Just precis som den heter…en förtrollande liten sjö i nordligaste Lappland. En lite pärla som jag och kära maken besökte 2014 och som vi beskådade, ja inte sjön, men vägen upp, för en vecka sedan. Jag lovade Ditte, som är en kär blogg och globbkompis att jag skulle visa några bilder från nu och förr…och efter många om och men, inscanning av urgamla bilder, tankar och lite nostalgi så kommer lite Trollsjöbilder här.

I år kom vi inte längre än till parkeringen nere på E 10an, då årets snöläge har varit och är exceptionellt. Många rapporter har talat om 6 meter i Riksgränsen, 4 meter i Björkliden osv…men jag är skeptisk. Mycket, väldigt mycket snö har det varit, men där det har uppmätts 6 meter, ja, då är det drivsnö! Nåja, jag fortsätter på förra inlägget och här kommer några bilder från Trollsjön i aug 2014.

Vandringen är ganska lätt, i alla fall när snön är borta och min kära sörländske man njöt lika mycket som jag, när vi helt ensamma vandrade uppåt från parkeringen vid E 10an. Första gången överhuvudtaget för honom och första gången för mig sen vägen kom till. Vädret kunde inte ha varit bättre som synes och det bestod för ovanlighetens skull. Hela dagen var klar, krispig och bedårande…vi tog en lång paus, vi njöt av omgivningarna innan vi började vandringen tillbaka…nu med betydligt fler vandrare…

Och även värmen hade tilltagit, så det var skönt att det gick nerför. Ja, vad säger man, breathtaking är nog bara förnamnet och trots alla mina vandringar hit, så har jag aldrig sett det så här vackert. När man går från vägen så passerar man Kärkevagge lite på sidan, men om man går ner till Vassijaure måste man kryssa mellan alla fantastiska stenformationer som tar musten ur en både fysiskt och mentalt.

Nu, 2014 gick vi raka vägen, men jag minns alla, eller i alla fall några av mina tidigare vandringar i och kring Trollsjön. Har hittat lite dior som jag har scannat in, från -79, -82 och -84 och det är så intressant, inte minst vad beträffar is och snösituationen.

Våra och iofs hela världens glaciärer smälter, försvinner och förintas och det hör vi talas om, vi förfasar oss och sen är det för det mesta stopp där. Tyvärr även för mig. Men, när jag ser dessa gamla bilder, när jag ser hur isen bredde ut sig och knappt hade tinat uppe vid Trollsjön, i augusti och jämför med idag. Ågren i kubik, eller hur. Här kommer lite bilder från anno dazumal, betänk och betrakta och försök förstå. Här gick vi lite olika turer, från Låkta över bergen via lite olika trader och sen ner till Vassijaure.

Och notera glaciären, nej snöfältet, som fortfarande var kvar i augusti. När vi kom ner till Trollsjön efter vandringen över ”snöfältet” mötte vi två entusiaster som kom från Vassijaure, släpandes på dykutrustning!? Jadå, gammal dykare är jag, men här går gränsen, definitivt…både gick och går!

Jahaja, nu har jag gjort reklam för Trollsjön och det är egentligen onödigt, för den är redan välkänd bland dagens fjällfarare och listnördar…men om nu någon inte har hört talas om denna gudabenådade plats…så, varsågod och ÅK!