Dumt kanske, eller hur mycket hjälper egentligen alla dessa munskydd som åker av och på med mer och mindre smutsiga händer?

Vi fick en riktig duvning när vi anlände igår eftermiddag. Kom in till passport samtidigt som ett helt plan med Kineser, med munskydd, men som trots det inte fick komma in i Vietnam. Landet har varit stängt mot Kina ett tag, men försök att komma in görs tydligen ändå. Vet inte vart planet kom ifrån, men det var bara att vända, in förbi passkontrollen kom de inte och väskor i en gigantisk hög väntade på att åka ut igen. Ja, man undrar…lite som att sila mygg och svälja elefanter, eller?

För oss var det inga problem, ingen kontroll överhuvudtaget och sen är det första vi läser här på morgonen, att det är fem nya fall hemma i Sverige?

In till stan, incheckning på vårt Hotell i gamla Hanoi och ut en välbehövlig promenad. Inte många som hade munskydd, kanske en av tre, men handspray fick du överallt.

Nostalgisk blev jag också, när alla bedårande lukter slog emot oss och jag tänkte i alla fall tanken att det vore lite häftigt att prova. Men magen är inte längre av stål och vi knallade in på en ”safe” restaurang i stället och avnjöt en Hanoispecialitet. Sov klockan runt och sen tog vi en uppfriskande morgonpromenad runt Hoan Kiem Lake.

Som överallt i Asien är det ett sammelsurium av ambulerande försäljare, taxibilar, vanliga bilister och alla andra mer och mindre fantasifulla färdmedel. Vi tog oss fram till fots, med ”Cyklo” och lite buss, hann med både tempel, lackmålningsstudio och vattendockteater. I lackstudion fastnade vi för två äggskalsverk som kommer med oss hem.

Fortsättning följer när bilderna har blivit redigerade, fotografen har fått sova ut igen och tankarna har samlats. En sista reflektion bara…alla dessa elledningar. Jag kan aldrig få nog av dem, de finns överallt i länder som inte är fullt så utvecklat som vårt…och jag förstår INTE hur det kan fungera? Javisst är det strömavbrott då och då, men ändå?

Nattinatti.