Eller hur man nu värderar och klassificerar. Helt klart så är det världens sydligaste stad, en häftig och kosmopolitisk stad, precis som dess norra motpol… Longyearbyen.

Vi tog oss an stan efter en liten tur med ett gammalt rekonstruerat tåg, som i dåtid fanns till för att först och främst transportera fångar från hamnen upp till fängelset. Det var väl sådär, men CJ gillar tåg, så visst, det passerade och nationalparken Tierra Del Fuego som vi fick en liten glimt av gjorde inte heller ont. Känslan i Ushuaia går att ta på, eller är det kanske inbillning från min sida, då jag så gärna skulle åka vidare söderut… till Antarktis, till det vackra och vilda. Kära maken börjar vackla…tidigare var det totalt njet, men vi får se, tiden är på min sida, tror jag…

Stormen hade bedarrat, vi sov gott natten därpå, i gryningen rundade vi Kap Horn, en lugn, stilla och lite olycksbådande känsla…och javisst, det var lite av stormens öga igen, snart var gungandet återigen ett faktum. Vyerna och stormmolnen över hornet vill jag dock inte vara utan, tack för dem moder natur! Återigen en dag till sjöss, en dag då vi började misströsta lite, lite ”klättrapåväggarna” känsla…men vi såg med tillförsikt fram emot morgondagen då vi skulle få träffa våra absoluta favoriter…PINGVINERNA.

Volunteer Point på Falklandsöarna är ett paradis för Pingviner och dess ”supportrar”. Vi skumpade ut till pointen med en gammal skraltig Jeep…det tog 2,5 timmar, sen umgicks vi med Kungs, Gentoo och Magellanpingviner i ett par timmar innan vi skumpade tillbaka…och ja, vi kunde ha stannat hela dagen, men trots allt så känns det som att denna dag var värd hela resan. Vi har ju träffat Pingviner tidigare, inte Kungs och Gentoo dock, men man får aldrig nog…och det intressanta är känslan av att det är helt omöjligt att tillfullo återge dem på bild. Känslan när de vaggar fram, när de kurtiserar, när de gosar med sina ungar…ja, jag blir nästan tårögd när jag tänker på deras uttryck och sociala liv. Jag har många djurfavoriter…och varsågod, här är några!

Jaha ja, kan det bli bättre än så här var känslan som infann sig. Och självklart, det kunde det inte. Men det blev något annat, något annorlunda, när vi vände norrut längs Argentinas kust. Återigen ett och ett halvt dygn till havs…lugnt som omväxling…och nästa hamn blev Puerto Madryn. En hamn där vi la till vid piren och slapp den jobbiga ”Tendertransporten” in till centrum. PM var en hyfsat trevlig bekantskap, intressanta hus, gator och så gatukonsten förstås…bla, bla, bla…kunde inte ha sagt det bättre själv.

Nu började slutet närma sig, ytterligare en dag till havs, en dag i det fascionabla Punta del Este i Uruguay…som inte lämnade några större intryck efter sig…

…och så den fantastiska sista kvällen, då åskvädren avlösta varandra och himlen var vackrare än jag någonsin tidigare sett den. En värdig avslutning på en innehållsrik och fin kryssning.

Tack och farväl för oss vad gäller kryssningar. Vill inte ha den här eller den i Alaska ogjorda, men det här är inte vår ”cup of tee”. Ett utmärkt sätt att se både Alaskas och Sydamerikas svåråtkomliga platser, men inte riktigt vårt sätt att resa. Nu har vi haft några självständiga, upplevelserika och lite ”farliga” dagar i Buenos Aires. En intressant megastad som jag återkommer till…och i morgon flyger vi till RIO. Puss!