Ja, i alla fall vad vi menar med vår julafton. Vad gör man, när man inte har några nära och kära att fira jul med?  Jo man flyr, eller rättare sagt, man hittar på något som går stick i stäv med det traditionella. Man sticker upp fingret i luften och känner vart vinden blåser…och den här gången blåste den mot sydost. Sagt och gjort, vi bokade flyg, vi bokade hotell…och jaja, sen hade vi ju glömt den lilla detaljen med visum! 150 mil hemifrån fågelvägen, lätt som en plätt borde det vara, men nej, förstås…och hur tänkte vi?

Nåja, allt löser sig, även om tiden är knapp. Maken satt i timslånga telefonsamtal med Ryska Ambassaden, vårt bokade Hotell, SAS och till slut hade vi det lilla pappret i våra händer…och nu var allt frid och fröjd? Det var några år sedan och detaljerna har bleknat, men vi kom till St Petersburg 22 december, vi checkade in på ett riktigt ”finhotell”, i alla fall enligt Rysk standard. Vi hade slirat oss in till stan med en tveksam taxi, vi var hungriga och vi ville ha luft. Ut i snöyran och vi hittade ett mysigt, nyöppnat ställe, ett stenkast från vårt Hotell. Enda gästerna, teckenspråk, god mat och utsikten…ja, inte helt fel, eller? Kameran var inte med, så det fick bli mobilbilder…häftigt eller hur?

Det vi inte visste, men det vi fick lära oss, är att Julen inte firas på samma sätt i Ryssland som i övriga Europa och definitivt inte samtidigt. Sedan 1992 är det dock åter en allmän helgdag och Juldagen firas den 7 januari, enligt ortodox kristen tradition. Så skönt sa och tänkte vi, vi som inte har lust att fira jul och som dessutom hade flytt lite. Det här fick vi inte veta förrän på julafton och dagen innan såg det ut så här på Hotellet. Företagsfest med tomtar av båda könen, efterfest i baren med lättklädda damer och inte fullt så tjusiga herrar…fördomar?

Maybe baby, men visst är det väl ganska uppenbart och dessutom känns det igen från Strandvägen i Stockholm på Nyårsafton. Vaddå tänker du…och jodå, det är en annan historia som kommer så småningom. Jodå, vi gjorde stan, trots snöslask och annat roligt. Vår julafton tillbringade vi på det fantastiska Eremitaget, tillsammans med horder av landsmän som tydligen var lediga…trots att det inte var deras jul. Insidan var och är fascinerande, som ni alla vet, vare sig ni har varit här eller inte. Ett av världens mest kända Muséer lämnar ingen oberörd…men…ursäkta, jag blev inte helt såld! Ett måste och visst, jag vill inte ha det ogjort…

Glitter and Gold, historia på gott och ont, men utanför pågick ett annat liv, en annan historia, som för mig var mycket mer intressant trots att det var i grannskapet. Gycklare, eller skall vi säga lycksökare, försökte hitta kunder i den bitande, råa kylan och ja, titta, en och annan nappade.

Stan är enorm, vilket vi inte mindes från anno dazumal, men nu blev vi varse dess omfång. Vi vandrade som vi alltid gör i städer, vi blev trötta och så tog vi tunnelbanan…just precis den dan då ett attentat ägde rum här och nu. Inte såg vi nåt, men vi blev varse allt av alla sms och mail som vi fick, av oroliga vänner, tack för omtanken!

På vår julaftonskväll åt vi en formidabel trerätters, i Hotellets restaurang med samma utsikt som vi hade från rummet…över hela stan! Inte en skymt av julmat så långt ögat nådde och natten artade sig, men först några vyer från rummet…varsågoda!

Sämre utsikt har vi haft och nu går jag händelserna i förväg…men det här var var som mötte mig, när jag vilade mina trötta ben, efter några timmars vandring på juldagen. Trodde inte mina ögon, men jodå, ett ufo i form av en ballong utanför fönstret!?

Once upon a time, eller hur det nu var, men vaknade gjorde jag…tvärt! Den kvällen hade vi beslutat oss för att gå tillbaka till ”första matstället”, det nyöppnade. Då, i förrgår gick det bra att få både öl och vin, trots språkförbistringar, men nu ville ingen förstå. Vi försökte med allt, försökte få titta på bilderna av maträtter, men, no no…öppnade i förrgår, men idag har vi stängt?! Intressant och vi hittade förstås ett annat ställe, lite suspekt, med en anstrykning av US och stora, starka mörka män som vaktade. Äta bör man, annars dör man, enligt maken…men det vete fan, kanske dör man innan, men inte just denna gång.

Inte klaga, inte gnälla, vi hade några helt fantastiska dagar i snöslaskblasket och vi besökte allt man ”måste” besöka, inte minst Uppståndelsekyrkan. Puddingbyggnad som nu var under renovering…förstås! Utsidan lämnade mycket övrigt att önska.

Men desto häftigare var det inomhus. Var man inte religiös innan, så blev man, eller i alla fall lite salig. Återigen guld och glitter, men samtidigt infann sig en sorts ro, ett lugn och en eftertanke…vad vet vi, vad kan vi, hur dömer vi…och vad har vi för historia?

Sista dagen tog vi oss an ”kulturön”, har glömt vad den heter men den var en liten oas mitt emot Eremitaget. Vi var nästan ensamma, vi njöt av tillvaron och vi hittade även en ”lyxaffär” med Fabergeägg, vilken vi måste ta oss en närmare titt på. Installationer och ”moderna” skulpturer fanns det gott om på ön och utsikten mot andra sidan floden, ja, den var inte helt fel.

Javisst ja, skulpturerna höll jag förstås på att glömma…varsågoda, håll tillgodo, tyck om eller ogilla, men lite annorlunda var de allt.

Jomenvisst, det var en härlig jul, precis så som vi ensamma vill ha det. I år sitter vi där vi sitter, vi sitter bra, vi bor fantastiskt…men, vi är fångar, precis som vi alla är. Att se utanför sin egen horisont, att vidga sina vyer…det var vårt gamla liv…nu är nu…och vad blir vårt nya?