Frågan är varför man skall skriva en årskrönika överhuvudtaget? Skriver man för sig själv, likt dagboksanteckningar eller skriver man för att berätta om vilket fantastiskt och omväxlande liv man lever? Tja, who knows, det kanske är en blandning av allt och även en berättelse om hur man kan leva ett bra och rikt liv utan barn och barnbarn…ett liv på resande fot, på tu man hand.

2019 blev det 12 resor för oss, inklusive de till svärföräldrarna i Falköping. Året präglades även av inställda resor, beroende på flygstrejk och dödsfall. Men, det går inte an att sätta sig ner och deppa, det som gäller är nya tag och framtidstro!

Året började med Sydamerika runt. Miami-Lima-Santiago var våra första anhalter. I Lima bodde vi hos Familjen Victor Delfin, en berömd konstnär med ett hus långt utöver det vanliga. Liksom alla andra resor har jag skrivit inlägg om detta, fortsättningsvis blir det bara lite ”bildblänkare”…som här, det fantastiska huset…B&B och konsthall.

Utsikten…ja, den gjorde inte heller ont.

Santiago är en gigantisk stad vid Andernas snötäckta berg och den inbjuder till fler besök. Nu blev det bara tre dagar innan vi tog en taxi ut till San Antonio för att borda ”vårt hem” för två veckor. Det kanske mest spektakulära i stan är nog linbanan som löper som en orm längs bergen upp till en av alla dessa ”fantastiska” Kristusstatyer som finns överallt i Sydamerika…och väggmålningarna förstås.

Jag har gjort en ”stor” kryssning tidigare och jag är definitivt ingen ”kryssare”…men den första i Alaska gav mersmak och nu bordade vi Norwegian Sun för ett två veckors äventyr längs Chilenska och Argentinska kusten, med rundning av Cap Horn. Det gick jättebra, jag klättrade bara lite på väggarna, när vi kom in i en 2-dagarsstorm utanför Chile. Allt uppvägdes dock av Pingvinerna på Falklandsöarna och den häftiga ”end of the world”- staden Ushuaia.

Vi gick iland i Buenos Aires där vi tillbringade några händelserika dagar, vilka jag har skrivit om tidigare här i bloggen. Stadsdelen La Boca var intressant och färgrik och även dess motsats Recoleta med den fantastiska blomman som slöt sig när det blev mörkt. (Fick jag veta senare av Cricco).

Åkte vidare mot Rio där vi välkomnades av århundradets storm, vilken vi inte märkte alltför mycket av på 15.e våningen i vårt hyrda Penthouse? Somnade ovaggade och vaknade upp till totalt kaos, där månghundraåriga träd hade jämnats med marken och nybyggda Hotell blivit helt översvämmade. Det mest minnesvärda i Rio är utan tvekan Escadaria Selaron.

Vi lämnade Rio via Miami och var åter hemma i mitten av februari. Då var det dags för en tripp till svärföräldrarna i Fkp. I mars-april åkte vi ner till Tiblisi. Georgien-Armenien under en intensiv vecka med promenader och hyrda lokala chaufförer. Jag hade längtat dit sen 80-talet då en av mina skidresor blev inställd pga politiska oroligheter. Det var en riktig höjdarresa i ett tempo som nästan blev to much, men roligt hade vi!

I april blev vår resa till Chicago och NY inställd pga SAS-strejken. Vi hittade dock snabbt på något annat och körde ner till Arlanda fvb till Budapest, hyrbil och sen roadtrip i Transsylvanien/Rumänien. En av våra bästa resor…ever… Har skrivit mycket om den tidigare, så det här blir bara en påminnelse, men om ni inte vet vad ni skall göra…åk dit nu, snart är det för sent…och åk inte mitt i sommaren, åk före eller efter ”säsong”.

I maj, på väg hem åkte vi återigen Arlanda-Fkp för några dagar och sen norrut via Mariestad och Ö-vik. Hemma några veckor och sen bar det av till Kiev och Tjernobyl med vännerna C&C. Intensiva dagar både i Kiev och Tjernobyl, där vi även övernattade en dag inne i ”stan”. Fascinerande och intressant och alla har väl sett serien om T? Att dessutom ha med maken som jobbat med kärnteknik hela sitt liv, som extra guide, var inte fel. Han var för övrigt en av de första i Sverige som fick veta vad som hände.

Nu började vi ägna oss åt huset, måla grund, måla snickerier och betsa balkonggolv…ja när är det ljust hela dygnet så gäller det att passa på…och det gjorde vi. Vi slet och slet trots skavanker och tillkortakommanden, men så i juli kände vi för ett breake. Sagt och gjort, vi åkte upp till Tromsö via Finska ödemarken, bara sådär, en tripp på ca 140 mil tor, dock inte medräknat alla utflykter i och kring T…Sommaröya tex.

En av alla dessa spontanresor som höjer livsnivån ett snäpp till…och sen jobbade vi på igen. I början av augusti bilade vi ner till svärfars 90-årsdag och hemvägen gick via Riga, Tallin och Jyväskylä. Det sket sig ju med Chicago i våras, men i september tog vi igen skadan och åkte till C med mervärde runt Michigansjön. Ytterligare en av alla våra bedårande roadtrips i US. Det är enkelt, det är intressant och vi kommer säkert tillbaka många gånger igen. Vi avslutade i C med några vandringsdagar i ”The Biggest Small Town” som vi har besökt.

I oktober skulle vi ha åkt till Sydkorea och Japan, men så blev det inte. Vi åkte ner till Fkp några dagar innan, svärfar blev dålig och avled efter ett par dagar. Resan ställdes in förstås, vi åkte hem och sen tillbaka billedes för att ta hand om allt inklusive begravning. Tillsammans blev det två veckor i Falköping, veckor och dagar som tog hårt både fysiskt och psykiskt. Vi kände att vi måste bort, bara byta miljö och få skingra tankarna. Vi tog en liten tripp till Amsterdam i mörkaste november. En förhållandevis lugn månad i denna turisttäta stad där det ”alltid” regnar. Så gjorde det även nu, men vi vandrade på och vi tog tåget både till Den Helder och Haarlem.

Resan i december var bokad sedan länge, en liten tripp till Lanzarote kombinerad med några dagar i Falköping…och så blev det. Lanzarote har jag skrivit om i flera inlägg, iofs en mycket intressant ö bortom turiststränderna, men här blir det stopp. Summa summarum så bjöd 2019 på 12 resor till…jaja, jag vet inte och orkar inte räkna…men en hel del länder blev det, nya och gamla.

Återigen ett händelserikt reseår. Allt kan hända och om vi lever så blir det många intressanta tripper även 2020. Hoppas att ni vill följa med!

GOTT NYTT ÅR kära vänner och SKÅÅÅÅL!