Azorerna, en lite mindre turistig ögrupp i östra Atlanten…


Jag (vi) planerar som bäst nya resor, både korta och långa, vilket fick mig att gå tillbaka till arkivet för lite nostalgi och inspiration. Jag vet inte exakt vad jag letade efter, men jag hittade bland annat Azorerna…och där fastnade jag någon timme, bland alla undersköna vyer och minnen. Året är 2009 och vår andra resa hit, den första var 2003. Där har vi den där morgonen som man aldrig glömmer, morgonen när våra ögon återigen öppnades och vi blev varse att vi inte längre lever i en skyddad del av världen, morgonen när vi satte på CNN och fick veta att Anna Lind hade mördats.

Ja det var då och även 2009 är länge sedan, i alla fall i ett kort perspektiv. Vi spelade golf då, ja även 2003 och Azorerna har två häftiga banor, vilka var en av anledningarna till att vi åkte dit, den bedårande naturen var en annan. Batalha Golf är banan på bilden, en spektakulär och vacker 27-hålsbana, Furnas är den andra och den ligger nära orten Furnas med de svavelosande Thermerna. Det var befriande tomt på banorna och det var vår sista resa i golfens tecken. Vi hade alltmer börjat tröttna på det ädla spelet som på de flesta platser i världen, inte minst hemma i Sverige, bestod av köer, köer, köer, dåligt uppförande och långsamt spel. Vi hade båda drygt 10 i hcp när vi slutade, klubborna finns kvar och vem vet…kanske, kanske kommer lusten tillbaka någon gång. Men nu åter till Azorerna. Vi Golfade varannan dag och däremellan körde vi runt hela ön, både 2003 och 2009. Vi bodde på östkusten 2003 och på västkusten 2009, i Sao Roque några kilometer söder om huvudstaden Ponta Delgada, på ett mysigt litet strandhotell.

Det var där vi blev varse vad fasadklättrare är kapabla till. Vi sov med öppet vädringsfönster, inte balkongdörren, för att somna till vågornas underbara melodi…men här försvann mobiler mm, både hos oss och ”grannarna”. Som tur var hade jag låst in mina kameror i ”safen” och dagen därpå börjades arbetet med att säkra hotellet med taggtråd och belysning…trots att hotelledningen bedyrade ”att det aldrig hade hänt förut”. Nåja, shit happends, det var trots allt ett underbart litet ställe där vi vilade ut mellan golfrundor och bilturer, och en bra plats för fantastiskt nattfoto.

Inte så långt från Sao Roque låg en av de mest spektakulär platserna på ön…Lagoa do Fogo, en rest och lämning från ett vulkanutbrott 1563. Vi var där flera gånger 2003 och nu beslutade vi oss för att ”stiga ner” de 900 meter som vi hade ner till botten på den gamla kratern. Det var brant, snårigt, varmt och ibland nästan ogenomtränglig vegetation, men ner kom vi och till slut även upp. Något som ter sig helt omöjligt idag tio år senare pga knän och andra skavanker. Det var i alla fall en upplevelse av rang att stå och vandra nere vid den gudomliga kratersjön, det var andäktigt, det var stort…och i fjärran hördes Ravemusik…något malplacerad, eller kanske inte?

När vi åkte till Furnas GK passerade vi Furnas med över tjugo aktiva varma, svavelosande källor där vi stannade till för att beskåda när de lagade mat genom att sänka ner kärl i underjorden. Hur det smakade vet vi inte, men, det såg inte gott ut. Mer intressant var Thermerna inne i stan, de bubblade och förändrades hela tiden, precis som vulkanisk aktivitet alltid gör, men här var det lite annorlunda, riktigt fotogenique.

Det finns hur mycket vackert som helst på Azorerna, speciellt på huvudön Sao Miguel som bara är 759 kvadratkilometer stor, så det går lätt att köra runt på en vecka. Men, naturen förändras hela tiden, här precis som överallt annars och trots att vi kört runt i princip hela ön i två omgångar så har vi säkert missat mycket. Ett ställe och ett område som omskrivs i alla broschyrer och medier är Sete Sidades och Tvillingsjöarna.

Det ligger uppe i nordost och javisst, det är så vackert så det gör ont, i alla fall nästan. Färgerna är snudd på osannolika och det spekuleras om hur det kommer sig att den ena sjön är blå och den andra grön…spegling av himmel och av träd/vegetation? tja, kanske? Hursomhelst så finns det en granne, en ful, skräckinjagande och då 2009 vaktad av blodtörstiga bestar. Vad talar jag om nu då? Jo, om det stora övergivna lyxhotellet som byggdes 1989 och endast var i bruk ett år. Det hade/har en bedårande och spektakulär utsikt…men på den tiden ville alla bo nere vid havet så det kom inga gäster, frisk luft och hisnande vyer var inte ”inne” då…och nu är det för sent…

När jag hittade min mapp med Azorerna var jag förstås tvungen att kolla upp detta hotell och det jag fann var att det ”öppnades” för allmän beskådan 2011, då hoppet om en återöppning var släckt. Jag har sett bilder från interiören och jag hade så gärna varit där och förevigat det sköna förfallet. Försökte komma in redan 2009, men så fort du närmade dig morrade bestarna…och här gällde inte djurvänsreglerna. Jaja, det här skulle bli en liten nostalgitripp och nu har jag redan svävat ut så mycket att hälften vore nog…men jag måste bara visa några bilder från Capelas i nordost. En lite fiskehamn som vi besökte redan 2003 och då körde vi ner…nu visste vi bättre och tog en liten promenad, en uppiggande, trång och brant sådan…och vi smålog åt de tappra bilisterna.

Det var här, I Capelas, som vi bodde 2003 och kusten är karg, brant och livsfarlig för fiskare och andra sjöfarare. Vi körde på, vi fortsatte runt den ännu kargare nordkusten där vi mötte fiskare, katter på jakt, höns som jagade maken, boskapstransporter och inte minst skönhetens magi. Minns inte vad den lilla byn heter, men färden fortsatte längs vindlande hårnålsvägar tillbaka mot Ponta Delgada och Sao Roque.

Om ni inte redan har somnat, om ni inte har fått nog av Azorerna, om ni vill se lite annat så kommer här några avslutningsbilder från Ribeira Grande på östkusten…Surftävling, massmedier på plats…och det slutade med en katastrof…no more words…men Azorerna finns alltid i mitt hjärta och vi kan säkert ses igen någon gång.

Öar i atlanten, så olika, så intressanta…Kanarias, Madeira och Azorerna, gissa vilka som är mina favoriter?

Kategorier:Okategoriserade

7 kommentarer

  1. Stort tack för denna fina res och upplevelse. Din bilder är helt enastående och en njutning att se. Och texten faller så väl in. Azorerna besökte vi i slutet av 1990-talet så mina minne och bilder är mild sagt diffusa. Men jag minns teplantager, fantastisk natur och sedan denna grönska. Vilka som är dina favoritöar här i Atlanten är knepigt. För alla öar har sitt och är speciella. Sedan består ju Kanarieörarna av flera öar som alla är olika inbördes. Ser fram emot ditt svar.
    Spännande nu med nya resor och planer. Och du vet att jag är med.

    Gilla

    • Tack själv Ditte! Ja, nu är jag ju ingen stor ”kanarieresenär” så vad de öarna beträffar har jag inte så mycket att komma med. Har kört runt på Gran Canaria och det är en mycket vacker ö när man kommer ifrån kusterna och massturismen. Lanzarote gillar jag skarpt, har hört någonstans att antingen älskar eller hatar man den? Vi åker faktiskt dit en vecka nu i december, maken har inte varit där och vi kommer att åka runt för att se allt vackert. Madeira har vi besökt 2 ggr, 1992 som dykare och 2000 som golfare, vacker och spännande ö även den, men favoriten är förstås Sao Miguel, Azorernas huvudö.

      Gilla

  2. Jag gissar på Azorerna 😎 av någon okänd anledning. Kan förstå att du gillar det, vet att jag funderat väldigt länge på atg åka dit. Satt för en massa år sedan och läste om dessa öar i ett flygplansmagasin, på väg hem från Barbados, och blev så fascinerad att jag bestämde att dit måste jag någon gång. Väl hemma började vi leta resa dit, då före det internet vi nu har, var det omständigare att hitta, och då var det krångligt med flera flygbyten att komma dit. Så då mitt i livet med jobb och barn så kom vi inte iväg och på den vägen är det. Golfare var även vi då. Andra resmål har knackat på dörren. Ser i dina bilder att vi borde ta oss i kragen och åka dit.
    Fin fina är dina bilder och häftigt att ni tog er ner i kratern. Det där nedlagda hotellet skulle vara kul att besöka.
    Gillar också att din text är före bilderna, många där jag bloggar envisas med att skriva efter bilden bara för att det görs så i tidningar. I bloggar får man då läsa texten och sedan skrolla upp igen för att se bilden som texten handlar om.

    Gilla

    • Javisst är det så, Sao Miguel är helt outstanding, både vad gäller upplevelser och skönhet. Precis som du skriver är det inte helt lätt att ta sig dit, tror att det numer går att ”lifta” med något charterflyg och sen fixa hotell själv. Åk dit vetja, det är inte så långt och upplevelser finns det gott om, inte minst chansen att komma in i hotellruinen, vilket inte gick då vi var där. Skulle gärna ta mig en titt där inne med kameran som sällskap.Tack för att du läser, uppskattar …och kommenterar!

      Gilla

  3. Otroligt vackert! Vilken natur! Fantastisk skildring, fantastiska bilder!
    Även jag, liksom som någon annan skrev… kikade på Azorerna för många år sen. Jag var supersugen på att besöka just för naturens skull men barnen som var små då och med dåvarande sambon som inte hade samma intressen gjorde att man fick avstå. Jag har aldrig varit på Madeira eller på Azorerna men däremot besökt Kanarieöarna, Lanzarote, Teneriffa och Fuerteventura ett par gånger. Det är fina öar på olika sätt. Det var bra resmål när barnen var små och på lagom avstånd för att få sol och värme under våra kalla vintermånader. Nu finns det så mycket annat som lockar. Maken och jag kommer besöka en ö i januari så vi sitter på kvällarna och kollar in hyrbilar och sevärdheter på ön Mauritius. Vad vi sett och läst finns det mycket att se och göra. Särskilt om man gillar natur och vandring 🙂 Sen är vi spekulanter på en tur på havet. Men då är en katamaran ett måste, för min del… Blir ju så jädrans sjösjuk annars…;)
    Må så gott! Kram kram
    PS, hörde av sonen i Luleå att vintern kommit till er. Han kommer hem på permis lite då och då men idag ska dom till Kalix och ligga ute i fält fram tills helgen. Brrr 😉

    Gilla

    • Tack Susanne, du är då för gullig!
      Det var ju en händelse som ser ut som en tanke att även du var på väg till Azorerna för länge sedan. Men du, det är ju inte för sent, det är säkerligen lika vackert nu?
      Intressant med Mauritius…vi kunde återigen ha mötts…
      Vi bokade en ny Safari i helgen, till Tanzania/Kenya och satt faktiskt och funderade på en veckas förlängning på Mauritius…i januari! Vi skippade det dock, men nära var det och kul hade det varit.
      Jadu, stackars sonen som har kommit upp till den kallaste förvintern vi har haft på väldigt länge…brrr. Nu har vi ju bara bott här i tre år, men jag vet hur det såg ut innan, då jag åkte upp till min mor varannan månad de sista åren. Förra vintern la inte isen förrän i december…men nu har den redan börjat bli tjock, -12 i morse, hua!
      Kram och ha det gott

      Gillad av 1 person

      • Men Åhhh ❤ tänk om vi hade mötts på Mauritius 🙂 Det hade varit superkul! Ni får det säkert magiskt på Safari. Ska bli en fröjd att få se och läsa om den här hos dig 🙂 Ha det gott, kram

        Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: