En av våra inställda resor 2020. De flesta var mer välplanerade, längre och inte minst mer exotiska, i alla fall för oss och speciellt för undertecknad. Eftersom jag är uppvuxen i Norrbottens kustland, så är Lofoten inget exotiskt resmål för mig, men för kära maken är det rätt häftigt och 2011 tog gjorde vi vår första gemensamma tripp till Lofoten och Vesterålen. Då bodde vi fortfarande i Sthlm, i Värmdö.

Att jag tar upp detta just nu, beror förstås på att våra ”kära” grannar har beslutat sig för att öppna sitt vackra land, även för norrbottningar. Jag minns och jag längtar, samtidigt som jag inte kan låta bli att vara förbannad över godtyckligheten som råder, över sammanblandningen av politik och vetenskap, över överton på myndigheter och överhöghet. Har människan totalt tappat förmågan att tänka själv?

Att leva och verka uppe i norr, vare sig det är i Sverige, Norge eller Finland, kräver sin man och kvinna. Det har alltid varit tufft, klimatet, både det mänskliga och naturen är långt ifrån det allmänrådande i mellan och sydsverige. Jag tror att det är svårt, näst intill omöjligt att förstå hur dagarna ser ut längs våra nordliga gränser. Sverige-Finland-Norge, bröder och systrar sen kriget tog slut, familjer och släkter på var sin sida om de osynliga gränserna. Men nu, sen Coronaeländet visade sina grymma käftar, nu får, eller har inte fått…familjer haft rätt att träffa och umgås med sina anhöriga. Är det rätt? är det rimligt? hindrar det smittan?…eller är det politikernas sätt att skydda sig?

Nåja, nu skiter jag i politiken, jag fortsätter drömma om nästa tripp till Lofoten och så tänker jag tillbaka och minns när jag öppnade ögonen på kära Johan 2011. Vi åkte upp längs E10, bodde en natt i Abisko, en i Narvik, tre i Svolvaer och Harstad och sen tillbaka för att hämta upp KisseMiró hos mor/svärmor i Kalix.

I Svolvaer åkte vi på Örnsafari och då jag inte kände mig helt nöjd över tillgången på Örn och även påtalade detta, så ja, då fick vi komma med på en tur till…gratis. http://www.gertiebgranvik.com/2011/08/oh-what-day.html

En dag på havet, en riktig fotodag, örnar, måsar, vyer och inte minst, på eftermiddagen…alla ”gäster” som kom från Hurtigrutten, för att få vara med inne i Trollfjorden. Ja, det var en dag att minnas och en dag jag hoppas få återuppleva om några veckor…om han där uppe är med mig/oss.

Att få träffa ”the Queen” igen, om hon lever, det står högt upp på önskelistan.

Andenes med sin karga och näst intill avvisande skönhet är också ett måste. 2011 bodde vi i Rorbu, får se vad det bli nu? Vår första Valsafari hade vi här, sen har det blivit några till runt om i världen, men ja, den första var nog den häftigaste hittills?

Jaja, det här skulle bara bli en liten försmak inför vår kommande Lofotentripp, men det svämmar fort över, när man börjar gräva i arkivet och jag måste bara ta några bilder till från Langöya och Rorbuen och fjorden där jag blev CMAS-dykare 1989.

Nu, eller rättare sagt 2011 dök vi inte, vi njöt bara av skönheten och det gudabenådade lugnet. Ett minne om än så oerhört tråkigt är att då, just den dagen, gjorde en ”kollega” bort sig för all framtid, med fejkade och manipulerade foton.

Så summa summarum, minnen, både ljuva och sorgliga, men ett hopp om att komma dit inom en snar framtid! Nattinatti1