Tja, det borde det vara enligt många, men nono, det är fyllt av bekymmer och tillkortakommanden. Det är en ständig kamp! Mot vaddå? Jo, mot resebyråer, mot flygbolag, mot båt och tågföretag. Man blir så outhärdligt trött och ibland känns det som att…nu skiter jag i allt…jag har det bäst hemma. Jodå, visst har jag det bra hemma, till och med jättebra…men vyerna måste vidgas med jämna mellanrum…eller hur?
Jodå, vi räknade ner dagarna till nästa Svalbardresa, men så kom det något emellan…SAS strejk…igen…och man blir så trött!
Arlanda vill man ju inte besöka nu i Swedaviakaoset, så vi tänkte och handlade efter våra möjligheter. Vi kör upp till Tromsö, flyg därifrån till Longyearbyen…toppen och självklart…för ett par veckor sedan…men så behagade SAS piloterna strejka igen…och nu sitter vi där vi sitter…på pottan. Vi har bokat hotell längs vägen upp, även i Tromsö…och nu har vi bestämt oss för att köra resan, med avbokning Svalbard. Skit och dubbelskit, men bara ge upp finns inte på kartan.Jodå, vi kämpar på och förhoppningsvis är vi uppe i det vita, kalla, om några dagar…med eller utan SAS hjälp.
The one and only, Arktis i våra hjärtan!