Masai Mara, Viktoriasjön, Serengeti och Ngorongoro…


En omtumlande tur i Jeep, 450 mil med stjärtmassage, gudabenådad natur, vackra djur och människor, samt lyxiga lodger att vila upp på några timmar då och då. Vi blev hämtade mitt i natten på Jomo Kenyatta Int i Nairobi för några timmars sömn på ett typiskt ”finhotell”. Morgonen därpå började äventyret i vår sexsitsiga Jeep. Jag, maken, två svenska par, Kenyansk chaufför och Tanzanisk, norsktalande guide…on the road again, och vilken/vilka vägar sen…här hade vi inte varken velat eller kunnat köra själva.

Ut ur Nairobi via Riftdalen, den berömda som sträcker sig längs hela Afrika, från Egypten till Sydafrika och är ett nav bla för tågtrafiken och alla landsvägstransporter. Här gjorde vi vårt första stopp för att tanka i och ur, samt att föreviga förstås.

Vi skumpade vidare, stannade till för liknande pauser och jag blev förstås helt såld när vi stannade till i små byar och samhällen. Visst, vi är här för Safari, men minst lika intressant är människorna och hur de lever, hur deras tillvaro exponeras och hur turister klampar på. Att vi hade inhemsk guide och chaufför tillförde en ytterligare dimension och gjorde att vi kom vardagen närmare. Vi som inte är alltför vana att åka i grupp, uppskattade deras kännedom och kunskap om både djur, natur och leverne. När vi åkte genom Nairobis förorter gick kameran varm, kvalitén på bilderna är dock både si och så, som det blir med ”roadmovies”, men känslan går att ta på, tycker jag.

Det var kommers, färgexplosioner, kontemplation…och vart skall den huvudlösa skyltdockan ta vägen tro? De andra fyra kollade in ”marknaden” medans jag tog mig an omgivningen och folklivet, förstås. Jag får aldrig nog av färgrikedomen i Afrika, den knockar mig totalt, trots att jag själv har jobbat med färger hela livet…eller kanske är det just därför? Tja, who knows, intressant är det i alla fall.

Efter ett antal mil kom vi då fram till en lodge där vi skulle äta lunch, fin förstås och gott var det också…men nu ville jag se och träffa djuren. Direkt efteråt och några mil före nationalparken, träffade vi på en jagande Lejonfamilj. Ingen slump förstås, då som ni säkert vet, chaufförerna har kontakt med varann och tipsar om djur i närheten. Måste bara ta upp en fundering och den lyder som följer…Kenya och även Tanzania sägs satsa på massturism, men den såg vi inte till under hela vår niodagarssafari. Jo förstås, sista dagen på väg till flygplatsen i Arusha…men det återkommer jag till.

Det hade regnat ovanligt mycket i både Kenya och Tanzania sedan oktober och nu när vi kom var det fortfarande svårt att ta sig fram på en del ställen. Bla Marafloden var översvämmad och vid Gaten till Nationalparken var vattennivån oroväckande hög. En död Hippo hade strandat och krokodilerna passade på att få sig ett skrovmål, eller två, för när vi passerade ett par dagar senare var det nada kvar…

Regler och förmaningar fanns det gott om och de behövs säkert när man vet vad homo sapiens kan ta sig för. Inträdet till parkerna är högt och det skall det vara. Man kan ju alltid hoppas att det avhåller en och annan mindre seriös besökare, men fan vet? Svårt att förstå och ta till sig, men här som i alla andra Afrikanska parker, är tjuvjakten ett problem…och tyvärr så är ju inte pengarna avskräckande när det gäller dessa marodörer. Ja, vad göra, vad tro på?…men trots allt…hoppet får man inte överge!

Hoppet ja, hoppet och önskan att få se alla vackra djur, inte bara ”Big Five” som vi har sett förut, det är det som ger livet en twist. Efter incheckningen var det inte långt kvar till Serena Mara lodge som skulle bli vårt hem i tre dagar, men djur, fåglar och naturskönhet gjorde att det tog sin lilla tid. Krontranor med unge, små flodhästar, apbarn och till och med hyenor är fina som små, eller hur?

Vår lodge låg på en kulle, eller kanske ett litet berg, med en bedårande utsikt over floden, slätten och savannen. Precis nedanför fanns ett litet vattenhål med en död flodhäst som hade dragit till sig lejon, hyenor mfl från vida omkring. Det blev vårt sista stopp för dagen och ett återkommande under våra tre dagar i parken.

En dag på väg, upplevelser utöver det vanliga och så skulle det fortsätta i över en vecka. Lodgen med utsikt var en lisa för själen de få timmar vi var där…och även då var djuren med utanför verandan. God mat och alldeles för mycket, men visst, man väljer själv och lätt är det inte att avstå, efter en hel dags skumpande och fotande.

Fortsättning följer med djur, djur och så förstås…en bedårande och hisnande natur…

Kategorier:Okategoriserade

10 kommentarer

  1. Stort tack för detta! Fantastiska bilder! Vilka upplevelser! Jag har väntat och väntat! Men jag vet ju att man inte kan hinna skriva och redigera bilder under resans gång.
    Jag blev också helt såld på att göra en liknande resa. Verkligen!
    Afrika har jag hitintills bar sett bara de norrra delarna av. Maken har varit i Kenya och ute på safari i tre dagar.
    Vila upplevelser ni varit med om både vad gäller natur, djur och övriga möten med byar och människor. Och att just vara i en så ”liten” grupp skulle passa oss. Tänk, lodgen där ni bodde och med djuren helt inpå-
    Ser fram emot nästa inlägg med stor glädje.

    Gilla

    • Tack för att du har väntat! Ibland fungerar det ju att skriva inlägg under resans gång, men här var tempot så högt och intensivt, att jag helt enkelt inte orkade tänka på varken redigering eller skrivande. Ja, upplevelserna var många och häftiga, lite speciellt med blandningen av jeepens primitivitet och lodgernas höga standard och fantastiska lägen inne i parkerna.
      Rekommenderas starkt!

      Gilla

  2. Tack för ett fint inlägg med underbara bilder. Lejonhanarna ja behövs inga ord, häftigt. Krontranor var fina något som jag inte sett tidigare.

    Gilla

  3. Läser din reseberättelse med stor glädje kära Gertie! Du har fångat så fint både människorna och livet på savannen. Fantastiskt att få se lejonhanarna, krontranor och hyenorna i flock och mycket annat! Ser fram emot dag 2 och tack för att du tar mig med på resan kära vän genom dina helgjutna bilder och personliga och pricksäkra beskrivningar! Bamsekramar!

    Gilla

  4. Men Wow vilket fantastiskt inlägg. Gudomliga bilder som skildrar så mycket mer än ”bara djuren”. Nu ska jag raskt klicka mig vidare för att läsa fortsättningen 😉
    Kram till dig Gertie

    Gilla

  5. Så där då är jag äntligen igång med att läsa ifatt. Tog några dagar för mig att komma ner i varv och sansa mig efter mina Afrika upplevelser. Kroppen börjar så smått återhämta sig, men trots att jag fick slita ordentligt på min resa så när jag ser dina bilder och läser texten så längtar ja tillbaka. Alla djur och folklivet är så intensivt. Så många människor och nya vänner man får på en sådan resa. Det förgyller livet och ger en något att minnas sedan på ”hemmet”. Om det nu finns några hem då vi behöver dem.
    Vandrar vidare till ditt nästa inlägg.

    Gilla

    • Roligt att du är på gång igen och visst förstår jag att du längtar tillbaka. Det är väl så alla vi som har lämnat en bit av vårt hjärta hos djuren och den fantastiska naturen känner. Som sagt, det är något att bevara i minnet och plocka fram på hemmet…

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: