Blev det som vi tänkt oss? Nähä, det kan vi ju glömma, men det blev mycket av de våta varorna. Först regn hela vägen från Wroclaw till Cadca, där det övergick i snö. Gränsen var obevakad, så vi tutade och körde…och sen blev det tradarkö på de smala bergsvägarna. Vi fick MMS-varning om översvämningar och det kändes skönt att åka uppåt…upp mot molnen och den utlovade utsikten från Hotel Hudarik. Vägen var en ”Senso Unico”, men i praktiken var det faktiskt en mötesväg…och rakt upp i himlen. Upp kom vi, innan snön började falla och skyltar med påbud för snökedjor satt tätt.

Men, nu tar vi och går några steg bakåt, i alla fall ett. Vi åkte från Poznan till Wroclaw, en mysig kultur och Universitetsstad och tänk, vi fick en strosardag i fint väder!?

Lite folktomt i centrum av gamla stan, knappt en människa på restaurangerna och munskydd på. Polen är inte nytt för oss, men nu har vi satsat på lite mindre städer, städer med en stor och stark historia och även ett estetisk värde, när det gäller de så fint restaurerade gamla stadskärnorna. Vilken kunskap som fanns förr, både vad gäller teori och praktik. Se bara statyn framför universitetet med damen som ”bär kunskapen” på sina axlar, lite av en symbol för stan, eller?

Ja och så alla andra fantasifulla och i sammanhanget rätt exotiska skulpturer vi trillade på, bara så där. Det är både för och nackdelar att resa i covidtider, museer och annat är stängt, men i gengäld är du nästan själv om allting och trängsel…ja, vad är det? Stan lider av byggboom, en hiskelig och totalt omdanande sådan, både vad beträffar byggnader och vägar, infrastruktur. Men, det blir nog bra, gammalt bevaras, i alla fall en del av fasaderna trots att jag inte riktigt förstår varför?

Regnig morgon, förstås och vi åkte mot Slovakien och Cadca. Förbi Katowiche och alla dess grannstäder. Ett riktigt ”Ruhrgebit” och trafiken var fruktansvärd! Som jag skrev, så var gränsen mellan Polen och Slovakien obevakad, vilket känns lite förvånande i dessa tider, men vi körde på och upp till Hotel Husarik kom vi, med en viss herres försyn.

Alla har väl lyssnat på ”Hotel California” med Eagles. Närmare känslan har jag aldrig kommit förut, än här på en bergstopp i utkanten av Tatrabergen. Vi var de enda gästerna, när vi checkade in fick vi veta att Slovakien går in i en liten ”lock down”, från och med torsdag. Jahajoho, vad gör vi nu? Jo, vi kör på förstås. Middag fick vi och det blev vår 30-årsmiddag, en dag för tidigt…och den kommer vi aldrig att glömma. Utsikten, vilken var en av anledningarna till att jag bokade just detta hotell, tja, den var säkert fin, en annan gång. Morgonen började med snöborstning från bilen, sisådär en dm och en vådlig färd ner längs ”Senso Unico”. Dagen avslutades på Carlton/Radisson i Bratislava med veranda och utsikt över en regntung stad.

Bratislava hade vi verkligen sett fram emot, vår ”sista” europeiska huvudstad…och jo, den är säkert helt bedårande normalt sett. Nu var och är den helt dränkt, precis som resten av Centraleuropa. Vi trotsade dock regnet, förstås, i alla fall i några kalla timmar och gamla stan är sevärd i alla väder. Något stan är känd för, är alla fina skulpturer. Vi lyckades snubbla över några, fler finns, för de som har tur att vara här när himlen är lite mer tilltäppt.

Och så var det ju det här med regnets skönhet, med speglingar, spännande ljusbrytningar, dubbla paraplyer, skumma gränder…och ja, underbart är ordet och även det som gör att man står ut. Vi åt ”sista” middagen på restaurang innan allt stängdes, sen började vi känna vargarna flåsa i nacken och nu har vi bokat och avbokat hela dagen.

Nu sitter vi i Poprad, efter en natt i Zvolen, en annan liten ort i Slovakien som jag hittat, läst om och trott vara sevärda. Jodå, kunde ha varit, kunde till och med ha varit riktigt mysiga om inte de nya restriktionerna hade kommit. Frukost på rummet, middag på rummet…läs pizza…och allt annat roligt är inte det vi drömt om. Idag har vi gjort om allt!

Efter snön uppe i passet och timmerbilar i full careta som sniffade oss i häcken, har vi gett upp, har insett att vi har varit och är på kant med vädrets makter, vi har bokat om, ordentligt. Tyvärr inget Zakopane, då prognosen säger -3 och snö…(tack i alla fall för tipset Marianna)…och Slovakien åker vi ut ur i morgon. Stannar i Vieliczka, saltstaden söder om Krakow för en natt (vart där förut) och så avslutar vi med Warszawa.

Det blir aldrig som man tänkt sig, eller också är det precis så det blir, äventyr och ändrade planer, lätt att ta beslut och lätt att tänka om, det är vår gemensamma nämnare. Alla fantastiska bilder som jag har missat i regnet och dimmorna, tja, synd och shit happends… jag avslutar trots allt med några fina asfaltbilder från ett regnigt Bratislava.

TBC…