Och även världen, eller hur? Jag sitter här hemma i regnet och slaskeblasket…jodå, jag är hemma för en gångs skull, kanske inte så länge, men tillräckligt för att reflektera och dra mina slutsatser. Alla längtar bort, så sägs det och det är vad massmedia försöker pådyvla alla som sitter fast i det nordiska mörkret.

Men, är det verkligen så?, vill alla bort eller vill de flesta i själva verket vara hemma och kosa sig inne, anpassa sig till verkligheten och ta alla våra nordiska årstider som de är och kommer…njuta i nuet och se tiden an, se fram emot snösmältningen och ljusets återkomst framåt slutet av februari. Ja, det är en tanke som dyker upp då och då, inte minst när jag läser alla gallupundersökningar om hur mycket ”vi svenskar” reser och hur många länder vi har besökt. Jahaja tänker ni säkert nu…hon som har rest runt hela jorden, som ständigt är på språng och aldrig kan sitta still…

Så är det förvisso för mig, men jag föddes in i resandet, jag har och har haft det med mig hela livet och jag har skrivit om fenomenet många gånger…men, hur är det för dig?

Hur mycket reser du? Hur intressant tycker du att det är? Och den mest intressanta frågan är förstås…varför reser du? Varför vill du bort? Är det resandet i sig eller är det möjligheten att få se nya kulturer, att träffa människor som du inte kan kommunicera med annat än via teckenspråk och som sen visar sig vara dina riktiga vänner. Eller är det för att kunna berätta för alla bekanta att nu har jag varit ute igen, nu har jag sett något nytt, latat mig på en strand eller så har jag varit på en ny ”allinclusive”.

Jag dömer inte, jag har egentligen inga åsikter om andras resande…men jag är intresserad av själva fenomenet ”att resa”. Jag har suttit här vid min dator och försökt sammanfatta en av våra resor, den till/på Nya Zeeland. Har lagt in om Nordön som iofs var fantastisk, men nu redigerar jag Sydön…och det tar aldrig slut, det är nästan övermäktigt och inte minst overkligt vackert trots att jag inte har missat chansen att hitta lite ruff och skuff. Tja, och så till pointen igen, vore jätteglad för lite input, speciellt från er som inte reser fullt lika mycket, ni som har en annan livsrytm och kanske även åskådning…ni som inte är som jag.