MB 220 SE. Ja, mina vänner, det var tider det…och nu såg jag en hägring! Vi åkte förbi, jag sa till CJ…såg du? Jo, jag såg! Sagt och gjort, vi vände och vi hittade en skatt av gamla finingar…i Smedsbyn.

En morgon som gjorde vår dag och jag hade kunnat stanna hur länge som helst. En entusiast som byggt gamla godingar från rishögar till originalskick och ibland även bättre, ett livsverk som heter duga! Sen visade det sig förstås att vi hade många gemensamma nämnare, speciellt jag och kära hustrun. Både hon och modern var ”gamla kunder”, hade jackor, kappor mm från min gamla karriär…och de fanns kvar och användes. Hade kunnat stå kvar hela dagen och prata foto, konst och gamla bilar, men när vi är på väg, då vill vi iväg! Tack för titten och om ni läser detta, skriv gärna en rad och lämna kontaktinfo, det kan bli fler besök och botaniserande bland godingarna!

Efter några mil kom åskregnet och det höll i sig förbi Harads, där vi skymtade TreeHotel, men ”bröthotellet” i Lule älv missade vi. Synd, men regnet var inte att leka med, ej heller de milslånga vägarbeten som höll på att ta knäcken på oss. Jaja, glömt att kolla förstås, men så blir det när spontaniteten är i första rummet. Vi hade bestämt oss för att åka småvägar, vilket betyder sand, grus och smalt, ibland nästan enfiligt och efter Harads svängde vi av mot Edefors, Lakaträsk, Murjek, Messaure, med flera metropoler som hade i alla fall ett gemensamt…gamla förfallna hus.

Och kraftverk i Lule älv, här Messaure. På eftermiddagen kom vi fram till Hotell Jokkmokk, checkade in och så styrde vi iväg mot Karats. En gudabenådad smal, krokig och kuperad skogsväg, där de fyrbenta trafikpoliserna regerade. Kom inte här och kom…sakta ner, bida din tid, vi bestämmer när du kan köra förbi…

Ja, och vyerna var förstås bedårande och det som slog oss var att tomterna/ägorna var exemplariskt skötta, trots att de var gigantiska! En dröm och en önskan, att det kunde vara i alla fall hälften så fint i grannskapet hemma!? Ta åt sig den som vill! Ja och så lilla Tjäderhönan som poserade så fint.

Jokkmokk är speciellt, en salig blandning av urbefolkning och nybyggare, lite som Longyearbyen utan vidare förklaring. Eller kanske lite som de flesta småorter runt ikring vårt avlånga land. Thairestaurang, Pizzerior och både fungerande och nerlagda gamla butiker, en sällsam känsla av och en kollision mellan det kosmopolitiska och det urgamla, invanda och ja, det fast förankrade. En nostalgitripp.

Ett av målen på den här resan var förstås ”Stora Sjöfallet” som jag ville visa för kära maken. Eller egentligen inte visa, beskärma mig över hur det ser ut idag. En liten spillra av sitt forna jag, som då, när det begav sig kallades för nordens Niagara. Något som förpliktigar och något som jag faktiskt har sett…men jag var så liten då att jag inte minns. Kära mor och far har däremot sett det i all sin prakt och inte minst hört dånet. Har letat bilder, men gett upp. De finns någonstans, men de får vila i frid liksom minnet av fallet. Tycka vad man tycka vill om skövlingen av våra ovärderliga naturtillgångar, men det känns i hjärtat när man ser rännilen som fortfarande kallas Stora Sjöfallet. Ett ”Naturrum” är byggt, tror att det invigdes 2014, för att berätta och åskådliggöra historien. Gonatt säger jag bara och gonatt till de rabiata, unga anställda som hade bestämt att skor skulle av!? Ja, självklart om du har varit ute och vandrat, om du kommer till övernattningsstugor ute på lederna…men här har du gått 200 meter från bilen…puh?

Vid Suorvadammen slutade vägen, den allmänna, men vi fortsatte förstås…i alla fall några kilometer. Snart tornade himlen upp sig och vägen var knappt farbar, så vi skonade min lilla röda pärla och vände om. Vi fick som vi ville vädermässigt, eller rättare sagt fotomässigt…häftiga skyar och molnformationer, tack, tack! Ja och så höll jag ju på att glömma…kolla bilden med vindmöllan ovanför spillran av sjöfallet! Hån eller installation, det är frågan?

En natt till i Jokkmokk och besök på Thairestaurangen som verkade vara ”stans” nav. Gott var det och trevligt att sitta ute, men, vart hade Thaikryddorna tagit vägen? Ett kort liten tripp som kändes lång, avslutades med hemfärd längs små jordvägar…och inte visste vi var vi var…men spännande var det och lilla jag blev skitigare än någonsin. Ödehus kantade vägen, förstås, och funderingarna om hur, var och vad som har varit finns fortfarande kvar.

Med risk för att verka tjatig…ta en tur i närmiljön, det berikar! Och PS förstås…vi åt inhemskt första kvällen, Jokkmokkspanna med ren, lingon och diverse.

Kategorier:Okategoriserade

14 kommentarer

  1. Underbar turné! Många superlativer finns!.
    Begreppet vara på turné – brukar jag säga om mitt resande med kollektivtrafiken sommartid då jag besöker familj och vänner runt om i mitt boland och hemland. Varje människa har sittinnehåll det får för varje människa.
    Apropå vägarbeten; alla vill ha fina vägar, men få vill ha vägarbeten på just sin resa 🙂 Minns resan 2002 är när jag flyttade uppåt norr alla dessa på sträckan om dryga 100 mil som jag körde på en dag …med min lilla Nissan Micra fullastad med det jag behövde, resten fick jag skaffa dit jag kom. Sagt upp jobb och åkte i väg för att vara farmor på nära håll. Turné eller inte? Blev en lång turné.
    Då var inte resan målet utan framkomsten och kommande tillvaro.
    Får alltid tänketankemimring då jag läser och ser bilder hos dig!
    Tack du!. Önskar er en trevlig helg.

    Gilla

    • Tack för att du kom med på vår miniturné och roligt med minnen igen, associationer och tankar kring dina flyttresor. Så sant att alla vill ha fina vägar, men inga vägarbeten…tyvärr är det nu så, speciellt på småvägar här uppe i norr, att det både är dåligt…och vägarbete på samma gång. Det fylls igen lite halvhjärtat och snart är det nya gropar på gång?
      Ha det gott och hoppas att du får en fin lördag med ”sola”…

      Gilla

  2. Så härlig läsning<3 Ni gör det helt rätta i dessa tider när inget blev som det var tänkt… Oplanerade och spontana turnéer i vårt avlånga land. Underbara bilder på ödehusen, landskapen och dom fantastiskt vackra bilarna. Besökte Classic Car Week i Rättvik vid flertalet tillfällen när barnen var små och jag gick ofta omkring där själv med min kamera och fotade detaljer på dom vackra bilarna. Fascinerades och beundrade allt engagemang hos fordonsägarna som ofta även var tidsenligt klädda.
    Även vi har haft några utflykter. Maken och jag tog några spontana bilresor med startpunkt torpet i Karlskoga. Tänk så mycket vackert och spännande man kan se när man åker så här 🙂
    Vi kommer även framöver ta kortare små utflykter mellan mina jobbpass. Efter att 1/4 av personalen på avdelningen smittats med Covid-19 och pandemin drabbade vår avdelning med flertalet smittade patienter (varav flera ej gick att rädda) så har avdelningen så smått börjat öppna upp igen. Nu håller vi tummarna att vi klarar oss bättre i fortsättningen med tanke på att jag jobbar med den största riskgruppens patienter… Dom över 70 och svårt sjuka.
    Tack för att jag fick följa med på en underbar turné ❤
    Kram och Trevlig Helg 🙂

    Gilla

    • Jag förstod att bilarna skulle uppskattas av dig! Minns så väl när du skrev och berättade om, när du i ditt tidigare liv, varit över i US och hämtat hem en goding, kul! Så sant att det finns mycket att upptäcka i närmiljön…fortfarande…och där nere är det lite närmare mellan utflyktsmålen, vilket underlättar, i alla fall för stunden!?
      OJ, förstår att du har haft ditt under vår och sommar med sånt tryck på avdelningen. Tur att du själv har klarat dig, i alla fall från C!
      Jag håller också tummarna för dig, din avdelning och även för resten av landet och världen…måtte detta elände snart få en ände.
      Tack för dina ord och tack för att du ville följa med på vår miniturné.
      Kram och ha det gott!

      Gillad av 1 person

  3. Stort tack bästa Gertie för denna tur! Ja njöt till fullo av både dina fantastiska bilder och den härliga texten. Jag var liksom med på hela resan. Stundtals fnissade jag och såg mig själv här. Jag har varit i Jokkmokk och jag har besökt och Stora Sjöfallet också. Men då var det ingen ”visp” som fanns där.
    Helt perfekt att passa på att vara på turné i hembygden.
    Vilken lycka att komma till Smedsbyn och finna alla dessa skatter till bilar. Och du med ett stort bilintresse. En höjdpunkt! Verkligen! Så även att du här träffade på ”gamla kunder”. Tänk så lite världen kan vara ibland.
    Många gamla öde hus fanns det och skulle andan falla på kanske något är till salu eller för uthyrning. Men å andra sidan är vi nog nu för gamla för några större renoveringar.
    Jag klättrar nästan på väggarna här hemma och känner mig och är dessutom begränsad. Nu p.g.a. armen. Hoppas ni gör fler turer för jag följer väldigt gärna med.

    Gilla

    • Så skönt att du slapp vispen och kanske du dessutom var där så tidigt, att det fanns kvar lite mera av fallet, än den lilla spillra som man kan se idag!?
      Du skriver till salu och visst finns det en hel del som man skulle kunna få för en liten penning, men som sagt, orkar man med helrenoveringar nu för tiden? Tror inte riktigt på det, men husen är roliga att fota och så även de vackra och renoverade bilarna.
      Förstår att du klättrar på väggarna, det gör även jag, vilket tar sig uttryck i otaliga småutflykter. Har länge haft hoppet om möjlighet att resa framåt hösten, men nu när det ena landet efter det andra återinför restriktioner, känns det nästan hopplöst.
      Ta hand om dig och tack för alla dina turer i mina gamla hemtrakter. Jag läser och uppskattar, men ibland får datorn vila och då missar jag både det ena och andra.

      Gilla

  4. Blir ju alldeles lyrisk då jag läser ortsnamnen och även vid bilderna.
    Önskar ibland att vi bodde längre norrut, riktigt långt norrut då. Men har man barn, barnbarn och nu även barnbarnsbarn här nere så lär det inte bli någon flytt norrut.
    Får bli resor dit upp så fort det går att åka även för oss äldre, hoppas det händer innan vi blir det som Tegnell kallar för äldre-äldre.
    Jockmockspanna lät betydligt godare än thaimat, inte min favorit. Mins nä vi var i Jämtland och satt i björngömsle, på dagen åkte vi runt i trakterna. blev hungriga och allt i matställen vi hittade var just thai. Beklagade oss för värdparet om det utbudet på lunchmat och berättade att vi letat efter något litet ställe där man kunde få en kopp kaffe och tunnbrödsmacka, middag ingick i vår vistelse och även matsäck till kväll och frukost och dröm om vår överraskning att den kvällen fanns det tunnbröd som vi kunde göra matsäck på. Blev ett extra plus för den arrangören.
    men åter till ditt inlägg, Lyrisk är bara förnamnet, vill dit, vill iväg och är så sur på Corona nu.

    Gilla

    • Jag förstår att du längtar och även minns mycket från förr, det är ju lite dina trakter också!
      Javisst var Jokkmokkspannan godare än thaimaten, utan tvekan, trots att jag faktiskt gillar Thaimat…om den är kryddad som den var förr, i Thailand.
      Jag är också urless på Coronan, trots att vi inte håller oss hemma, men det är ju bara runtikringturer och jag längtar ut…så det nästan gör ont ibland.
      Förstår mer än väl om du klättrar på väggarna, måtte det vara slut snart.
      Ha det så gott det går och tack för att du tittar in här hos mig!

      Gilla

  5. Tack för din fina intressanta berättelse Flera platser som jag skulle vilja åka till men grusvägar med husbilen är inget vi önskar. Det skakar o rister och hela bilen får en Sandgrundig hinna över sig! För att inte nämna ev stenskott.
    Ja vi får se vars vi hamnar när vi kommer upp.

    Gilla

    • Ja du, det förstår jag. Vi mötte många husbilar, inte på de allra minsta och mest avlägsna vägarna, men väl där det var vägarbete och skumpigt var bra förnamnet…och risken för stenskott, hua.
      Vi klarade oss som tur var, kanske pga vi knappt mötte en bil?
      Åker ni uppåt så skulle jag föreslå hösten, gärna början av september. Då är både myggen och vägarbetena borta och i bästa fall har löven börjat skifta färg!

      Gilla

  6. Men åh så härlig utflykt! Älskar bilderna med renarna alltså, snacka om att naturen bestämmer och tar kontroll över människan och inte tvärtom för en gångs skull 😉

    Gilla

  7. Det var verkligen jätteroligt att träffa dig igen, du som tillverkat min kappa som jag ärvde av min mor Gerda i Kalix. Hör av dig gärna om du vill titta in någon fler gång och se på senaste objektet, Just nu renoveras en Wartburg från 50 talet. Själv kan jag bara bjuda på trevliga trädgårdsbesök.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: