En livsresa utan bilder…


En tanke, nej inte en utan många tankar, massor med funderingar och frågeställningar runt resandets magi.

Varför reser vi, varför reser jag, varför är resandet nutidens samtalsämne nummer ett, vad och vart reser vi, vet vi varför vi reser dit vi reser?…måste det följa normer, måste det följa sk bucketlists, måste det vara skrytbart och igenkänningsbart, måste det vara ”once in a lifetime”, måste det vara bara mitt, eller kan det även vara lite ditt? Kan det till och med vara rätt ointressant, rätt tråkigt, både besvärligt, obekvämt och fruktansvärt primitivt…eller ja, rent ut sagt fördjävligt…tja, det är ditt val…och mitt.

Jag kan bara tala för mig själv och jag föddes som resenär, det kom med modersmjölken och det har inte gått att stoppa…än så länge. Det började lite lätt med Sverige, utökades till Norden, följdes av Europa, USA, Asien och övriga världen…det pågår och det utvecklas, det blir både bättre och sämre, det tar tag och det ruskar om…det är en livshistoria. En historia, eller rättare sagt en mängd historier som jag vill berätta och kommer att göra…i sinom tid.

Att resa idag ter sig så enkelt och det är det iofs om man är ung, datakunnig och orädd. Jag är gammal, resvan, datakunnig, orädd och argsint, jag ser, hör, läser och förvånas dagligen över dagens resenärer. ”Alla” har varit i ”alla” länder, ”alla” världsdelar…men de har inte sett sin närmiljö, de har inte sett Norden och knappt något av Europa…är detta att resa?

Eller har jag helt fel? Är jag en mossig gammal kärring med drygt 80 länder på mitt samvete, samtliga kontinenter och 60 års erfarenhet…är det värt nåt idag?

Kategorier:Okategoriserade

13 kommentarer

  1. Men var du på Antarktis Gertie, har jag missförstått? Trodde du inte hade lyckats övertala maken 🙂
    I övrigt känner jag igen mycket i din resebeskrivning. Väldigt bra att känna närområdet innan man ger sig iväg till främmande land!

    Gillad av 1 person

  2. Återigen ett inlägg jag läste med väldigt stor behållning. Varmt tack för detta Och du satte ord på många av min tankar. Jag började med Norge, mamma var därifrån och sedan blev det Sverige och även Europa. Sedan har resorna utökats efter hand. Men vi vill inte ha bråttom utan ha tid på oss. nu nr vi rundade Kap Horn fick det bli som det blev men vi kände inte att vi behövde hinna så mcyekt vid de andra stoppen. Vi valde att ta tiden på oss
    Antarktis har vi kvar och mycket till men vi tar det lugnt.
    Jag tänkte fråga om jag i min blogg kan få länka till din blogg för jag vill att den når många. Jag förstår att den redan gör det men än fler.
    Är så glad över att jag hittat hit.

    Gillad av 1 person

    • Åh så glad jag blir över din uppskattning!
      Jag trodde nästan att jag hade tagit i lite för mycket och så är det säkert vad gäller många som läser mina rader. I dagens samhälle är det ju inte riktigt accepterat att säga vad man tycker, man skall helst vara snäll, anpassad och jasägare.

      Jag är också glad över att jag hittade till dig och du får gärna länka till min blogg. Min ”gamla” hade/har många följare, men den här är så ny att inte så många har hittat hit ännu.

      Ha det gott i värmen!

      Gilla

  3. OK, jag kom hit från Dittes sjukhussäng. Alltid intressant att läsa om resor. Och nu är det ju poppis att räkna,hur många länder
    man besökt. Med delning av det förra USSR har vi ju fått massvis med nya länder – små och inte så små.
    Sen har vi Afrika, där man aldrig vet vilka land, som fortfarande existerar, och vilka som har tillkommit sen förra veckan. 🙂

    Växte upp i Ludvika. Vår stora resa gick med tåg till Stockholm en gång om året, där vi hälsade på Moster Hanna i Stureby;
    innebar besök på Katarinahissen, sen färjan till Gröna Lund med Lustiga Huset. Semester var cykelturer med tält på pakethållar´n.

    Jag tog realen 1945, året då WWII slutade. Det var ingen som reste utomlands på den tiden – Europa låg i kras, och inte många hade
    extra pengar, och pengar är ju ett MÅSTE, om man vill resa. Efter en 2-årsförlovning avbröts, var jag redo att ge mej iväg. Hade turen
    att bli sponsrad av släkt-med-släkten i USA. Båt fr Göteborg till New York, tog me så småningom över kontinenten med olika jobb, och hamnade i
    San Francisco, där jag träffade HONOM och blev kvar. – Efter 20 år i Palo Alto, Calif. blev vi förflyttade till Anchorage, Alaska och sedan till
    Herndon, Virginia, en förort till Washington, DC. Min make, geolog, fick erbjudande om ett jobb i Indonesien. Bodde i Bandung på Java i
    2.5 år. (1980-82) Stortrivdes! – Att BO på annan plats, är annorlunda än att vara resande, något som Ditte kan intyga, då hon blev kvar i
    Peking i 4 år. 🙂

    Ursäkta längden på kommentaren – blev inspirerad. Skall läsa dina tidigare inlägg.

    Gilla

    • Hej Ruth och så roligt att få ytterligare en bekantskap som vet vad det handlar om, som har livserfarenhet och distans, som rent ut sagt har något att komma med. Jag och Ditte hittade ju varandra via turerna runt Kap Horn bla och jag hoppas verkligen att det löser sig med hennes mage.

      Ja du, det här med att räkna länder kommer du att läsa mer om i mina andra inlägg…bitska, men kanske inte lika arga som i det här ovan…och du förstår, så jag behöver inte förtydliga. Jag har aldrig bott utomlands permanent, men jag började resa med mina föräldrar så fort jag kunde gå, född 1955 och redan 1959 fick vi ett reportage om oss ”långväga” gäster när vi hade åkt ”hela” vägen från Kalix ner till västkusten. Det var långt då och det är just det som jag vill att dagens unga ”resenärer” skall förstå, men antagligen slår jag min panna blodig…

      Längden på kommentarer kan aldrig bli för långa om samförstånd och gemensamma intressen finns, då är det bara att skriva på. Ser fram emot mer utbyte, nu skall jag gå in och läsa hos dig och du är hjärtligt välkommen till både min nya och min gamla blogg.

      Gertie

      Gilla

  4. Jag hittade också hit via Dittes sjuksäng. Blev helt enkelt nyfiken och ville göra ett besök!

    Visst är det berikande på alla vis att resa och jag gör det gärna. Tyvärr var jag under många år väldigt flygrädd men beslöt mig för att ändra på den saken. Det gav resultat och nu tvekar jag inte längre. Eldprovet var när jag flög ensam till Brasilien för att hälsa på sonen som bodde där några år. Lite pirrigt men det gick galant!

    Gilla

    • Hej du Znogge! Roligt att du har hittat hit och välkommen! Jag hittade dig först idag…av någon outgrundlig anledning hade du hamnat under ”skräppost”. Förstår inte vad nätets filter håller på med, men bättre sent än aldrig och tur att jag tittade ordentligt…och roligt att även du har upptäckt resandets magi.

      Gilla

  5. Som deg, har jeg blitt flasket opp på reising. Og som deg stiller jeg spørsmål til dagens reisende. Men kanskje må hver generasjon finne sin vei – som hvert enkelt individ. Likevel har du et godt poeng, når jeg opplever mange rundt meg (og nei du er ikke mossig gammel kjerring) aldri har vært rundt i sitt eget land eller Norden. Er det blitt for enkelt å reise? Jeg like fortsatt langsomt reisende, med tog, med lokalbusser, der jeg kan treffe de lokale, enten det er nordmenn eller etterkommere av inkaene.

    Gilla

    • Ja du Otto, intressanta frågor som kanske inte kan få något svar, inte av oss lite äldre i alla fall. Och visst är det nog så att det har blivit ”för enkelt” att resa, allt skall gå så fort idag, finns knappt någon tid för eftertanke.

      Gillad av 1 person

  6. Tror att jag som du föddes in i resandet, inte modersmjölken men med en far som aldrig stillade sig så blev mitt unga liv ett enda flyttande. Byta skola, byta vänner och byta bostadsort det har säkert präglat mig till att vilja resa och se mer av världen. Träffa nya människor och få ett annat perspektiv på livet. Se hur det är i andra delar av världen tror jag är nyttigt. Se att sådant som vi tycker är självklarheter är rena lyxen i andra delar av världen.
    Resa är bildande och man blir nog lite ödmjuk också. ja, inte om man endast reser till en badstrand med ”all inklusive”.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: